Tiden går fort och på gott och ont får man upp minnen på facebook ibland...
Men idag stannande jag upp och funderade på vad som hunnit hända under tiden.
Kommer en del bilder som kommit upp i minne här. Jag delar idag med mig av en liten tidsresa med frustration och glädje.

Frustrationen när covid bryter ut och man hamna i kundtjänst på KP och alla frågor om handsprit.... Sån hysteri det blev...

Samtidigt som man dra hem veckans bästa presentation <3
BNI står mig nära då jag älskar att nätverka.

1 år senare sitter man i sitsen att man har blivit uppsagd och lyckats hitta nytt jobb och gått och blivit grön.
Slänga sig in i nya utmaningar och hamnade på veteranpoolen i Blekinge. Doc vara det bara en kort tid och fick uppleva samma panik igen jobbet försvann.
Hur skall man hitta ett och orka börja om igen..

Men nya tag och nya utmaningar öppnade i december och idag sitter jag som en adeministrarör och säljare på bergslagskrogen i Ronneby. Där ingen dag är den andra lik och så mycket ett jobb kan ge glädje är kul..
Just nu är jobbet min räddning från mig själv man måste fokusera och vara där hinner inte tänka på allt annat och det är jävligt skönt (ursäkta ord valet)

Ett jobb som lät mig fortsätta nätverka och visa vad jag kan. Efter lite drygt 2 månade tillbaka i Jaaramas drog jag hem månadens nätverkare för febuari månad och det är stort jag visade direkt vem jag är. Och ge och delar med mig till de andra.
Med den känslan är man hur laddad som helst <3

Samma dag med någon timmes mellanrum lite små sliten men kul att smink kan rädda en

Man förändras lite på 4 år.. Haha lite kul att se men trivs bättre i det blonda och som jag ser ut nu.
Ja jag vet jag har ett filter.

Men kan bjuda på en utan oxå. För jag behövder inte använda det men ibland är det kul att leka med de.

Hoppas ni får en fin söndag där ute.

Ett år som blev en riktig bergodal bana på så många sätt.

Året började med en tuff period av ensamhet, saknad m.m på något sätt men kunde inte sätta fingret på det.

Men blev en tankeställare på lite hur jag själv levt.. Och insåg efter ett tag att jag har varit sjuk beroende av att ha andra runt mig hela tiden att sitta själv har inte varit det jag gillat.

Under våren fick jag kontakt med min guddotters pappa en gammal klasskompis och vän till mig sen nästan 15 år tillbaka och hans familj. Där fan jag en vän som verkligen finns och ger så mycket sjuka skratt. Samt att deras gemensamma dotter också förgyllde våra liv.

Att hitta denna familjen var en enorm lättnad för mig att få ha alla barnen i våra liv ger så mycket enegi. Vi har spenderat husvagnssemester ihop och många middagar m.m . Alltid lika kul och jag har tagit mig till facetime Amandas fel allt JMen så kul att pratat och se på barnen okej det är kul att prata med er också Amanda och Mathias.

Är så glad att jag och Daniel har den kontakten vi har och att det funkar så bra mellan oss.  Du är min bästa vän och så glad att du finns där och tror på mig i allt.  Tillsammans har vi en grym unge som är vårat allt <3 Tack för att du finns.

Malin på mörrumsblommer och jag har verkligen funnit varandra hon är som en extra syster för mig och tror och finns där för mig.

Även en granne vägg i vägg har man fått kontakt med och det är ju kul och skönt att ha nära.

Även blivit en tuff resa i yrkeslivet pga att det kom in en pandemi och jobba som utesäljare inte var så bra kombo så fick gå hem från KP syd och det var en resa jag inte trodde jag skulle hamna i.

Men en klok man sa till mig att jag skulle ge mig 48 timmar och deppa ihop sen resa mig igen och ta tag i livet.  I samma andretag så sålde jag in mig själv samma dag till Veteranpoolen och det ledde till ett möte och en arbetsintervju med 2 helt underbara systrar. De trodde på mig och  gav mig en chans att få bli en i deras team det har varit en super spännande utmaning i en pandemi och samtidigt lärorikt för min del.  Så sjukt kul att folk känner mig och tror på mig så pass.  Tyvärr blev det en omorganisering så jag fick ännu en gång lämna ett jobb jag älskade och gå hem. Denna gången tog jag det sjukt hårt och kände att det inte kunde vara sant.
Men att tacka för mig i BNi var nog extra jobbigt och de sa att vi ses om några veckor och då kändes det som en omöjlighet. Men det visade sig att de trodde mer på mig än vad jag gjorde. Jag var lite ersättare på BNI mötena där jag faktiskt ställde mig upp och la korten på bordet och jag berättade att jag inte hade ett jobb kvar. Efter det mötet så hade jag ett affärsmöte inbokat och en arbetsintervju. Det visade sig att det ledde mig till där jag är idag och blev säljare på Bergslagskrogen en restaurang som jobbar massor med catering. Så i december fick jag chans att gästa Karlshamns gänget och det visade sig att de hade rätt ju.

Även ett år som var en del sorg. Min kära morfar somnande in och ta farväl är något som aldrig är kul. Det var sjukt jobbigt och många känslor som kom ifatt en.  Morfar du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Även ett år äldre har lilla Moa blivit och följa hennes resa är väldigt intressant det hände mycket i 12 år åldern.. En riklig mini me börja komma fram. Jag är grymt stolt att vara hennes mamma och se hur hon våga stå på sig mot vuxna människor. Hur min dotter våga vara rösten för hennes kompis.
Att följa Moas utveckling är så spännande men samtidigt en stor utmaning ibland med alla turer fram och tillbaka och hormoner i kroppen.
Detta året tog hon även tillbaka sin handboll och börjat spela igen och jag har även jag klivit in i rollen som tränare för hennes lag. Det är en spännande utmaning.
Att se hur Moa tar större del hemma i att helt plötsligt gillar stå i köket och hon lagar mat och bakar för fullt en liten kock är hon. Finns gånger man kommer hem och maten är klar för då hatt hon donat och fixat.
Men en sak som gjorde mig extra stolt var när hon kom hem och berättade att hon skulle vara lucia i kyrkans kör.

När Moa klev in med ljus i hårt så kom känslorna i mamma hjärtat och tårarna rann helt rörd blev jag.

Även gjort massa utmaningar med våra galna vänner från landet.  Allt från att bli kidnappade och fick lämna allt ett dygn till ut och åka fyrhjuling i en kohage . Lite så med denna galna familj kan det hända precis vad som och det är lika spännande varje gång. Vilket år vi har haft och det har varit sjukt kul allt från ligga sjuka via facetime till att ligga dubbelvikt med ett par strumpbyxor över huvudet. Men där vi bjöd mest på oss själva var nog midsommar och björkriset i släpet bakom fyrhjulingen och allsång genom skogen. Men jäklar vad kul vi hade.

Har även gjort en hel del omändring här hemma med det kommer senare med uppdatering om.

Nu blir det att blicka framåt och sikta på 2022 och deras utmaningar den har. Jag har ett nyårslöfte och det är att ta hand om mig själv. För slutet av 2021 har jag varit riktigt elak mot mig själv och det märks väldigt tydligt i kroppen.  Värken är inte där den borde så nu är det dags att göra en förändring och ta hand om mig själv. Så nu blickar vi framåt och ta en dag i taget.

Va rädda om varandra och om dig själv finns bara en av dig och det är du <3

När man blickar tillbaka, när minne kommer upp så inse man vad fan... Man varit med om.

Ganska svårt för er att sätta er in i min resa... Men något som aldig svikt mig är min vilja och min envishet och stödet av familjen <3

För drygt 13 år sen så vändes mitt liv totalt upp och ner..

Började med ett enkelt ljumskbråk som opererades maj veckan efter min 20 års dag. Kroppen läkte inte ihop som den borde utan en nervskada kom..

