Mitt 2017 började helt upp och ner vänt jämte mot hur det slutade.

Jag fick lära mig att stå på het egna ben och hitta mig vem var jag vad ville jag med mitt liv.

Inte bara vem jag var som mamma och i ett förhållande utan vem är Sofie och vad ville hon med livet. 

Det var en resa jag inte trode jag själv skulle klara på långa vägar men det visade sig att jag klarade mer än vad jag trode själv. 

Jag har alltid haft en inre styrka men inte trode jag den kunde ta mig så långt. 

Med vänner som fanns där i olika lägen och fick mig att börja skratta och ha kul.

Med dansen som höll mig igång och gjode att jag släppte tankarna så kom jag låmgt fram. 

Men framför allt att lära mig att ta hand om mig och träna och göra det min kropp mådde bäst av det var det svåraste. 

Att börja göra saker med Moa som hon uppskattade och ville på ett helt annat plan än tidigare. Ta vara på tiden som fanns och njöt av varje sekund. 

Att sakta våga släppa in människor på mitt liv och släppa efter på det man ville kunde leda mig till att hitta hem på rikigt.

Att få tillbaka min kärlek :) Och att känna att vi inte bara rivit muren utan tillsamamns gått runt den <3

Att umgås med helt galan människor som ger en så ont i magen av allt skrattande :)

Att få vara delaktig och pyssla ihop <3

Spenderat en del tid med mina syskon och dotter i alla handbolls matcher och så de kämpat.

Få ha med dig till Uppsala och se vad jag har varit och var våra liv ändrades så mycket. Få träffa männsikorna där min resa fick en total hel omvändning :)

Inte bara en gång utan du stod där och väntade när jag kom ut från operationen/ batteribytet som jag var jätte nervös av.. 

Himlen fick även en ägngel detta året..... DU lämnade en enorm saknad bakom dig. Så glad att du fick vara med och se att vi blev hela igen. Att du fick vara med och se oss lyckliga. 

Utflyckter med familjerna <3

God mat och ännu mer skratt har det oxå bjudits på.

Året 2017 blev året då jag insåg vad jag ville med livet och vågade satsa extra hårt på det. Jag följde mitt hjärta och det gjode att jag blev hel igen <3<3<3

Jag kom tillbaka till min bästa vän och min man! 

Nu är vi ett år rikare på erfaernhet och ännu starkare ihop än vi någonsin har vartit tidigare. 

Du är den som känner mig bäst och finns där för mig i alla lägen i positivt och negativt <3

Att få ha dig vid min sida är det bästa som hänt 2017!

Ser fram emot massa år ihop inte bara 2018 :) 

Detta året skall jag satsa på mig och min familj till 1000 %

Jag skall kämpa för vår dotter i alla lägen och finnas här för henne i alla lägen hon behöver. 

Men framför allt jag skall inte ta något för givet utan göra det jag mår bra av och ihop sakll vi komma ännu längre in i livet resa. 

Oj vist har det bliivt 2018 oxå det innebär året då man blir 30 :) Det är bara en siffra och man bli visare :)

Ha en bra kväll där ute :)

Jag är dålig på att blogga nu för tiden måste ta och skärpa mig lite :) då jag faktist tycker det är kul att skriva av mig.

Tiden springer fort förbi snart är detta året slut och vi går in på 2018..

Vi har ännu ingen snö liggandes det borde det vara då julkänslan blir mer när det ligger snö. I måndags låg set lite och moa skyndade sig ut för att göra en snögubbe.
Nya skorna behövdes med invigas så en nöjd unge även att kvällen slutade med jourcentralen och öroninflamation samt pencelin kur och vabbning...
Här ingen tur ang den v ändå fördelen en lugn tjej några dagar.

Även Lucia har vi redan passerat!
Moa med sin bästa kompis två galna ungar som var hur pigga som helst så tidig på morgonen <3
Fick vara med och njuta en stund innan hemgång igen och vila resten av dagen.

Lite julbord som det blivit denna v.
Ett på jobbet där jag var den som fick förbereda och pyssla lite :)
Sen ett igår kväll i asarum med ett gäng chaufför så trevligt.

I fredags åkte lill fisen till farmor för en pysselhelg mdd pepparkaksbak m.m
Vi tog en tur till Danmark för en lossning sen tillbaka hem :)

Nu går vi snart in på sista veckans jobb innan lite semester som är planerad så skönt.
Så lite julledigt står på schemat <3

Vi har varandra och är glad att stå vid din sida <3
Tillsammans kämpar vi genom allt vad livet innebär!
#familjenärviktigast

Va rädda om er där ute nu är det dax att fixa de sista klapparna för sen vidare på middag hos svärmor och hämta hem vår älskade fisunge <3<3<3

Det var en kille som kommenterade ett av mina inlägg fymmelgingrig som jag är så klickade jag fel när jag skulle svara.... Så hans kommentar försvann.....

