Denna veckan började lugnt och hur den slutar skall bli jätte spännande och se.
Hade mitt avstämningsmöte med rehab, primärvården,af,försäkringskassan & psykiatrin i tisdags och det kändes bra till en börja men slutade så rörigt att jag fattade nada.. Jag var noga med att förklara att jag vill ha någon sysselsättning eller praktik! Känner att man vill inte komma in i att känna sig inlåst hemma igen!
Alla skulle kolla upp lite olika alternativ för att få det på bästa sätt för mig. Fram tills jag hittar en lämplig praktikplats så skulle vi testa lev i livet en kurs som finns i brännehoby på folkhögskolan! Och det blev väldigt snabba kast in i detta för onsdagarna är jag hel borta för jag är på sömnskola samt träning. Så tanken är att på torsdag den 31/10 skall jag börja med kursen. Så allt var lite rörligt kan jag nog säga. Känns lustigt att från att varit igång knappt 2 dagar till att vara igång över 35 timmar med transporterna...
Igår var första dagen jag skulle testa åka kommunalt ner till Ronneby och det var kämpigt mycket sträckor man skall gå och väntetid för bussen.... Jag har sådan fördel att lina bor granne med hälsocenter, så innan jag började kunde jag gå upp till henne en sväng och även på lunchen! Det är en fördel att komma till lina vid lunch sätta sig vid dukat bord aldrig fel:)
Men träningen var jätte tuff och kroppen sa ifrån ganska kraftigt att detta är jobbigt! Men jag fortsatte med träning; NADA och sen sömnskola. Dagen var LÅNG! Var hemma efte 17 och då fick mannen hämta mig för jag föll! Även försäkringskassan ringde mig igår ett par gånger. För att dubbelkolla hur det går med att åka kommunalt! Kroppen orkade inte riktig igår för den gjorde ont så mannen och dottern fick komma och hämta mig halvvägs hem.
På kvällen pratade jag med en som håller i liv i livet kursen och kom fram att jag skulle ner för ett studiebesök som idag då! Dels för att testa igen hur transporterna fungera och hur det fungera för mig. Så nu är man på väg ner till bräknehoby för att testa några timmar där.
Idag rent allmänt är det inte den bästa dagen har ont o ljumsken och känns som om jag kan somna ståendes för jag är så trött och helt slut..
Men hoppas det snart ändras att dagen blir bättre! Jag håller alla ??? jag bara kan för att kanske få besked om en praktikplats!
Jag skall i alla fall testa och se antagligen fungera det eller inte det vet jag inte ännu ju.
Men jag hopppas att någon av ställena jag kollat om praktikplats hör av sig det hade varit nr 1 i min prioritering i alla fall! Hellre praktik än kurs.

Igår var det dags för rehab att träffas för sista gången. Det var blandade känslor och kändes inte så roligt. 

Föst när jag kom ner till Karlshamn så fick jag ge en av deltagarna en present för hon fyllde år så jag hade gjort lite smycken till henne som passade bra in på henne.
 
Vi har lagt ihop pengar för att kunna köpa en gåva till dem på smärttemet. Blev att jag fixade ihop lite kex och ostar till dem. De fick även varsin ängel med.

   
En av de andra deltagarna kunde detta med i hopsättning bra så vi hjälptes åt och det såg jätte bra ut
Jag hade även gjort änglar till hela gänget. Så kul var det att se alla reaktioner när de öppnade alla blev så glada och det var jätte härlig känsla för mig att det uppslaktades så.

Sen blev det en genomgång om allt som vi gått igenom under kursen. Det har varit en intensiv kurs som slutade väldigt snabbt.
När vi alla var på infomötet innan kursen började så fick vi säga vad vi hoppades på med rehab.

Listan blev väldigt lång men bra.

Lära avslappninng – med gott samvete
Varva ner minska stress
Sänka kraven – på mig själv
Hantera smärtan
Bli mindre rädd
Mer egentid – mer energi
Bli mindre fixande
Delegera minska kontrollbehovet
Lära mig mina gränser, hålla mig inom gränsen
Acceptera
Bli mer rörlig
Kunna träna dans
Lära omgivningen ta mig för den jag är
Hitta tillbaka till mig
Lära mig via när jag behöver
Priotera mig själv
Bli mer social
Bli tydligare för mig själv och andra
Bättre sömn
Kunskap
Förstå konsekvenserna
Minska skam och skuldkänslorna
SÄGA NEJ!!!!

Detta var vad vi alla hade för mål och önskningar om rehab.

Utan hjärnan hade vi inte haft någon smärta.  Att det är viktigt at stärka kroppens smärthämnande system. Att lära sig hitta olika lösningar för att stänga grinden som går upp till hjärnan.  Lära sig laga hålen i sin egna energihink.  Att inte ta ut sig mer än vad man orkar med.  
Få ner andningen i lungorna för orka mer och bli lugnare.

Hur det är att leva med lång varig smärta. Hur det påverka en som person, att det psykiska hör ihop. Förstå at de hör ihop med varandra. Hitta det som passar oss bäst och vi mår bäst av.
Att det är super viktigt att slappna av.

Att vi skall tänka lite som på stenåldern. Att ständigt vara i rörelse vara aktiv och hitta hermonin. Att för var sittplatserna en sten för att man satt bara när man åt mat.
Livsareonor – på fyllningsarenorna, nödvändiga bitar alltid varit med, Ett nytt sätt att vara planering för att det skall fungera.
Vilja det man kan att inte göra mera än vad kroppen orkar låta förmågan styra och inte viljan.
Lära sig hitta balansen, ta många micro pauser som inte syns eller stör omgivningen. Om något oförändrat händer måste det finnas energi och kraft för att orka med och då måste man läsa sig att pausa och hitta balansen för att inte alltid köra slut på sig.
Att det även är viktigt på vilket sätt man tänker för att man skall må bättre att Känsla,Tanke och beteende hör ihop.

Regelbunden fysiks aktivitet är bra för alla inte minst för en som lever med långvarig smärta.
Att lära sig hitta rätta doseringen för att orka med och göra rätt. Att öka sakta och inte överdriva bättre att skynda långsamt för att kroppen skall hänga med och orka med.
Att vi alla behöver sova, vistas utomhus varje dag. Att vila och återhämtning hör ihop för att kroppen skall orka mera.

Nya vanor är alltid obehagliga i början det tar ca 10.000 timamr för att det skall bli en vana så mycket måsta man öva,öva och inte ge upp när man tycker att det går emot en .

Ge mig gåvan att acceptera

vad  som inte kan ändras.

Mod att ändra vad som bör ändras

Och

Visdom nog att skilja det ena från det andra.

Min verktydslåda innehåller säkert en massa saker som man inte använder utan bara tynger än nu är det dags att handla nya verktyd och ta vara på dem på rätt sätt för att man skall få må bättre.

Vi gick igenom våra mål till 3 månade uppföljningen för att veta vad vi skall träna på och jag blir så arg på mig själv jag vill så mycket och är så rädd för att jag skall få tillbaka känslan att var inlåst i sitt egna hus. Dags att börja ädra vanan… kommer inte att bli lätt men jag vill och det är en viktig sak för att mitt liv skall fungera.

Mina mål till 3 Månade är

-Att hitta rutiner i vardagen!
-Sömn skolan
-Träning 30-50 min om dagen promenad, bassäng, gym
-Att få en syssolsättning i form av praktik
-Ta vara på min egentid och göra sådan jag gillar.
-Moa/Mamma tid ta vara på det och njuta mera.
-Avslappning dagligen
-Träningsdagbok

Så efter igår snurrade det jätte mycket i huvudet. Och jag vet inte rikigt helt enkelt på vilket ben jag skall stå på ibland. Men det är dags att hitta Sofie igen och det kommer ta en dag i taget och jobba åt det håller jag vill och inte alltid ser hindrena.

Helgen här hemma har varit lite upp coh ner alltså både positivt och negativt. 

I fredags rymde dottern och jag en stund hemmifrån för att göra ett nödvändigt måste handla:( Tur väl fick emd med oss lite sällsakp och det är alldig fel. Efter att handlat klart på maxi blev det en promenad i det fina höstvädret ihop med Marie och tjoffsan. Marie körde slut på både mig, dottern och hunden under våran promenad med så skönt att njuta av vädret när det är fint. 

Sen blev det att åka hem för att börjar förbereda lite inför morgondagens kalas som gubben skulle ha:) 

Blev att baka tårta och bullar ett par timmar och jag försökte med detta med pauser men man kör bara på för man vill bli klar fortare.

Sen slockande hela failjen på soffan på kvällen som en stock

Lördagen blev det att fixa det sista för med att städa undan och dansa över huset med dammsugaren under tiden gubben tog ner studsmattan för detta året.

Sen åkte vi till stan en sväng innan det var dax för att fika och fira gubben. Ganksa roligt att se Daniel ihop med hans bröder i ordning med varsin mobil i näven.

Det roligaste med allt var när daniel hälde upp kaffe och lickar på termosen för så gör han i lastbilen. Vissa saker går av automatik men så härigt att se allas reaktion.

Till och med jag fick en gåva av min underbara svärmor hon vet verkligen hur man skall uppmuntra sin svädotter:)

När alla hade åkt så pasade vi på att besöka den lokala pubben i kallinge för lite mat och trevligt sällskap med biljard spel för gubbarna och barnen.  Att man inte tänker p ådet att man har det i byn och så nära.

Söndagen blev en inne dag och vi började med ett måste att rensa i våran källare nu börjar ytorna komma fram;:) Jag fick fram mitt skrivbord och ett föråd gick det att gå in i så skönt. Men man tycker det är roligare att gå ner när det är undan plockat och ser bättre ut. 

Blev rester från i fredags alltså värma på tacosen sen en fika med athle inann vi gick ner och började pyssla men bilder kommer i på tisdag för det är en överaskning till rehabgänget. Så jag kan inte visa det ännu då vissa av dem läser min blogg vilket är roligt. 

Ni är helt under bara känns blandat om att det är sista gången på länge vi ses i mogon kommer dukigt sakna er. 

Kvällen slockande dottern inom två röda och jag fick en egen stund då daniel åte en sväng skönt ibland med egen tid man beöver det. 

Ne nu tackar jag för mig och skall föraöka sova. Tack alla som var inblandade i en trevlig helg och och tack för allt stöd och goa skratt ni ger från rehabgänget. Kommer dukigt saknar er;(

SOV SÅ GOTT SÅ SKALL JAG MED FÖRSÖKA MED DET zzzzzzz

Idag har det varit tråkigt väder ute med regn och rysk och det är inget som en annan gillar kallt och blött. Men jag tog vara på dagen ändå och gjorde den så bra jag kunde på mitt sätt. Pysslet åkte fram i mig på en rolig nivå. 

Dottern har med varit hemma med mig men inte alls lika pysselsugen bara nyfiken idag. 

Började med att låta en pall min morfar gjort till mig när jag var mindre som har hängt med i många år men bara stått de sista året i en garderob få en omvandling på ett snyggt sätt. Nu har den till och med fått åka fram hör och häpnar. Är inte klar skall prova en ny teknik jag har börjat fastna för på den men det kommer måste ta en sak i taket. 

Blir mycket bättre än att ha lycktan på golvet och det känns bättre för mig med. 

Sen blev det smyckes tillverkning i mängder har gjort presenter till ett rehab gäng som är sista gången i morgon man träffa innan många återgår till ett jobb och ett liv utan rehab. 

Jag har fått lite hjälp av moa med att limma det gillade hon men sen ville hon inte mera.

Hoppas att de gillar min present:) 

Även ett halsband med hjärtan hänge gjorde jag med. 

Min första trollsllända jag gör och jag är nöjd faktist. Det blev en fin dekoration faktist. 

Hoppas att Lina bllir nöjd med den. 

Sen gjorde dottern och jag lite lunch ihop innan jag sprang genom duschen en sväng för ett besök på VC för min del. 

Hemma blev det lite slapp i soffan inan det var dax att åka igen för jag skulle iväg på pysselkväll i ronneby på dinomin ihop med Marie. 

Har fått testa den nya tekiken jag har fastnat för och det känns toppe nu är det bara att fortsätta att testa fler på egen hand. 

Även Marie som var anti ett tag kom in rikigt bra i det och till och med gillade att pyssla för fullt. 

För min del blev det detta gjort och jag  är faktist nöjd med min insats.

Nu skall jag försöka sova och orka emd en dag i morgon med nya tag och förhoppninsvis en morgonpromenad utan regn.

Smärta är alltid smärta, spelar ingen roll vilken typ av smärta det rör sig om. Alla upplever smärta olika och det går därför inte att jämföra smärta med andra. Ingen ska säga att " det där kan väl inte göra så ont " för det kan ingen annan än den som har smärtan avgöra.

Vi kan ha ont på samma ställe men ändå uppleva smärtan helt olika. Det är viktigt för omgivningen till en med kronisk smärta att tänka just på det här. Ingen är kapabel att avgöra det mer än den personen som har smärtan. Det finns smärtskalor där personer med samma typ av tex skada visar totalt olika i smärtgrad fast det i praktiken borde ha precis lika ont.

Inget är så förnedrande som att få höra att man ska skärpa sig eller att man inte kan ha så ont när man själv upplever sin smärta olidlig. Kanske den personen som säger det själv har en mycket hög smärttröskel och tål mycket smärta, eller den kanske aldrig upplevt riktigt kraftig smärta.

En person med tex fibromyalgi har en väldigt låg smärttröskel men klarar ändå av att leva med sin smärta för att den måste. 

Det samma är ju när vi kvinnor föder barn, vi upplever den smärtan mycket olika fast vi genomgår samma sak. En del tycker det var inte så farligt medan andra blir avskräckta för livet och vill inte föda fler barn.

Men den smärtan är det ingen som ifrågasätter, då får man helt plötsligt skrika, gråta av smärta. Men har man en kronisk smärtsjukdom ska man helst hålla tyst och inte prata om sin smärta alls. Ändå är förlossningsmärta något som går över, medan kronisk smärta finns där dygnet runt jämt.

Så det är bra att inte ha åsikter om någon annans smärta, för även om det inte syns som tex ett brutet ben eller arm, så är smärtan precis lika plågsam och jobbig för den som bär just den smärtan.

En bra tankeställare döm aldrig någon med eller utan smärta.

Idag är det min mans födelsedag!
Och han få göra det han gillar bäst köra lastbil:) vet inte när man får hem honom idag utan det är en gissningslek som vanligt.
Man har lärt sig anpassa livet efter hans jobb med oregelbundens tider. Ibland är det riktigt skönt att bara ta det som det kommer och vissa dagr när man vill kunna planera kan man inte det. Tur att jag inte planera så mycket om veckorna ihop med hela familjen.
Jag är så glad att jag har Daniel han har varit/är en bra stöd denna långa resan. Han valde att bli min man fastän han alltid sagt han inte skulle gifta sig??

Detta är ingen resa man gör själv utan stöd från omgivningen är positivt och det känner man att man har både familjärt och vänner!
Jag älskar dig så Daniel du är allt och jag är så glad att det är dig jag har barn ihop med. Hon har många bra pappa egenskaper??

Efter allt som hände mig i torsdags med stress och besvikelse. Jag var både ARG och LEDSEN till tusen och allt var jätte jobbigt. Jag lärde mig en sak att lite inte på att andra gör sakerna åt en utan se till att göra allt själv för annars blir det inte gjort. 

Och jag är trött på att bli trampad på. Nu är det mig och min familj i fokus för de är dem som är så vikiga i mitt liv. 

Även en sak som min man påminde mig om i torsdags när allt var helt upp och ner vänt. Att när det är som jobbigast se tillbaka på hur det var för någon månad sen och se hur det är idag. Se hur lång jag har kommit denna resan emd min kropp. Det samtalet med min man gjorde mig jätte glad och tillbaka blickarna var behövligt. Sen att höra att han märkt skillnad och att det bara är till det positiva det värmde hjärtat rikigt mycket. Jag har en lång väg kvar att vandra på min resa men nu är det dags att börja den på allvar och börja se till att nu skall jag må bra. Jag har insett att mår inte jag bra och trivs med mig själv hur skall jag då få andra att gilla mig?? Sen vet jag att jag har några som finns hur jag än mår som inte går att låsa ute hur dålig/bra dag det än är. 

Fredag!

Morgonen började med en frukost ihop med min lilla ängel som blev ledig idag för att åka på äventyr med mamma sin. 

Vi började förmiddagen med att åka till smärtrehab och träffa sjukgymnasten för att lära oss att tejpa kinestejp. Jag lovade min lilla tjej att hon skulle få välja färger och jag var bombsäker på att hon skulle välja blå etfersom det fanns men det kan jag säga att hon inte gjorde.

Ryggen har jag tejpat ett par gånger innan och det är jätte skönt för det gör att man får bättre hållning och jag kura inte ihop mig när smärtan tar över. Jag sträker på mig och får en värdig hållning. 

Nacken var fösta gången och det är inte för att jag har smärta men spänd stress musklen sitter ju där uppe. Och sista tiden har jag börjat dra upp axlarna för att smärtan är jobbig och samtidigt kura jag ihop mig. Men med tejpningen känns det jätte skönt musklen slappnar av det gör inte ont och jag drar inte upp dem. 

Efter att vi varit på sjukhuset så blev det en runda till affären för handla behöver amn tydligen göra när det börjar ta slut en massa varaor hemma.:)
Blev att hem snabbt och slänga in sakerna i huset för Lina och Teo väntade på oss för viskulle vidare ner till Ronneby ridskol Moa skulle rida för en dagisfröken. På deras lila Ponny men LILLE är en betoning kan jag säga den var stor. 

Ho var med på allt från att hämta i hagen till att borsta och göra allt.

Min lilla tjej var så nöjd med dagen. Och hennes mamma började bi trött. 

Vi stannade på vägen hem och tog en korv åt barnen.Sen var det duschen nästa hemma som gällde för allt luka häst. Sen skulle vi ha med oss pappan i huset för vi hade middags träff med fam Petersson i Ronneby

Blev en pizza men så trevligt att äta på resturangen det brukar man ju inte göra för oftast är det att man tar hem sen somnar man efter maten i soffan. 

Blev många goa skratt är alltid lika trevligt att träffas alla tillasmans. 

Jag försökte att hitta några kläder man kunde ha utan att min fina tejp syntes.

Kan nog säga att det gick inte så bra;)

Lördagen 

Jag valde att inte ligga kvar för länge i sängen gick upp kring 7 och fixade frukost till hela familjen sen blev det mys frukost ihop. Städade undan här hemma och dansade runt med dammsugaren till lite musik måste ju öva säger de som vet. 

Blev en sväng till affären för att kolla bara, Moa tyckte att det var tråkigt att bara kolla. Blev en fika på maxi för lunchen sprang iväg. Jag passade på när vi kom hem att gå en runda i skogen så mysigt att bara vara en stund men fy vad jobbigt. 

Vi gjorde oss klara för en tripp till svärmor som hade bjudit in oss på kroppkakor och det tackar itne vi nej till. 

Lyckades hitta något där tejpen inte tog över:)

Underbart god Äpplekaka som vi fick till efterätt. 

Efter fikan blev det underhllning av godingen:)

Lär sig spelar av farmor. 

När vi kom hem så la både far och dotter i samma säng en stund jag hoppas att de skulle somna för då hade jag haft en hel dubelsäng för mig själv:)

Fru Holgersson är rikigt lockig om jag vill:)

Söndagen 

Jag gick upp samma tid idag med och jag kämpa på att försöka få rutiner som är bättre och gör att jag känner mig bra. 

Efter frkuosten gjorde jag mig och moa klara för idag skulle min lilla tjej till kyrkan med sin mamma för att hämta sin bibel. 

Hon var så mallig när hon satt där i kyskan och sen har hon fått för sig att när klockan ringer skall man var tyst har hon fått för sig.

Moa var så blyg så hennes mamma fick fölaj med och hämata den till skillnad från sin moster som sprang fortare än blixten fram dit.

Undra om han han säga tack i farten:)

Sen fick jag vara med och se min bror få sin bibel som man får när man skall konfemeras.

Vi handla med lite korv när vi var klara för lite fika. 

Sen tog moa och jag en tur längs strandpromenaden så vakert.

Hösten har sin skärm med färgerna och jag försker njuta av varje minut.

Vi åt en god söndagsmiddag och sedan fick jag rycket att börja torka och skura av i köket men vi får fortsätta i morogn för nu skall jag ta kväl.

Nu tackar jag för mig för idag för nu sover dottern och jag skall titta lite på tv med mannen:)

Min dag blev inte som jag hoppasdes på. 

Morgonen började med att min klocka ringde och jag gick upp när jag kom in i sovrummet så började jag skratta min lille fis hade vaknat och sa godmorogn hon sov hela 20 min längre än vad hon sover när vi väcker henne. 

Men det är en spännande dag för henne hon skall med en kompis efter dagis och det är ju häftigt. 

Jag fick sällskap vid frukosten. Sen plockade jag undan lite här hemma för att det är alltid mycket roligare att komma hem när det är undanplockat. 

Se packade jag badkläderna för idag är det en dag då vi skall ha vattengympa på rehab. 

Jag satte mig en stund och hämtade andan framför tven.

Gick ut och väntade på taxin men det ändrades fort. Rehab hade glömt en tredje gång att boka taxin och nu var det inte okej längre. Jag blev jätte arg och ledsen och min dag frdärvads ganska snabbt. 

Ringde till reha och jag skal vara ärlig och säga att det var nog inte roligt för den som svarade för jag var arg, grät och ledsen för jag är så beroende att taxin skall fungera för att kunna fullfölja min rehab. Sen när man vet att jag inte får vara frånvarande så blir det ju jobbigare när de inte kan sköta den delen. Och med tanke på att det var tredjegången på kort tid så anser jag inte att det är okej. 

Kom ner senare och fick hoppa rätt i bassängen för det var ett pass med vattengympa som gällde. När jag kom i kände jag hur arg jag var jag skakade. Jag fixar inte sådant det blir så fel på hög nivå. 

Passet var väldigt tufft man kände av att kroppen levde. Allt kunde jag tyvär inte göra;(

Men klarade i alla fall av att vara längre i vattnet än vad jag är van vid. Första gången sen jag jag hade känslen i benet tillbaka. 

eftermiddagen blev det af samverkan och det kunnde jag skippat för det var lite små segt. 

Vi blev släppta tidigare och kuratorn ville prata med mig men det gick inte så bra. För jag förklarade att idag var det en rikigt dålig dag och jag orkade inte. Sen säger hon att jag skall förstå att min kontaktperson hade dåkigt samvete men det hjälpt inte mig för jag var fortfarande så irriterad för att de missat mig en tredje gång. 

Sen som jag sa att det var inte rätt dag att diskutera med mig alla taggarna utåt och jag spädde på en massa. Jag slutade med att jag gick gråtandes därifrån..... Orkar värkligen inte med vissa bitar.

Kom hem och la mig på soffan för kroppen orkade inte rikigt hålla i. 

Skönt att dotern var med en kompis och att de gemensamt skulle åka på dansen sen blev hon hemkörd. Jag hade itne fixat att följa med idag. Nu sover hon som en klubbad liten ängel och snarkar så mycket.

Igår belv det en dag ihop med mycket träning och trevligt sällskap:)

Lina hjälpte mig att lämna Moa på dagis och sen blev det att följa med henne hem en sväng för lite mellanmål och trevlig samtalsstund. Sen hade jag en runda med en ny bäcken rubbning och kbt samtal. Där efter blev det stavgång i brunsparken på en ganska rejäl runda. sen smet jag upp till lina igen för lite smaskig lunch:)

Hade NADA efter lunchen och det kändes när vissa av nålarna sattes in men det är även väldigt behövligt för man kände lunget efterråt. 

Jag åkte taxin hem och ställde mig och bakade lite fika till ett me&i party här hemma. Gjode en saffranskaka för Linas skull hon älskar. 

Hade en rikgit trevligt kväll med underbara vänner. Hadesuper trevligt det var så härligt att se Moa med denna lille härmebyttan. När alla andra gick och provade kläderna så hämtade Moa med kläder för att prova:) Hon fylde även i en egen beställning för så gjorde de andra ju. 

Sen passade hon på att mysa med en liten bebis så mysigt:) 

Nu tackar jag för mig för tankarna snurra och jag känner mig allmänt deppig så nu söger jag god natt. Längtar till mannen kommer och bara håller om mig!