Denna veckan har varit seg.. Mycket att göra på jobbet och sen feber och en infektion i kroppen på det är jobbigt.  Men lite feber håller inte mesig hemma utan sköt mitt jobb som jag skall och det är jag nöjd med. 

Daniel åkte igår och lämnade mig och Moa ett par dagar. Men fått veta att han kommer först på fredag. Igår var Moa en sväng hos en kompis och busade för fullt, jag gjorde stor kok av kycklingsoppa så det finns det gått om hemma nu. Så lunchen är räddad ett par dagar. Sen somnade hon första ggr på flera dagar kring 20 så skönt med tanke på att Jag själv var helt slut. 

Idag har Moa varit hemma här med en dagis kompis och fröken och fottat vårar hus. Hon var så mallig så. Sen fick hon gå hem från dagis den lille sötungen. 

Hemma kom lina med familj på kaffe och mys med Cornelia. Så mysigt tack för sällskapet.

Moa och jag pysslade lite innan vi gick och duschade av oss och bäddade ner oss.. 

God natt världen

Idag är det första advent och dagen har vi "försökt" börja med att ha telefon/platt förbud i sängen då hela familjen håller på välldigt mycket med dessa sakerna. Det gick bättre än förväntat men det jobbar jag vidare på. Nästa steg är middag utan mobilerna det är stort i denna familjen då mannen har en ständigt ringande telefon. Det kommer nog inte bli lätt tror jag :)

Vi var en sväng nere på Kallinge vårdcentral för provtagning för vattent som tydligen inehåller PFSA kan inte så mycket om det men vi har gjort vårat lämnat blod för provtagning så de kan forska på. Det finns säker inte så mycket man kan gör för oss som fått det i oss under lån tid men vi får se vad provsvaren visar det skall bli spännade. Ännu ropar vi inte hej om något. Moa gillar inte provtagning men även hon lämnade tre rör med blod och det var lite tårar som ran och ledsen var hon men det gick. Undrar vad hon säger när jag på tisdag skall ner med henne för 5 1/2 år kontroll och vaccenation... Har inte nämt så mycket för henne ännu.

Sen var det hem och göra sig i ordning för att vi har blivit med bjuda av svärmor m.fam till Ronneby Brunn på julbord det var mycket mat och gått var det så matkomma här ligger vi.. Mätta som bara den. Träningen när man kom hem var jobbig promenaden var nödvändig men gud vilket håll jag fick i första backen.. Nu ser jag gravida ut och helt svullen om magen. Men det lägger sig fort.

Blev en promenad ner till ÖB för att inhandla en lyckta till min ena tomte jag fått av min kära syster som kommer till julen så mysigt.

Moa fick en hel påse med gott och blandat av farmor sin väldigt mycket bra och ha. Även Ida min svägerska gav henne Mjölkfri choklad som hon öppnade och började knapra på direkt.

Här hemma julstökade jag/vi lite igår och gardinerna, tomtarna, och julstakarna fick sina platser med så skönt. Älskar värkligen julen det är stämning på hög nivå nu saknas bara snön utanför förnstert med.

Veckan som varit har varit blandad. Jag har testat min kropp väldigt mycket på praktiken och märkt lite vad jag klarar och inte. Kollegorna har även testat mig i stessiga sitvationer vilket var kul för tävlings andan kom in på hög nivå. Jag fungera så att en stund är det rikigt kul och speciellt att jobba med någon. Men vi han och fick iväg sakerna på kort tid utan att behöva ringa DHL och be de komma senare. :)

Även insätt att matten legat på is för länge nu har jag fått börja använda den igen vilket är kul. Att få ihop allt som det skall. Jag har testat strå sitlla och packa och vara rörlig vid packning stå stilla fungera 5 min sen börjar kroppen värkar att få vara igång känner jag knappt något alls. Sen är det kul när en kollega säger till chefen att jag är till mer hjälp än vad hon kan ana det stärkt mitt självförtroende rikgit mycket. Heja mig! Jag gillar när folk är ärliga mot mig och säger till om jag gör fel och även tycker jag att är det så att någon trampar på mig eller gör mig illa till mods eller kroppsligt är det bättre att jag säger något än bara gå undan. Och det största jag BE OM HJÄLP:) jag våga säga att jag inte kan och att jag inte klarar det är stort. Med smilet på läpparan så tar inte folk illa när man fråga snälla kan du hjälpa mig :) Även att jag har kännt så länge och inte vågat men det är okej.