Du hade själv ryggproblem och undrade om värt risken.

Jag åkte in och ut på hemma lanstinget innan jag kom i kontakt med rätt läkare som skickade mig till först Ängelholm för det fanns en specialist på trauma efter ljumskbråck.
Men han skickade mig vidare till akademiska i Uppsala till smärtcentrum där jag kom upp för konsult av en smärtläkare för dryga 5,1/2 år sen. Jag var då så dålig att jag hade ledsagare och för att klara resan på 60 mil med flyg och tåg så krävdes en rullstol.
Anders som läkaren jag träffade heter ville sätta in en sådan här på prov för att testa en v och se om detta va något för mig.
Den v skedde i februari och var en helt annan värd för mig.
Jag fick även gå en smärthantrringskurs i Uppsala som var blixter tufft 5 v med väldigt intensiv träning..
I maj 2012 blev min stimularor inopererad på heltid. För mig var det värt allt med resor och tuff träning.

Det livet jag kunde börja leva efter det var ett helt annart. Smärtan finns ju självklart kvar men jag slipper äta massor med medeciner och kunde till och med börja jobba efter några år. Och kunnat uppfylla många mål i livet.

I dagsläget är träning en stor del av min vardag.

Ja det finns självklart risker med alla op men de sket jag i när jag tog beslutet efter min test v med så positiva resultat så var det inte ens i tankarna.
Studierna har gått så långt i detta så nu mera finns de på fler platser runt om i vårat land där operationen sker.
Jag har en inopererad nervstimulator själv använde jag ett program som kallas boost :)

Uppsala var min räddning <3

Hoppas du läser detta du som undrade!

Semsetern lider mot sitt slut ovh det har varit en svensk sommaar på hög nivå.

Vår semester har innebärt mycket.

En flytt för mig och Moa vi har nu blivit Kallingebo igen.

handboll i Åhus där Moa fick spela med killarna och kom till 1/8 dels final som de kämpade:)

En skånetripp med svärfar med familj :)

Lunch med svärmor med familj :)

Pizza mys med mina föräldrar och syskon :)

Köpt nya Tavlor som bara är så vi :) blev bättre än trott <3

Fått njuta en helg på balkongen :) att bara kunna sitta där i solen har varit så skönt.

Fått upp synen och insett att med stora drömma kan man komma långt :) Nu skall det siktas på och kämpa ut i fingerspetsarna :)

Det tuffaste som hänt dennna sommar är att vi har blivit lämnad med en enorm sakand av 

Lennarth Vår lilla gammelmorfar som Moa sa <3

Nu är han ihop med sin käraste igen nu är han ännu en av våra skyddsänglar. 

Att säga farväl till dig var tufft saknar dina historier när du berättade så mycket intresant för oss. 

Du har verkligen fått en stor plats i mitt hjärta och du kommer vara grymt saknad. 

Moa skulle önska sig något men det gick inte hon ville gammel morfar skulle leva <3

Tack för att du släppte in mig och älskade mig för den jag är Lennarth.

<3<3<3

Så mycket har hämt denna sommaren men en sak ta hand om varandra man vet aldrig när det är för sent och då är det för sent. 

Livet är en tuff resa. 
Jag har alltid vetat att livet är orättvit men inte i vilken form det innebar. 
Jag trode aldrig att lilla jag 19 år gamal snart 20 år skulle hamna i det läget jag gjode med ett sådant beslut. 
Ett litet ljumskbrock som skulle vara så enkelt att operera bort kunder ställa till med så stora efterskador och framför allt påverka hela livet på det viset. 

Jag trode aldrig att det som hände mig kunde hända. Men operatioenn blev av och min resa genom livet började den har tagit mig genom halva sverige men en tur genom skåne. Många nätter i olika sängar och på många olika sjukhus har det blivit och inte på tala om olika avdelningar. Många ggr man han fått rabbla allt om och om igen. Men en dag stod han där Anders läkaren på akademiska och la handen på min och sa Sofie jag skall gör allt jag kan för att hjälpa dig. Men du måste vara berädd på att resan kommer vara tuffare än någonsin och ännu fler nätter på bortaplan. Utan att blinka så brast jag ut i ett ja snälla hjälp mig. Alla dagar och timmar jag spenderat i uppsala varit värt varenda minut för det har gjort mitt liv så mycker enklare och framför allt mycket mer fritt. 

