sholgersson

Inlägg publicerade under kategorin MItt nya jag

Av Sofie Holgersson - 11 december 2023 05:36

Det har hänt massor sen sist :)

Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio.
Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till <3
Så egentligen kan man säga vi har fått en bebis de är ju som min extra familj :)

Sen har här varit fullt upp barn och familjen.

Kärleken har aldrig varit bättre. Jag har fått en större familj med 3 bonus barn och det är helt underbart.

Doc även tråkigheter som bortgångar har slagit oss hårt 3 inom väldigt kort tid i vår familj..

Det var bland de tuffaste på länge mycket på samma gång och känslor som slog undan en.
Tur där att man har stödet från sin familj.


Inget långt inlägg denna gången med något i alla fall <3

Av Sofie Holgersson - 13 mars 2022 08:16

Tiden går fort och på gott och ont får man upp minnen på facebook ibland...
Men idag stannande jag upp och funderade på vad som hunnit hända under tiden.
Kommer en del bilder som kommit upp i minne här. Jag delar idag med mig av en liten tidsresa med frustration och glädje.

Frustrationen när covid bryter ut och man hamna i kundtjänst på KP och alla frågor om handsprit.... Sån hysteri det blev...

Samtidigt som man dra hem veckans bästa presentation <3
BNI står mig nära då jag älskar att nätverka.

1 år senare sitter man i sitsen att man har blivit uppsagd och lyckats hitta nytt jobb och gått och blivit grön.
Slänga sig in i nya utmaningar och hamnade på veteranpoolen i Blekinge. Doc vara det bara en kort tid och fick uppleva samma panik igen jobbet försvann.
Hur skall man hitta ett och orka börja om igen..

Men nya tag och nya utmaningar öppnade i december och idag sitter jag som en adeministrarör och säljare på bergslagskrogen i Ronneby. Där ingen dag är den andra lik och så mycket ett jobb kan ge glädje är kul..
Just nu är jobbet min räddning från mig själv man måste fokusera och vara där hinner inte tänka på allt annat och det är jävligt skönt (ursäkta ord valet)

Ett jobb som lät mig fortsätta nätverka och visa vad jag kan. Efter lite drygt 2 månade tillbaka i Jaaramas drog jag hem månadens nätverkare för febuari månad och det är stort jag visade direkt vem jag är. Och ge och delar med mig till de andra.
Med den känslan är man hur laddad som helst <3

Samma dag med någon timmes mellanrum lite små sliten men kul att smink kan rädda en

Man förändras lite på 4 år.. Haha lite kul att se men trivs bättre i det blonda och som jag ser ut nu.
Ja jag vet jag har ett filter.

Men kan bjuda på en utan oxå. För jag behövder inte använda det men ibland är det kul att leka med de.

Hoppas ni får en fin söndag där ute.

Av Sofie Holgersson - 8 januari 2022 20:25

Ett år som blev en riktig bergodal bana på så många sätt.

 

Året började med en tuff period av ensamhet, saknad m.m på något sätt men kunde inte sätta fingret på det.

Men blev en tankeställare på lite hur jag själv levt.. Och insåg efter ett tag att jag har varit sjuk beroende av att ha andra runt mig hela tiden att sitta själv har inte varit det jag gillat.

Under våren fick jag kontakt med min guddotters pappa en gammal klasskompis och vän till mig sen nästan 15 år tillbaka och hans familj. Där fan jag en vän som verkligen finns och ger så mycket sjuka skratt. Samt att deras gemensamma dotter också förgyllde våra liv.


Att hitta denna familjen var en enorm lättnad för mig att få ha alla barnen i våra liv ger så mycket enegi. Vi har spenderat husvagnssemester ihop och många middagar m.m . Alltid lika kul och jag har tagit mig till facetime Amandas fel allt JMen så kul att pratat och se på barnen okej det är kul att prata med er också Amanda och Mathias.

 

Är så glad att jag och Daniel har den kontakten vi har och att det funkar så bra mellan oss.  Du är min bästa vän och så glad att du finns där och tror på mig i allt.  Tillsammans har vi en grym unge som är vårat allt <3 Tack för att du finns.

 



Malin på mörrumsblommer och jag har verkligen funnit varandra hon är som en extra syster för mig och tror och finns där för mig.

 

Även en granne vägg i vägg har man fått kontakt med och det är ju kul och skönt att ha nära.


Även blivit en tuff resa i yrkeslivet pga att det kom in en pandemi och jobba som utesäljare inte var så bra kombo så fick gå hem från KP syd och det var en resa jag inte trodde jag skulle hamna i.