I torsdags passade Moa och jag på att åka ner till Karloscar-skolans öppethus och det var kul att få se eleverna igen man inse ju att man saknar de så mycket och vilken skillnad sen man var där. Elevcafetet har fått sig ett rikgit lyft. Blev sittandes nere i syslöjdsalen och pysslade ihop tomteluvor med Moa och två av mina börder :) Samt mormor som satt brevid och tittade på .

Fredagkvällen spenderade vi på chaplin med en pizza och biljard och pingis. Efter att vi hade bakat lussekatter ihop moa och jag.

Min resa har varit allt annart än lätt men en positiv har kommit så långt i min resa att jag börjat få tillbaka mitt självförtoende igen och är nöjd med vad jag klarar av. Jag har till och med börjat stråla igen av glädje :)

Det är jättemycket som har hänt. 
För att jag skall förklara lite enkelt vilken skillnad och vad som har hänt och hur min resa har sätt ut. Så skall jag försöka göra det så enkelt det går. 

2007 HT 
Började värken i ljumsken men den var jätte oregelbunden var inte ständig och man kunde nästan sätta finget på det. Utredning började med en massa olika former av undersökningar. Men inget hände. 

2008 VT
Utredning imon vården fortsatte med resultat genom kontraströnken. Det visade ett ljumskbråk och operation bokades för att ta bort det. Innan op var det många gånger in och ut då bråcket fastade så jag ej själv lyckads trycka tillbaka det själv så länge.. Operation blev av maj 2007 och det var en jobbig dag först en läkare jag ej förstod han bröt på ett annan språk och jag förstod tyvärr inte så mycket. Men två underbara sköterskor lugnade ner mig och lyckades få mig hyfsat okej inför op. Det var en endags operation men jag blev kvar över natten då min kropp inte repade sig så bra.. 
Den sommaren var jag sjukskriven och värken blev inte bättre flertal ggr blev det in för att smärtan tog över och kroppen inte orkade. Jag hade klippkort på akuten och kände igen de flesta läkarna där inne snabbt. Fick starka mediciner för att kunna klara av medicinering på egen hand. Vid flera ggr testade de nervblokader då de la lokalbedövning i operationsområdet. I oktober hamnade vi på akuten och denna ggr gick jag därifrån i chock vi väntade barn.... 
Jag viste inte hur detta skulle gå men både rädsla och glädje på samma gång. 
Vi tog redan på om fostret blivit skadat av allt som jag fått i mig i början av graviditeten. Men allt var okej :) 
Min graviditet var allt annat än enkel jag hade turen som inte blev jätte stor. Men blev ordinerad sängvila snabbt redan v 21 då jag läkte fostervatten och hade ont i ljumsken. Men förknippades med foglossning och förvärkar. Men nu i efterhand har de sagt att det är min nervskada som spökat redan då. 
I juni 2009 blev vi föräldrar till en liten flicka Moa. 
Allt var hyfsat så pass att jag klarade av det till en gång i november då hade jag så ont att Daniel fick bära mig ut i bilen och resan började igen :( 
Under VT 2010 var allt jobbigt smärtan var väldigt påtagligt och kroppen ville ej. Blev inlagd för första gången i 1 v och allt var jätte tufft. Men det började prata om att jag hade en nervskada sen operationen maj 2008 men allt var så otydligt. Jag skickade hem.
Jag åkte in och ut i många gånger efter ett ex antal gånger kom jag till en läkare som berättade att det var en nervskada. Första blev det smärtrehab en omgång i Karlskrona under

HT 2010 lagom till Moa skolades in på dagis och det var kämpig.
Flertal ggr blev det akuten och en st läkare berättade om en specialist i Skåne och det skulle skivas remiss. Han var specialist på trauma efter ljumskbråkoperationer. 