Det possitiva i allt är att jag fick min lilla flicka som ej var planerad  hon kom och det fanns många stunder man ville ge upp men kunde inte för henne:) 

Jag har kämpat mig igenom en sjuhelvetes resa rent ut sakt jag inte ens önska min värsa ovänn. Jag har inte tagit mig hit där jag står idag om inte det var för att jag själv är så satans envis och tjurig på alla sätt. 

Jag ge inte upp. Vist är det många gångerjag har velat men det har inte varit steget jag valt att gå utan i stället står jag här  med nya mål på listan att sikta och kämpa mot. 

Jag kan mer än vad jag tror nu måste jag bara börja tro lite själv på den biten. 

Utan min enorma envishet och vilja hade jag idag inte varit så jävla stark och nu blåser man inte omkull mig så enkelt. 
Ha en trevlig kväll <3

Då var det redan söndag igen var har tiden tagit ivägen??

Denna veckan har varit en v. med massaor saker inplanerade och handen på hjärtat så hatar jag när man redan vet framför sig att alla dagar är uppbokade men jag har tagit mig igenom den och har även gjort saker spontant oxå. 
Det bästa med veckan är att jag har inte slarvat med min träning :) 

(Nej jag gillar inte rosa jag älskar den färgen)

Fredagen var det utbildning på jobbet Ergonomi & Livsmedelsutbildning "JIPPI"
En sak vi måste genomgå men det är tufft att bara sitta där för det är inte det roligaste alla ggr. 

Jag hade fixat smörgårstårat till mina kollegor det var så uppskattat de kom så mycket positva komentarer så alla timmar i köket har lätt varit värt :)

Men eftermiddagen avsutades i asarum med Ronja och hästarna. 
Moa var så stolt att hon fick hjälpa till och det var kul att se henne så nöjd :) 

Det var kul att bara göra något man inte hade inplnerat och det blev en lyckad eftermiddag/kväll doc kallt var kanske inte rikigt klädd för det men det fungerade en stund.

Även en långpromenad i värdens jobbigaste backar har vi gjort denna v.:)

Vi ska gå blekingeleden i ettapper så bara att öva. 

Men så stolt är man när man gjort det.

Även anmälda som lag till blodomloppet doc detta året är det 5 km jag sikta på sen tar vi milen i augusti i Ronneby. 
Jag behöver inte vara bäst :) bara näst bäst..

Igår blev jag återigen en Fristående hudvårdskonsult för Mary Kay!
Så nöjd och den resa är något som skall bli så kul för jag älskar att träffa nya männsikor och det kan inte blir bättre :)

Så nu är man en del av helt underbara männsiskor   

Nu är kaffet i kroppen och idag tar jag dagen som den kommer för det är något jag vill :)

Fick upp ett minne på facbook idag som gjode mig ganka glad :) 

Soprtlovsveckan för 5 år sedan böjade resan bli tuff för mig det var dags för uppsalas rehabiliteing och lämna blekinge för ett nytt kapitel som väntade.

Denna texten är ganska passande på hur min resa varit och hur jag kände mig när allt börjarde för 5 år sen.

Känna liv igen!

Slutar aldrig hoppas

Vill inte ge upp

Det som blivit måste få ett slut

Livet är inte alltid lätt. Man har folk som kommer och går runt sig det kan vara att man byter jobb, få nya kollegor, går en kurs, skaffa nya bekanta m.m vissa är svårare att släppa tankarna till än andra vissa lämna många spår på gott och ont. Men alltid vid sin sida finns de riktiga vännerna som kan gapa och skrika på en be en fara och flyga ena sekunden nästa sekund är man glad igen.
Vänner som finns där i motgångar och medvind. Som ibland knuffa en åt rätt håll när man är vilse. De finns i vått och tort. Den som kan få en att skratta genom en hel kväll. De som bara vill sitta där i tystnad men ändå blir man varm inombords.

Jag har lärt mig denna helgen som var att jag har en riktigt vän vid min sida som finns där när jag verkligen behövde henne som mest <3 den värmen som kom inombords när jag fick höra detta går ej att beskriva. En enorm lättnad/ glädje på samma ggr.

Jag vill bara säga att jag är så tacksam att ha dig i mitt liv. Du är en klippa även när du själv känner tvärt om.
Den vänskapen och den styrkan du visade är guld värd.
Tack för allt <3
Tack för att du finns och gör livet lite roligare med alla goa skratt :)