Vi drabbades självklart som många andra av covid här hemma för ett tag sen ggr nr 2 för våran del.

Att bli sjuk samtidigt både Moa och jag är ingen höjdare.
Känslorna som mamma att inte orkar det man vill för att 100 prosent kunna hjälpa henne och man inte orkar.
Hög feber i 9 dagar och knappt göra mer än att ligga på soffan.
Ända posetiva var att vi var så dåliga att vi orkade inte tjabba om vad vi skulle kolla på utan väntande ut att den andra somnade och tog kontrollen.. Smarta där tyckte vi bägge.

Inte nog att vara sjuka så ger ju min kropp med nervskadan lite upp..
Har så ont i vissa lägen att känns som man är på bristläge.
Jag har alltid tagit stryck av några dagar i feber så så många dagar.
Så här många dagar sjuk tog min kropp jätte mycket stryck av. Återhämtningen att komma tillbaka är sjukt tuff. Att gå en runda är jobbigt men då har jag fått klippa ner rundorna och ändra plan för att kroppen skall få det den behöver samt orkar på samma ggrm
Låter så enkelt när jag skriver det men det är sjukt jobbigt i verkligheten.
Sömnen är så påverkad då jag vaknar av värk och kramper flera ggr.

Vem har sagt att livet skall vara enkelt. Men att fortsätta kämpa och ständigt kämpa är det ända jag kan göra.
Sen är det allt annat än lätt alla dagar.
Man få ha del mål och belöna sig själv på resans gång.

Men att vara på jobbet är en frizon känns sjukt kul att få ta del och sakta börja lära mig mer om både kollegor och verksamheten det är spännande.
Kommer ske massa roligt nu när det får vara massa saker som skall hända. Bröllop som kommit in. Folk som abonerat lokalerna,möten som dragit igång fysiskt m.m Skall bli en sjukt spännande vår framför mig med nya utmaningar och det ser jag fram emot.

Var ett tag sen jag skrev och här är lite uppdatering av hur allt varit här.