VT 2011 blev det fösta kallelse ner till Skåne och en specialist. Han testade lite olika varianter bland annat lokalbedövning men jag har för avancerad nervskada för att han skulle våga göra något han riksaerade att allt bara kunde bli sämre. Så han skulle skicka tillbaka till lanstinget Blekinge att hans rekimendation var akademiska sjukhuset i Uppsala och Sveriges smärt specialister. Men allt var tvungen att gå via mitt lansting.

HT 2011
Men innan det var dax blev jag så mycket sämre och föll ihop hemma av smärta och ambulans fick till kallas... Blev först en vecka sen fick jag åka hem några dagar sen hände det som inte fick hända jag föll ihop när Moa och jag var själva hemma. Men min underbara tjej tog detta jätte bra och fastän hon var liten fixade hjälp till mamma hon kunde ringa sin pappa och säga att mamma ramlat.. Ännu en resa med ambulans blev av och denna ggr kom jag inte hem på 130 dagar. Undersökningar,medicinering, titthål, neddrogad runt flyttat på sjukhuset ett ex antal ggr. Arbetsterapi, sjukgymnastik m.m blev det. Uppföljningen med rehab rullades jag in i rullstol och fick tyvärr köras tillbak då jag ej orkade. :( En väldigt deppig period blev det jag låste in mig ville inte vara i stora grupper började få panik i vissa lägen. Men fick kämpa på. Glimten fanns då Moa och Daniel kom på besök då viste jag att för deras skull skulle jag kämpa. Fick en plats på rehab och stroke enheten i Karlshamn efter 90 dagar på sjukhuset. Där började dagrarna fyllas med glädje igen. Mera träning och dagarna blev meningsfulla men jätte jobbiga.. Första resan till Uppsala blev också under permission från rehab. Blev utskriven lagom till jul från rehab men var allt annat än bra. Dagarna hemma varade inte länge med min medicin blandning så blev min vistelse hemma väldigt kortvarig. 

VT 2012 
Började jag få effekt kramper. Jag upplevde allt själv som svimningar. Vet en ggr få låg jag i soffan men vaknade på golvet men innan jag fattade inte att jag krampat. Hamnade i ambulans och blev  runtflyttad från akuten medicin till paka. Pykakuten vill säga då jag hade en samtalas kontakt via psyk för depressionen som uppstår att vara ifrån alla så mycket. .
Läkaren där ville inte ta ansvar för vad som kunde hända om han skickade hem mig så han la in mig där inne under bevakning. Paka blev det ett par dagar sen vidare ner till Karlshamn och låst avdelning 21 den värsta perioden av all inläggning... Men läkaren berättade att jag fick effektkramper som ep anfall då medicinen håll på att ge mig hjärtstillestånd alltså livsfarlig medicin blandning. Medicinerna sattes ut omgående och det tog ett tag innan kroppen slutade kramperna. Så nästan 3 v på avdelningen blev det sen lagom till utskrivningen började Uppsala resorna på allvar. Blev hem och packa om väskan för att flyga till Uppsala och bli inskriven där för både test av stimulatorn och ett nytt rehab program på 5 veckor intensiv. 
Testet med att få operationen av stimulatorn på test. Hade en sladd ut genom ryggen som jag själv kopplade in i en dosa. Den veckan jag hade den på test var en helt annan Sofie som kom fram och jag sattes upp för operation av den på heltid. Men innan den op blev av fortsatte rehab där uppe. Jag flög upp måndagen hem fredagen först en vecka hemma 3 sen upp 3 veckor i stöten sen hemma nästan 5 veckor sen upp för avslutnings vecka i maj med avslut att göra operation av stimulatorn. Blev kvar några extra dagar i Uppsala om något skulle hända. 
Här efter började resan bli positivare jag började bli av med 95% av alla mediciner och bliv gladare på så vis :) 
Träning på att komma igång efter så många år liggandes fick börja.