Jag blev gravid och det var hemskt.. Med ett barn i kroppen som växte och tryckte på nervskadans område. Men då viste jag inte vad som var fel i min kropp.
Moa kom och hormonerna ökade mer i kroppen i samband med amning.
En spiral som tryckte på nervskadan och orsakade många akutbesök så efter 3 månade orkade jag inte mer den åkte ut i samma veva så slutade Moa amma och kroppen slutade producera extra smärtlindring...
Då började resan från nybliven mamma till att kroppen gav sådana smärtattacker och allt vändes upp och ner..
Många sjukgymnastbesök och många frikort har åren gett.. Blev i tack med att moa skolas in på dags började jag smårtrehab. Detta var något jag skulle få leva med.. Så många tårar och så mycket känslor som gott genom mig.
Jag som var så ung... Hur kunde det bli såhär..
Fick efter att träffat massor av läkare träffade en AT läkare som tipsade om Ängelholm och en specialist. Var där nere innan rehab drog igång. Han hänvisade till akademiska.
Gick smårtrehab och jag blev sämre.
Föll ihop hemma själv med Moa slutade med ambulans och 130 dagar på sjukhus.. Återbesöket på smårtrehab alla andra var så glada och jag rullades in i sjukhuskläder inskriven på kirurgen...
Flyttades till Karlshamn och rehab i Karlshamn där mer medeciner sattes in som slog ut varandra.
Var över dagen på akademiska och träffade smärt läkare som pratade om behandling.

Ville testa allt utom massa medeciner.

Jag skrevs ut från rehab med massa medeciner och som tur väl hade jag daniel som fick ha koll på allt då det inte var en medcin utan massor... Medecinerna slog ut varandra ganska kraftfullt inte många dagar hemma innan det blev ännu mer ambulans och nu med effektkranper..
Blev inlagd igen för mer undersökningar i väntan på uppsala. Fick komma hem på permission och slutade med ambulans tillbaka men med rätt ambulansvårdare och Daniels koll på mina medeciner så visade det sig att de var medecinerna som orsakade hur jag fick mina kramper..
Skrevs ut på fredagen på måndagen satte mamma och jag oss på flyget och åkte för en vecka på rehab i Uppsala.
Detta är över 9 år sen idag.
Sen började den tuffaste rehabiliteringen man kan ha smärtrehab i Uppsala var fruktanvärd men gav mig så mycket mer vilja och styrka om min egna kropp.

Denna hade jag på test en vecka för att se om den gav mig någon effekt.
Kommer ihåg mammas kommentar efter operationen hur jag var en kalv på grönbete :)
Den förändrade mitt liv. Det fanns en ljusning och resan dit var ett helvete..
Först skulle medecinerna ut ut kroppen och smärtan var hemsk.. Men viljan och vetskapen på vad som väntade var värt allt.
Doc lider med min familj som fick stå där den perionden var nog hemsk då.....

I maj 2012 blev det operation för att få den permenent inoperad och det var en befrielse.

Mitt liv fick en ny mening. Det fanns en ljusning på ett bättre liv.

Ganska hemskt när man tänker på detta hur mitt liv vändes upp och ner.

Jag lever dagligen med ständig värk men har lärt mig vikten av kost och träning i livet gör att jag står upp och orkar mer.
Det jobbiga är ibalnd att det syns inte att jag har en nervskada utan många ifråga sätter det istället. Det är inte kul att var 33 år och ibalnd inte kunna orka med i allt för kroppen säger ifrån..

En välsigt lång och invecklad resa kortfattat..

Men min resa pågår ständigt och en sak vet jag det är jag som bestämmer över den ingen annan..

Ha en fin kväll.

Tiden bara springer iväg och 2020 har vi lämnat bakom oss för snart 1 månad sen.
2020 var ett konstigt år och 2021 starta lika konstigt. Covid 19 har varit en jätte konstig omställning för samhället.
Men på ett sätt har man fått lära sig att ta hand om varandra och nära och kära.