 

Men en klok man sa till mig att jag skulle ge mig 48 timmar och deppa ihop sen resa mig igen och ta tag i livet.  I samma andretag så sålde jag in mig själv samma dag till Veteranpoolen och det ledde till ett möte och en arbetsintervju med 2 helt underbara systrar. De trodde på mig och  gav mig en chans att få bli en i deras team det har varit en super spännande utmaning i en pandemi och samtidigt lärorikt för min del.  Så sjukt kul att folk känner mig och tror på mig så pass.  Tyvärr blev det en omorganisering så jag fick ännu en gång lämna ett jobb jag älskade och gå hem. Denna gången tog jag det sjukt hårt och kände att det inte kunde vara sant.
Men att tacka för mig i BNi var nog extra jobbigt och de sa att vi ses om några veckor och då kändes det som en omöjlighet. Men det visade sig att de trodde mer på mig än vad jag gjorde. Jag var lite ersättare på BNI mötena där jag faktiskt ställde mig upp och la korten på bordet och jag berättade att jag inte hade ett jobb kvar. Efter det mötet så hade jag ett affärsmöte inbokat och en arbetsintervju. Det visade sig att det ledde mig till där jag är idag och blev säljare på Bergslagskrogen en restaurang som jobbar massor med catering. Så i december fick jag chans att gästa Karlshamns gänget och det visade sig att de hade rätt ju.


Även ett år som var en del sorg. Min kära morfar somnande in och ta farväl är något som aldrig är kul. Det var sjukt jobbigt och många känslor som kom ifatt en.  Morfar du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

Även ett år äldre har lilla Moa blivit och följa hennes resa är väldigt intressant det hände mycket i 12 år åldern.. En riklig mini me börja komma fram. Jag är grymt stolt att vara hennes mamma och se hur hon våga stå på sig mot vuxna människor. Hur min dotter våga vara rösten för hennes kompis.
Att följa Moas utveckling är så spännande men samtidigt en stor utmaning ibland med alla turer fram och tillbaka och hormoner i kroppen.
Detta året tog hon även tillbaka sin handboll och börjat spela igen och jag har även jag klivit in i rollen som tränare för hennes lag. Det är en spännande utmaning.
Att se hur Moa tar större del hemma i att helt plötsligt gillar stå i köket och hon lagar mat och bakar för fullt en liten kock är hon. Finns gånger man kommer hem och maten är klar för då hatt hon donat och fixat.
Men en sak som gjorde mig extra stolt var när hon kom hem och berättade att hon skulle vara lucia i kyrkans kör.

När Moa klev in med ljus i hårt så kom känslorna i mamma hjärtat och tårarna rann helt rörd blev jag.

 

Även gjort massa utmaningar med våra galna vänner från landet.  Allt från att bli kidnappade och fick lämna allt ett dygn till ut och åka fyrhjuling i en kohage . Lite så med denna galna familj kan det hända precis vad som och det är lika spännande varje gång. Vilket år vi har haft och det har varit sjukt kul allt från ligga sjuka via facetime till att ligga dubbelvikt med ett par strumpbyxor över huvudet. Men där vi bjöd mest på oss själva var nog midsommar och björkriset i släpet bakom fyrhjulingen och allsång genom skogen. Men jäklar vad kul vi hade.

 

Har även gjort en hel del omändring här hemma med det kommer senare med uppdatering om.


 


Nu blir det att blicka framåt och sikta på 2022 och deras utmaningar den har. Jag har ett nyårslöfte och det är att ta hand om mig själv. För slutet av 2021 har jag varit riktigt elak mot mig själv och det märks väldigt tydligt i kroppen.  Värken är inte där den borde så nu är det dags att göra en förändring och ta hand om mig själv. Så nu blickar vi framåt och ta en dag i taget.


Va rädda om varandra och om dig själv finns bara en av dig och det är du <3



Av Sofie Holgersson - 8 juni 2021 22:09

När Moa kröp i säng nu så sista meningen var sista natten som 11 åring <3

Sjukt att i 12 år har du förgyllt mitt liv varit min drivkraft och min enegi.
Du är så stor för din ålder och jag är så glad för all tid jag får spendera med dig underbara barn.
Du gör mig så stolt som får ha titeln som din mamma <3

Du är fin som du är
När du står med mig här
Gör dig inte en massa extra besvär
Utan var den du är och så ska du få se
Du är värd allt som livet kan ge
Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få
Sprid glädje och du får dubbelt upp
Älska och du förstår

Du är bäst Moa

Av Sofie Holgersson - 13 mars 2021 12:31

För snart en månad sen kom dagen jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.. Jag älskar mitt jobb på KP och alla underbara kollegor och kunder. Men när man inte kan göra det jobbet man skall pga pandemin ute i världen så slog det mig hårt i ansiktet. Jag blev uppsagd……. Det var som att få ett stort slag rätt i ansiktet kändes som att jag tappade allt inom mig. Vem är jag vad vill jag hur skall detta gå… Allt snurrade i huvudet och paniken kom tårarna rann hela jag kände mig helt tom……


Vad hände jag fattade inte ett smak… Under en stund snurrade allt i mitt huvud och kunde inte tänka klart en stund där. Conny fick se en sida av mig jag aldrig trodde jag skulle visa någon på det viset. Viste inte vad jag skulle ta vägen..