Men August blev det sjukhus igen och varför inte åka på något sådant normalt som gallsten med. Men en operation senare och ännu en halv vecka på sjukhuset då jag under op fick gallstenar  i gallgångarna och någon form av infektion.

På avdelningen fick jag höra att de inte riktgit trodde mig när jag låg inne i 90dagar för helt plötsligt så de en helt annan positiv och pigg tjej framför sig som allt annart än ville vara liggandes. Så skönt när man kan visa motsatsen ibland.
En ggr blev det akuten och ambulansen tillkallades hos svärmor då min dosa började bränna och ett par dagar på sjukhus som slutade med akut flygning till Uppsala och där fick jag plåster som lindrade.

December 2012 hände nästa sak.. 
På väg ut från köket la hela högra sidan av från midjan och ner av på mig Daniel fick ännu en gång bära mig och resan till sjukhuset ännu en ggr. Denna ggr hamnade först en natt på observation sen vidare till rehab och stroke enheten där jag hamnade under en månads tid. Moas första lucia firande blev permission i rullstol och färdtjänst. Hemskt att sitta i rullstolen på dagis och känna sig så dålig. Men en massa träning och träning för att kunna komma hem. Trappträning var det jobbigast. Min kropp fick lita helt på kryckorna och mina arm muskler tränades upp snabbt.

VT 2013

Fick ha ett vård planerings möte på sjukhuset där det bestämdes att jag fick komma hem med hemtjänst till en början det mobila teamet som det hette. Då var det en tjej som kom hit och så sätt granskade mig hur mycket jag klarade och sen blev det hemtjänst som tog över. Det var träning och duschningen i första läget som hemtjänsten skulle hjälpa mig med. Men jag hade fått hemtjänst också som tog mig till och från all övrig träning som arbetsterapin och sjukgymnastiken. Kände efter ett tag att hemtjänsten inte riktigt fungerade som jag ville. De kom inte va tider som någon gång efter 13 och innan 16 och för mig fungerade det ej. Jag tycker att det är jobbigt att vara styrd av en sådan tid.  Så jag hade det inte så länge i ca 2 månade. En positiv sak är det att jag blev Fru Holgersson den 2013-02-09. Jag hade en kompis som var och hjälpte mig med allt övrigt som att handla och få hem Moa tidigare ibland.

HT 13 hade jag börjat på KBT inom psykiatrin och läkaren där ville undersöka mitt bäcken då han tidigare jobbat med den formen av problematik. När han kollade så insåg han att mitt bäcken var inte på rätt plats. Efter en bäcken rubbning så gick jag där ifrån med känsel i höger ben och kryckorna i näven. Så skön känsla, det var som att dansa på molen. Blev även inskriven på en ny smärtrehab  kurs i Karlshamn. Så en ny resa och denna ggr var jag mera mottaglig för mer information och jag förstånd allt lite lättare 3 ggr gillt. Efter Rehab var jag jätte rädd att jag skulle få sitta hemma på hel tid igen. Det jag inte ville jag hade tur det var en lev i livet kurs i Hoby.
Tyvärr kom jag in i halva den kursen men det var en räddning att slippa sitta hemma igen . Det gav mig en vilja tillbaka att jag faktiskt kan. När den kursen slutade i december var det lite små drygt för jag ville fortsätta vara i gång när man väl började det.  Under sommaren hamnande jag på sjukhuset då jag fick huvudvärk och det knäppt till.. Hej och välkommen Migränen också. Tur det finns hjälpmedel.

VT14 Började jag min första praktik på Arbetsförmedlingen inom administration tyvärr bara en 8v praktik i Karlskrona. Naktdel var att kroppen klarade inte pendlingen och sedan blev det en massa trappor då hissen under min praktik ej fungerade så det var inte det lätta.
När praktiken slutade där så hade jag inte lyckats få fram en ny praktikplats men lyckades hitta en ny snabbt pga stark vilja och en enorm kämpa glöd. Började efter ca 2 veckor som elevvårdare på Karl-Oscarskolan. Där började jag trivas med mig själv och började att hitta tillbaka till min egna självkänsla. Jag började med min träning och ta tag i livet på allvar för att nu ska jag kämpa för ett bättre mående och jag vill att min familj skall må bra och det skall även jag.  Jag insåg att jag gillar faktiskt att jobba med att hjälpa andra lika så att kollegor är en vikig sak på en arbetsplats. Tyvärr blev inte det någon anställning på skolan utan jag va tvungen att släppa taget och ta ett steg vidare i livet och letan på praktik.

HT13 Senare

Men denna gången fick jag mera stöd från AF och en kille vid namn Patrik en SIOS eller vad han kala sig.. Han stötta mig till 100 % och så fort han hörde om en möjlig praktikplats ringde han direkt. Så för ca 5 veckor sedan började jag på praktik på Kolafabriken i Hoby. Inget dröm jobb men jag har insätt att kollegorna än en gång är en vikig bit och jag trivs faktiskt att vara där. Men lärde mig snabbt att för att min kropp skulle orka med ett mera rörligt jobb som detta är så var träningen ännu Viktigare så en runda innan jobbet för att mjuka upp en stel tant och en runda efter frö att spänningen skall släppa är ett måste.

Under hela tiden på denna resan har jag haft ständig träning via sjukgymnasten,akupungtur, tektil stimulering och STÖD från familjen annars hade jag inte varit där jag är idag. Men utan dagens träning hade jag inte klarat av hälften. Det hjälper att jag inte gett upp Utan att en enorm kämpa glöd finns och ALLA kan bara man ge sig FAN på att man kan så är det så.

Jag skall berätta mera om allt jag testat som alternativ smärtlindring.

Detta är kortfattat om min resa som har varit det är många detaljer som saknas som jag ej vill gå ut med men på det långa hela så var det så.

Denna veckan har varit helt omvänd känns det som ibland när man ser tillbaka.

Blev ett akut stopp hos naprapaten för en ny beckenrubbning men denna gången var det 10ggr bättre. Jag har fått beckenet tillbaka på rätt plats och det känns toppen för nu kan jag börjar med träningen igen. 

Känns lite överkört men när man väl kunde börja sova på sidan så var det en rikgit stor lättnad. 

Jag har även fått besked från AF att jag får förlängt på skolan tills dess att vi hittar en ny praktikplats.. 

Vet inte helt vad det kommer att bli för något. Men imorgon väntar ett möte med syon på af för att få lite råd och ge mera ideer. 

Onsdagen var en rikigt rolig dag då det var orgentering på skolan uppe på Karlsnäs. Det är inte fel att lyckas kombiner jobb med både pyssel och träning kunde ju inte bli bättre för mig. 

Efter jobbet följde min bror med mig hem och Moa och morbror fick lite mys tid jag var så solial att jag nästan somnade OPPS :)

Men det bjöd jag på för stunden i alla fall. 

Torsdagen efter jobbet tog jag och Moa och gick till skogen för att plocka lönnblad och hem och pysslade ännu en bukett då det var rikigt roligt.Till och med Moa gjorde egna roser och lyckades rikigt bra. 

Oj lite små ego har jahg nog blivit men bara ett tecken på att jag trivs med mig själv. 

Men nu är det nya mål och få igång kanske mannen i mitt liv oxå. :)

Fredagen blev det fullt upp först jobba sen blev det karlskrona med Daneil och Athle för att beställa pass till gubben min och hämta Athles. 

Sen fixade vi även handlingen på citygross och sen var de tacos på menyn som Moa och Daniel beställt. 

Lördagen började med handlbollen och jag passade på att träna under tiden Moa tränade för att hinna med det sen blev det hem äta göra sig iordning för att åka vidare på Dop för Cornerlia. 

Jag tog de nya skorna jag fick för nästan 3 år sedan av svärmor.

JIPPI!!!

Moa sjöng med psalmerna så bra:) Men var lite imponerad att de spelade Pippi i kyrkan.

Eftermiddagen blev det ute mys och fixar lite ihop här hemma, lite ute belysning kommit upp med så mysigt.

Idag blev det handla mera lampor sen sätta dit de nya kort kommer i morogn nu när allt lyser. 

Idag har det städats och donat hemma. 

Min mormor och hennes man var här en sväng på kaffe. 

Men är jätte stolt över min handyman. Han kan bara han vill. 

Även träning har hunnits med och denna veckan blev över 70000 steg gångna och det känns toppen.

Nu skall jag mysa med min man och kolla lamporna nu när stegräknaren ändå lyser.

Vilken resa jag har gjort som har tagit mig dit jag är idag. Jag kämpar ständigt på och varje dag är en ny utmaning. Men det känns ändå lite som jag har hittat en plats i livet där jag trivs och till och med börjar trivas med mig själv.. 

Jag har svårt att följa olika bantningar för min kropp mår rikigt skit av att ens testa. Men jag började hålla koll på vad jag stoppar i mig och motionen tog jag på mera allvar. 

Det är knappt en månad sen jag rikigt bölrjade och resulat syns redan och det är med ett rikigt smile kan jag säga. 

midjan har minskat på en månad med nästan 5 cm så att byxorna inte sitter kvar längre är kanske en förklaring. 

Det är ständigt ett pullsande för att orka med men har märkt det att träna jag inte mår jag piss... 

Detta är denna veckan och det har varit att dra igång Moa men idag var hon lite små lat men fy vad jobbigt att knuffa henne i vagn. Lånade en i för helgen så vi hade en hemma. Men det varfruktanskert jobbigt.

Vi har även varit ute i ösregn. Finns inget dåligt väder bara fel kläder:)

Nya mål finns på agendan igen den 12/10 är ett av de..

Skönt med nya träninskkläder med det är något som skall stå på årets önskelista till tomten. För nu är det kul med träningen.

Ja lite skillnad dessa kunde jag knappt knäppa innan sommaren.

Märks på hela mig för jag känner mig piggare i mellan åt sen märker jag en vikgt sak att en paus när man kommer hem är rikgt behövligt för det är skönt att bara lägg sig för att orka med hela kvällen med. 

Jag är inne  i ett nytt kapitel på mitt liv hstorie. Vad som komam skall vet jag inte rikigt men jag vet att jag ha till en viss del en klump i magen av förväntan. Ovisthet är jobbigt och att ha försäkringskassan och AF på sig är en ständigt kamp mot sig själv.. Jag har uppföljning på måndag med AF så vi får se vad som händer och hur det är tanekn att det skall gå och vad  vi skall göra. 

Men nu är det kankse dag att klä på sig efter duchen och göra Moa och mig fördig för ännu en dag på väldens bästa praktikplats. Jag Stormtrivs att känna att jag är behövd att elever väljer att komma till mig det känns toppen.  Och idag kanske de är lite gladare solen skiner och de bli inte plask blöta när det går ut:)

Lämnar gärna en komentar blir alltid lika glad:)

Denna helgen har mitt humör varit helt ärligt UPP och NER. Jag kan inte säga helt vad det beror på.
Lite blandat med förkylning med snuva och hosa så det känns som jag går sönder inom min, dålig sömn m.m

Fredagen kändes det hyfsat förkylningen hade kommit men det var inte så hemsk, Morgonen blev en promenad till dagis med världens lyckligaste tjej. Så mallig för att hon fick cykla till dagis.

Sen blev det hem och spinga genom duschen och vidare till praktiken. Där det väntades en massa roliga saker bland annat KICK OFF. Vi började med att försöka få ihop en gigantisk tavla som skall stå i ett av klassrummen på skolan.

Sen gick vi runt på skoaln och letade mera saker som skulle fixas. Jag fick äran att sätta mig ner och skriva upp alla skåps nr som fanns på hela skolan då det var dax för respektive lärare att få para ihop elev och nr på skåpen. Det är lite förändringar på skolan denna terminen. Kommer nog bli bra man får nog försöka ha ögonen öppna för nya utmaningar. Kan nog säga så pass att det är lite annorlunda. Veckan som kommer nu är skolstarten för samtliga elever på Karl-Oskarskolan och det skall bli kul att få se vad som hänt under sommaren. Men det blir en lugn vecka det är lite annat planerat denna veckan för de lektionerna börjar på fredag.
Kick offen var det roligaste jag varit med om. Vi var i brunnsparken och hade picknick lunch sen var det  teamindelning och lekar på hög skratt nivå. En av grenarna  kunde till och med jag och får nog säga att jag har nog övat i många månade. Vi hade kryckstaffet, vi är en bra blandning av många olika personligheter som faktiskt klicka rikligt bra. Så det skal bli kul att få jobba med alla de roliga personligheterna. Sen har vi alla dåliga dagar men de tar vi som det kommer.

Sen blev det soffan för mig den fredagen för jag var helt slut och hade börjat hosta;( 

Lördagen var jobbig hostat så mycket att jag velat ligga i fosterställning. Kroppen har värkt så hemsk att jag varit liggandes eller stående för min nervskada har gjort så ont. Men lite har jag hjälpt Daniel med att lägga på medel på bilen. Så lite snäll ha jag allt varit men det tror jag han tycker med.
Svärfar och Gina var här för de var så himla gulliga och lånade ut en fönsterputsaret till mig. Så frun kan bli nöjd över fönsterna när jag tittar ut:) Det sjuka är att det gick skit snabbt att putsa våra fönster ibland finns det fördelar med att inte riktigit kunna sitta. Lite nytta har blivit gjort genom det.
Tyvärr har jag varit sådan i humöret att det varit värre än vara gravid med humör svängningar. Känt mig arg, ledsen, glad m.m på en och samma gång det har varit hemskt. Att sova sten dåligt med massor med smärta och förkylning med hosta på det är inget att rekommendera.
Jag vet att tills man kommer in i allt detta med kosten så är det en massa scannande av matvarorna men har håller det jag skall äta fastern jag varit dålig det har ju blivit mindre då träningen inte varit med i bilden.

Kan nog säga att träningen legat och sovit oxå. Men hoppas att kroppen är redo för i morgon börjar vi igen med nya tag igen och jag längtar tills i morgon rent allmänt. Ny dag på praktiken med att gå igenom det sista inför att eleverna kommer på tisdag. Sen personalfotografering står på agendan så den stor frågan är vad skall jag ha på mig..... Sen blir det hem och göra fika för på kvällen får jag gäster:) Delar av Rehab gänget från HT 10 kommer hit på lite fika så jag får ju passa på att baka till de jag skall hålla min kost men det hindra ju inte mig från att få baka till andra. Se fram emot att få träffa de och höra hur allt gått för de. Det är ju ett tag sen vi slutade i karlskorna nu. Man säger alltid att man skall hålla ihop och hålla kontakten men det blir oftast inte så. Ganska kul att jag lyckats få ihop oss.

Så nu skall en hostig och snuvig fru gå och kura ner sig så jag orkar med min morgon dag med allt spännande som skall hända. 

Jag är trött på att alltid ge upp  aldrig ge fullt och lite till. Nu har jag kommit in i detta att jag kan jag vill jag ska... Och det gäller allt. Jag mår inte bra över hur jag ser ut kroppligt längre det finns mycket att jobbar på. Då är det inte kilona vi pratar om utan allt Häng överallt.. Är riktigt trött på att ständigt känna mig trött och orkeslös och jag tror att det kan ha med att göra på motion och kosten. 

Tack vare en tjej som var här i helgen så kände även jag med hjälp av att ha någon jag kan fråga som angående kosten på ett sätt jag förstår så kände jag att även jag vågade ge mig in på detta med kosten och räkna kolhydrater. En riktigt spännande utmaning kan jag allt säga. Träningen har jag varit igång med hyfsat denna sommaren. Moa och jag har kämpat på våran runda med henne på cykel och traskat på. Men nu har vi nya mål och nya rutiner försöker skapas fram. Det är allt annat än lätt men jag har tur Martina sms bombar mig vilket jag tycker är jätte bra för det ger mig en driv kraft. Jag fungera lite så att ju mer som peppar mig desto roligare är det. Sen är MOA världens bästa tränings kompis hon kämpar på sin mamma för fullt.
Denna veckan har jag dessutom blivit förkyld och fått ont i halsen men det hindrar inte oss på våra promenader för vi kämpar på mot nya mål. Nu vill jag med känna att jag trivs med mig och få känna mig pigg det längtar jag till SÅ MYCKET. 

Det skönaste med raska promenader är att jag känner hur kroppen pulsera och ge mig mer endorfiner till smärtlindringen kan lätt bara lägga mig när jag gått en sväng för att då är det skönt.

Hoppas med magen vänjer sig vid min ändrade matvana. För just nu är jag uppblåst. Det är inte kul att ständigt känna sig blåst hahaha. skämt och sidor det kommer inom en vecka i alla fall för just nu är det jobbigt att ständigt går med gaser.

Kvällarna denna veckan har varit jobbiga då min praktik började i tisdags och att bära eller sitta stilla är inte kul kroppligt. jag vet inte hur detta kommer bli denna veckan har varit tuff skönt att få ut en massa i promenaderna. Sen blir det  soffan och vila för det behöver jag 10ggr mera nu kan jag säga. Jag är helt slut i kroppen för jag orkar inte mera ibland och det kommer nog ta ett tag för kroppen att vänja sig helt vid min praktik igen men det kommer det positiva är att jag storm trivs på skoaln och det gör mycket.

Nu blir det VILA så man orkar med imorogn med. 

Alla har vi olika livsstilar, olika jobb olika ansvar m.m
Min man jobbar som lastbilschaufför och det är många som har svårt att förstå vad det innebär. Han jobbar absolut inte mellan 7-16 väldigt ovanligt i den branschen. Han kan sticka tidigt komma hem sent, spendera natten i bilen det vet man inte från dag till dag. Han älskar sitt jobb och trivs med sin bil han har. Han har drömmar som alla andra oxå. Han vill gärna ha en split ny bil som ingen annan kört men han är så tacksam att han faktist har ett fast jobb och kan försörja sin familj.
För oss som familj är detta en livsstil man måste ge och ta på ett helt annars sätt. Jag bruka räknar att jag och Moa är själva om kvällarna kommer Daniel hem är det bara en bonus. Ringer Daniel är man nästan beredd att något ändrats längs vägen för han.
Det är inte alltid lätt man är ibland som en ensamstående mamma med telefon stöd av mannen. Jag är jätte glad för att Daniel bara ligger iväg någon enstaka natt. Men fasta arbetstider det finns inte i hans värd. Han har ständigt jour som för en stund sen kom han hem och han gå på dass sen ringde det och han fick sticka direkt. Jag är glad att jag har kommit så långt i min egna resa som gör att det finns möjlighet för Daniel att ligga ute ibland att kunna lägga mera ansvar på mig.
Jag får sköta det mesta med Moa läkartider, mat, dagis hämtning, lämningar. Nästan allt hemma med städning, tvättningen, handla m.m Tur att jag har en snäll 5 åring som gärna hjälper till. Det finns dagar som man bara vill dra täcker över huvudet för man inte orkar. Man saknar självklart Daniel när han jobbar och sover i bilen, även att det kan ge en lite andrum ibland.
Igår tyvärr fick han inte ännu träffa Moa även att hon fyllde år men Moa är inte ledsen för det. Hennes kommentar var får jag sno din säng då pappa:)
Livet ihop med en lastbilschaufför är inte alltid en dans på rosor men så länge man finns för varandra och ge och ta så fungera det kanon.
Jag älskar min familj och tillsammans är vi starka:)