Mitt 2021 har startat med att min tjänst på KP ändrats lite blivit ett butiksbiträde och finns nu mera i butiken på KP och hjälper kunderna.

Nu startar snart februari och jag skall gå in i en träning utmaning ser framemot det enormt. Kul med att kunna fokusera lite på mig och kroppen på ett mer positivt sätt.

Såhär slutade Moa och jag 2020 <3

Skall försöka uppdatera bloggen mera varit ganska dålig på det..
Ha en fin lördag kväll.

Helgen har gått för fort.
Träffat en gammal vän <3 å stackaren lurade i sin dotter att Skåne är ett annat land så hon var lite orolig att nästa kompis inte förstod vad vi sa :)
Så kul :) :) :) oa

Moa har målat ägg och varit och hängt med sina kompisar.
Lätt att bli en poppis mamma när man bjöd skaran på glass :)

Måste ta ett röj och städa lite i veckan men det kommer.

Hunnit med massa annat i stället.

Nu är denna ledighet över och imorgon återgå man till jobbet igen. Men även denna veckan blir ju kort vecka då det redan är månad idag.
Ha en trevlig kväll

Att ha en kropp som utåtsett ser frisk ut men inombords är sönder är en ständig kamp.
Kroppen känns som den explodera inombords att ibland bara komma upp är som värsta träningspasset.
Att motivera sig själv att träna att man mår bra av det när kroppen säger något annart det är tufft.
Men varje resa har en mörk sida men inte många våga prata om den. Jag påverkas av väder omställningen jah påverkas av för lite igång, kost m.m
Jag är inte mer än mänsklig jag orkar inte heller alal dagar men som igår bara att dra på sig regnkläder och ut i regnet för att kroppen behövde det.

Just nu är sitta stå gå ibalnd även ligga jobbigt men det är min vardag tyvärr.
Tur jag i alla fall vet om vad som spökar i kroppen.

Ha en fin onsdag på er.

Livet är allt annart än enkelt. lättare att lyssna och ge andra råd än lyssna själv.
Dax att skärpa sig nu är hälsan viktigare än någonsin.
Men ändå en dag i taget.

Jag skall förgylla min vardag mina dagar med det som får mig att må bra.

Vill man vara där så är man där. Jag måste sluta dömma mig själv. Jag är den jag är och antagligen gillar man det eller få det vara.
Finns bara en Sofie och den måste jag själv vara rädd om. Jag måste hitta min balans igen så jag orka genom hindren oxå.

Börja med att skapa ett hem som man vill komma hem till. Daniel får bara anpassa sig han har ju lastbilen om det blir för mycket rosa :)

På jobbet finns Moas pyssel som pryder så fint och PT färgen ocå som hon sa <3

Min flicka så underbar du är och sådana stunder med dig kommer det lätt bli fler <3<3<3
Nu ladda vi om för en ny vecka <3<3<3

.
Men dagarna bara springer iväg och livet är fullt igång. Jobbet på PT professional är fullt igång och ständigt är det nya utmaningar som väntar. Z-water är en väldigt stor grej och känns lite som ett bryggerier på lagret med egen tillverkning.
Familjen kämpa vidare med allt vad det innebär. I skrivande stund är mannen påväg en sväng Norrland med lastbilen. Medans jag tagga om och en vecka i Malmö väntar med cleaning factory mässa och hotellvistelse. Alltid lika kul med att få äran att åka på mässa och den omväxling det blir.
Varit på lite utbildningar inom BNI under månaden så spännande och så mycket att ta in.
Träningen och kosten är något jag kämpar med nu har jag minskat 5.5 cm totalt runt om kroppen. Kul med resultat. Och kroppen mår bättre av att röra sig. Måste bara acceptera vilodag också doc inte lika roligt.
Kommer lite bilder från här nedanför som visar hur mysigt vi haft det och hur våran vardag är.

du är mitt allt <3

två fina tjejer i mitt liv<3<3<3

ta hand om varandra <3