Kändes så konstigt. Mitt drömjobb bara försvann med en vind kändes det som. Hur skall jag nu göra? Hur skall det komma in pengar på kontor? Hur skall jag och Moa klara detta? Hur skall jag nu förklara vad som hänt? Allt bara surrade….


Jag blev arbetsbefriad och när jag satte mig i bilen en stund senare så började tanken hur skall jag kunna sälja in mig själv till någon annan. Men då slog det mig att jag är ju säljare nu var det jag som var produkten som skulle säljas in bara.  Ringde upp en kund jag varit ute hos på förmiddagen för att förklara att Conny kommer ta över hennes projekt just nu då detta precis har hänt.  På något vänster så lyckas jag sälja in mig själv i samma samtal. Vet inte om det bara kom i all panik eller vad som hände. Men hon skulle återkomma.
På kvällen pratade jag med vår BNI konsult och han gav mig 48 timmar att deppa och bryta ihop sen var det dags att ta tag i det.


Tog en kaffe min absolut bästa vän doc vi inte träffas ofta men hon finns där när det gäller just då ringer telefonen och hon ringde tillbaka och bokade ett möte med mig för att jag skulle få träffa syrran också.  Det blev redan dagen efter.

Sen började tankarna att 48 timmar gav jag mig inte själv att deppa det tog 3 timmar till jag fått beskedet till jag lyckades sälja in mig själv och ta tag i allt som behövdes.


Mötet med systrana gav mig sån glädje men även en funderare. Men sån intervju har jag aldrig varit med om och det kändes bra.  Många möten och samtal där emellan har det blivit men i tisdags så skrevs papperna och på onsdag den 17/3 kliver jag in i nya utmaningar och blir grön nu mera.

Så nu väntar en rikgit spänannde utmaning

   

Spännade och känner mig så välkomen av dessa 2 :)


 

Ja nya jobbet är Veteranpoolen :)

 

Som min massör sa i tisdags att är det noågon som skulle klara detta på det viset och snabbt ta tag i allvaret så var det jag. Jag är en av få som så snabbt kunde fixa detta :) De orden vämde så enormt från henne. 


Jag är nog så mycket stakare än vad jag själv kan förstå ibland. Resan genom livet har en mening och skall bara hitta min mening men just nu känns det bra och spännande med vad som kommer hända i veckan :)


 

Igår blev jag avtackad på KP och det kändes så ledsamt känslorna bara kom tårarna rann och alla de underbara komentaren värmer mig stark. Ni är ett fantaskiskt gäng och har blivit som min extra famlj skönt att ni finns där :) 


Ta hand om er och kom ihåg ge inte upp :)


Av Sofie Holgersson - 27 februari 2021 20:23

När man blickar tillbaka, när minne kommer upp så inse man vad fan... Man varit med om.

Ganska svårt för er att sätta er in i min resa... Men något som aldig svikt mig är min vilja och min envishet och stödet av familjen <3

För drygt 13 år sen så vändes mitt liv totalt upp och ner..

Började med ett enkelt ljumskbråk som opererades maj veckan efter min 20 års dag. Kroppen läkte inte ihop som den borde utan en nervskada kom..

Jag blev gravid och det var hemskt.. Med ett barn i kroppen som växte och tryckte på nervskadans område. Men då viste jag inte vad som var fel i min kropp.
Moa kom och hormonerna ökade mer i kroppen i samband med amning.
En spiral som tryckte på nervskadan och orsakade många akutbesök så efter 3 månade orkade jag inte mer den åkte ut i samma veva så slutade Moa amma och kroppen slutade producera extra smärtlindring...
Då började resan från nybliven mamma till att kroppen gav sådana smärtattacker och allt vändes upp och ner..
Många sjukgymnastbesök och många frikort har åren gett.. Blev i tack med att moa skolas in på dags började jag smårtrehab. Detta var något jag skulle få leva med.. Så många tårar och så mycket känslor som gott genom mig.
Jag som var så ung... Hur kunde det bli såhär..
Fick efter att träffat massor av läkare träffade en AT läkare som tipsade om Ängelholm och en specialist. Var där nere innan rehab drog igång. Han hänvisade till akademiska.
Gick smårtrehab och jag blev sämre.
Föll ihop hemma själv med Moa slutade med ambulans och 130 dagar på sjukhus.. Återbesöket på smårtrehab alla andra var så glada och jag rullades in i sjukhuskläder inskriven på kirurgen...
Flyttades till Karlshamn och rehab i Karlshamn där mer medeciner sattes in som slog ut varandra.
Var över dagen på akademiska och träffade smärt läkare som pratade om behandling.

Ville testa allt utom massa medeciner.

Jag skrevs ut från rehab med massa medeciner och som tur väl hade jag daniel som fick ha koll på allt då det inte var en medcin utan massor... Medecinerna slog ut varandra ganska kraftfullt inte många dagar hemma innan det blev ännu mer ambulans och nu med effektkranper..
Blev inlagd igen för mer undersökningar i väntan på uppsala. Fick komma hem på permission och slutade med ambulans tillbaka men med rätt ambulansvårdare och Daniels koll på mina medeciner så visade det sig att de var medecinerna som orsakade hur jag fick mina kramper..
Skrevs ut på fredagen på måndagen satte mamma och jag oss på flyget och åkte för en vecka på rehab i Uppsala.
Detta är över 9 år sen idag.
Sen började den tuffaste rehabiliteringen man kan ha smärtrehab i Uppsala var fruktanvärd men gav mig så mycket mer vilja och styrka om min egna kropp.

Denna hade jag på test en vecka för att se om den gav mig någon effekt.
Kommer ihåg mammas kommentar efter operationen hur jag var en kalv på grönbete :)
Den förändrade mitt liv. Det fanns en ljusning och resan dit var ett helvete..
Först skulle medecinerna ut ut kroppen och smärtan var hemsk.. Men viljan och vetskapen på vad som väntade var värt allt.
Doc lider med min familj som fick stå där den perionden var nog hemsk då.....

I maj 2012 blev det operation för att få den permenent inoperad och det var en befrielse.

Mitt liv fick en ny mening. Det fanns en ljusning på ett bättre liv.

Ganska hemskt när man tänker på detta hur mitt liv vändes upp och ner.

Jag lever dagligen med ständig värk men har lärt mig vikten av kost och träning i livet gör att jag står upp och orkar mer.
Det jobbiga är ibalnd att det syns inte att jag har en nervskada utan många ifråga sätter det istället. Det är inte kul att var 33 år och ibalnd inte kunna orka med i allt för kroppen säger ifrån..

En välsigt lång och invecklad resa kortfattat..

Men min resa pågår ständigt och en sak vet jag det är jag som bestämmer över den ingen annan..

Ha en fin kväll.

Av Sofie Holgersson - 30 januari 2021 18:46

Tiden bara springer iväg och 2020 har vi lämnat bakom oss för snart 1 månad sen.
2020 var ett konstigt år och 2021 starta lika konstigt. Covid 19 har varit en jätte konstig omställning för samhället.
Men på ett sätt har man fått lära sig att ta hand om varandra och nära och kära.

Mitt 2021 har startat med att min tjänst på KP ändrats lite blivit ett butiksbiträde och finns nu mera i butiken på KP och hjälper kunderna.

Nu startar snart februari och jag skall gå in i en träning utmaning ser framemot det enormt. Kul med att kunna fokusera lite på mig och kroppen på ett mer positivt sätt.

Såhär slutade Moa och jag 2020 <3

Skall försöka uppdatera bloggen mera varit ganska dålig på det..
Ha en fin lördag kväll.

Av Sofie Holgersson - 26 juli 2020 21:49

Livet bjuder på mycket man måste bara lära sig uppskatta det runt om oss.
I onsdags blev det en spontan tripp till k-na och bara njuta av vakta vämöparken och lyckå slottsruin

Moa har varit med mig hos en kund vi har så underbart med miljön och naturen.

Har även varit en tur till Öland och kollat in läget.

Sen blev det vår årliga tripp med fam Kangas. Detta året blev det även en övernattning.

Mycket häftigt och härliga platser i Skåne har vi hunnit med och mycket träning i skogen har det blivit. Här har man idag värdens träningsvärk i magen och låren efter ett besök på nimis i Skåne. Den baken var inte att leka med. Men så trevligt och kul har vi haft.
Så kul att fått se så mycket. 103 mil i bilen blev det totalt och många skratt och mycket servärdigheter.

Presentation

Mitt namn är Sofie Holgersson och jag är 35 år. Här får du läsa om mig och mitt liv som mamma. Hur jag inte ger/gett upp. Utan blivit starkare :)
En kamp mot mig själv och min egna vilja! Där jag bestämmer.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards