Jag blir irriterad på folk som gnäller på gåvor...
Det var mors dag och alla fira det olika.
Vissa har stora barn som köpt gåvor vissa har mindre som inte kan köpa själva. Och det är så att jag tycker att alla som kan fira mors dag har fått en gåva. En gåva att kunna bli gravid, kunna föda barn och att få ha ansvar för de små liven. Alla gör det på sina sätt vilket är det som gör alla barn helt unika på sitt sätt.

Jag vet några som har fått kämpa länge att kunna bli gravida. Genomgått en helvetsresa för sina små mirakel. Vissa lyckas utan att det var planerat. Vissa kan inte få barn på naturliga vägar och fått genom gå läkare hjälp.
Till och med vet folk som inte änns kan bli med barn.

Jag tycker faktiskt inte man skall gnälla på matering. Utan att öppna ögonen och se vad man har i sin omgivning. Jag är jätte tacksam över att jag fått fira mors dag ihop med min dotter att får den äran att höra henne dagiligen säga mamma. Att faktiskt veta att jag är mamma till en sådan helt underbar goding.
Att få tillbringa mina dagar med min dotter är den största gåvan en förälder kan få. Att få vara hemma istället för att tillbringa tidenpå sjukhuset ifrån min familj.

Denna helgen har jag njutit för fullt av att hamin familj runt mig.
Jag bjöd hem alla på fika för att få en anledning att träffa alla:)

Idag har jag och moa varit på utflyckt i vår vakra brunnspark bara hon och jag:)

Lite små bilder från helgen med:)

Stormtrivs på min praktikplats då det innebär väldigt varierande uppgiftet:)

Nu skall jag se tv en stund i min ensamhet då mannen spendera även denna natten i lastbilen.

En tomat planta fick det bli på utflykten oxå och daniel hade pynyat krukan i helgen:)

Ha en trevlig kväll alla.
Och ett extra Grattis till min svåger som blir 17 år idag:)

Första året på länge jag har velat fira mig:) Min födelsedag blev rikigt lyckad min syster kom och och familjen var här en sväng och åt kladdkaka svärmors recept men den smälter i munnen. Lite ofrivilligt solande blev det oxå då jag åkte från nycklarna...

Fick även besök av en fågel på jobbet

Denna vecka har det snickrats hemma och mannen kämpat för fullt:)

Trevlig helg på er:)

Såhär dagen innan min födelsedag kan jag säga att fru holgersson för en gång skull ser fram emot att fylla år:)
Jag har till och med avancerat mig så pass att jag bjudit hem familjen för att fira mig med lite fika:)

Jag har kämpat på denna veckan vi har gjort i ordning köksbordet det blev rätt snyggt.

Mannen har börjat lite med altanen så fint och måste säga att jag är lite imponerad över hur duktig han är

Jag har fått en bra förtidig present det är attjag faktiskt är hemma ihop med min familj.

Snart blir det dagis för godingen som vatit och tagit prov. Sen jobb för mig. I eftermiddag blir det sola som står på schemat.
Ikväll senare kommer min syster på besök. Som moa länger efter moster sin.
Hoppas ni får en fin och bra dag!

En nervstimulator är en liten, implanterbar anordning som inte är större än ett stoppur. Stimulatorn ger milda elektriska signaler till Epiduralrum  när ryggraden genom en eller flera elektroder. De elektriska signalerna orsaka en pirrande känsla i smärtområdet. Det finns inte någon som har den exakt lika dant utan det ställs in individuellt.

Behandlingen ger smärtlindring genom att ändra smärtimpulserna innan de når hjärnan. Man kan jämföra det lite med hur det känns när man gnuggar "elektriska knölen" efter att man slagit i den. Själva gnuggandet tar bort känslan av smärta. På samma sätt tar pirrandet från stimulatorn bort viss del av smärtan i ens smärtområde.
Har man testat TENS så kan man veta hur pirrandet känns ända skillnaden är det att stimulatorn sitter invändigt tens sätter man på och ta bort.

Jag testade TENS utan att det gav mig så mycket resultat det fungerade i perioder. Jag kunde lyckas ta bort mina smärt toppar när de var som jobbigast men annars var inte det den bästa lösningen. Men tack vare min stimulator har jag enbart vid behov medicin nu mera och har mycket färre bakslag än innan.  Bara det att man slipper det konstanta känslan av ner drogningen och dåsighet av alla morfin medicinerna är guld värt.

För lite drygt 2 1/2 år sedan var min första resa till akademiska sjukhuset i Uppsala och Sveriges smärtspecialister. Jag låg inlagd på Rehab/ stroke enheten nere i Karlshamn. Blev inlagd den 4aug - 9dec 2011. Jag var helt sängliggandes och fick ständiga injektioner av ketogan och morfin i mängder pga. så mycket smärta. Resan till Uppsala började en kall och snöig dag hemma i min säng i blekinge fick permtion över natten då vi skulle flyga så tidigt. Rullstolen stod inkörd i hallen hemma för den var jag tvungen att ha med mig då jag ej klarade av att gå så långa sträckor. Mamma följde med som ledsagare för att ta hand om mig och knuffa omkring en trött och orkeslös tjej genom Uppsala. Fick nästan panik av allt folk kring mig som var överallt i storstaden, då jag hade hamnat i en deprition saknanden mellan mina neddrogade stunder till Moa och Daniel var hemska. Jag vet att jag grät hur mycket som helst. Ville kunna vara hemma och ta hand om min då lilla 2 åring med det fanns ingen chans att det praktiskt skulle fungera med min kropp. Känslan av att vara extrem dålig mamma som missade allt hemma, allt jag utsatte Moa för med ständigt att behöva se mamma sådan och säga hejdå till sin mamma.

Träffen med Anders gick kanon bra, han berättade om olika alternativ till smärtlindring men först ville han testa detta med periferad nervstimulator. och att testa innebär att man får en sladd in opererad i ryggmärgen som hänger ut på utsidan av huden. Man koppla sladden till en kontroll för att sätta igång och se om det fungera eller ej i en veckas tid ungefär. Jag fick åka hem och vänta på en tid för op av teststimulatorn. Men innan jag fick den tiden så ringde de från av 96c i Uppsala det var rehab de ville jag skulle upp på en analys vecka för att se om de kunde hjälpa mig mera.

V.8 Började min första rehab vecka/analys. Veckan avslutades med att sätta in teststimulatorn. Det var jätte skillnad med test stimulatorn behövde inte mina mediciner på hela veckan. Så detta var jag helt säkert på att jag ville ha 24/7. Men det var lite kö till op. Så det blev några intensiva rehab veckor först. Var i Uppsala mån-fre och hemma om helgerna. Det var att åka hem och packa om väskan över helgerna så gubben fick lite extra tvätt att hjälpa mig tvätta upp så jag kunde få med mig veckan efter.
Rehabiliteringen i Uppsala var jätte tuff man ställdes för många nya utmaningar, många krav men det bästa med allt var att jag viste att min 5 vecka slutade med operation av stimulatorn på heltid. Så den 16 Maj 2012 blev datumet som förändrade mitt liv på bästa möjliga sätt. Inför op var jag ett nervvrak jag fick inte äta vissa av medicinerna upp till 1 månad innan op och det var tufft och kämpigt. Men jag viste vad som väntade så det gjorde att man bet ihop. 

Operationsdagen började tidigt på morgonen på ett hotell rum 1,5 km från sjukhuset, kunde knappt sova den natten för nerverna var på helspänn. Sen fick jag ju snabbt äta några medicinerna så det gjorde att det var jobbigare. Väl uppe på avdelningen där förberedelserna för op skulle ske fick man stå på kö för löpande band effekten till op vi var 4 personer som skulle opereras och op tog ca 1,5 timme vardera. Så man var super spänd jag var nummer 2 så när den förste åkte på in på sin op var det dax för mig att förbereda med duschning nr 2 och lägga mig i en ren säng och få på op kläderna. Mamma var med hela resan och till och med fick vara med inne på min vakan operation... Skrattade så fruktansvärt åt henne när hon kom i sina gröna kläder. Ett gått skratt för länge livet:)

OP gick till så att man fick ryggmärgsbedövning sen var det en vaken op. Elektroden sattes in först och den var de tvungen att testa så det fungerade på ett bra sätt. Jag låg på magen hela op. Sen fick jag in en tuss i näsan där jag fick ett slumrande medel i så de kunde göra dos fick och sätta ihop den och sy ihop mig. För mig kändes allt som en dröm. Jag minns att jag drömde en massa praktiska saker kring stimulatorn men det var ingen dröm utan jag har ställt frågorna........ Läkaren hade tydligen ganska kul och det tror jag mamma med hade som fick sitta och höra mig svamla så mycket..

Allt gick bra jag fick min kontroll samt laddare för att jag fick ett uppladdningsbart batteri. Robot  Sofie till er tjänst. Att lämna sjukhuset som en kalv på grönbete det var jag det. Trots att jag hade smärtor i ryggen var det så härligt att ha stimuleringen igång och ljumsken kunde äntligen börja lugna ner sig.  Vi fick vara kvar någon extra dag i Uppsala om något skulle hända. Men att känna att man orkade på ett annat sätt var så skönt.

Tiden sen op har varit upp och ner ett helt annat liv började för min del. Jag fick känna mig som en mamma igen första gången på över 1,1/2 år. Deprition med mera tog jag tag i och gick på samtal för att få berätta min historia hur jag mått under denna tiden. Och en väldigt enkel förklaring är det att när man får långvarig smärta så är det jätte vanligt med deprition för man hamnar i olika lägen och den saken att man inte kan göra det man bruka göra är jobbigt.  Men jag har jobbat stenhårt med depretion, träning för kroppen och hur tufft som helst har det varit. Jag har fortfarande det kämpigt men skillnaden idag jämte mot för 2 år sen när jag gick in på op är det. Att jag har insett att jag är stark och har en riktigt stark vilja och med den har det gjort att jag inte gott upp. Att se Daniel och Moa vid min sida har varit ett enormt stöd. Jag har skrikit gråtigt många gånger för att jag har haft det tufft.
Sen är det ju så att bara för jag har en komplicerad nervskada så innebär ju inte det att jag slipper sjukhus av andra orsaker. Har ju åkt på gallsten efter och det är så det är att vara människa idag. 

Nu har jag kommit så långt att jag arbetsträna på hela 50% jag är själv mycket med Moa jag hämtar lämnar henne, Jag kan köra mellan Ronneby- Kallinge så härlig känsla. Det finns en lista som är lång på vad jag vill kunna gör med ett steg i taget måste få njuta här och nu med.

Detta är lite om min berättelse kring Uppsala.

Idagsläget har jag ett program igång som heter BOOST är alltid igång behöver inte starta och stänga av den längre. Jag mår mycket bättre tack vare det. Även ändrad från att de använt 4 av 8 elektroderna till bara intensivt på 2 av 8 elektroder. Laddning varje dag är ett måste för att det inte skall stängas av pga. batterislut.  

Jag är nöjd med att jag kommit långt men måste ständigt hålla igång träning med mera för att kroppen inte skall säcka ihop.

Trevlig helg på er nu skall vi renovera vårat bord och göra om det:)

Har varit en positiv månad. Mycket har hänt som har ändrat om i min vardag och förhoppningsvis kunna bli bra framtidsdrömmar som slår in. Utmaningar har kommit och jag har fått varit den som kämpat på och ge mig på helt nya utmaningar. Att kunna ta nästa steg i livet in i nya utmaningar känns toppen. Att kunna sätta upp nya mål med livet, och delmål för att komma fram, att få kämpa för att klara det är så skönt.
Att kunna kämpa för moas skull, att känna sig som en bra mamma. Jag har en trotsig 4 åring snart 5 är allt annart än lätt. Hon märker ju med vad som hänt denna månaden och allmänt kring familjen.

Att få möjligheten att ha karl-oskarskolan som ny praktik plats känns toppen. Känna den känslan att man är behövd. Att veta att man faktist gör ett uppskattat jobb att få höra orden att man är saknad:) så underbar känsla och jag trivs som fisken i vattnet.
Jag är imponerad över mig själv kom dit månaden jag slutade i Karlskrona och jag undrade om administrations uppgifter men fick erbjudande att få jobba som stöttepelare mot eleverna samt sköta deras cafe. Är hel nöjd med varierande jobb, bra personal och stöd från omgivningen. Har än så länge fått denna terminen ut och sen vet jag inte helt 100 resten. Men det känns bra. Jag trivs att jobba med elever mellan 13-16 att lyssna och känna sig behövd någon stanns är inte helt fel:)
Moa är som ett barn i hennes ålder skall vara. Det är trots och testningar för fullt. Men bestämd mamma.se finns här, det kan kännas fel ibland men o slutändan blir det bra. Har fått känna en förälders skräck. Moa fick astmaanfall så hon fick igen lyft HEMSKT men hon behöll lugnt och lyckades snabbt få kontroll på det själv. Så himla stolt över hennes mod och styrkan hon har. Sant hennes vila den är stor och jag hoppad att hon lär sig hantera det rätt .
Så glad att jag har min dotter och man vid min sida. Jobbiga som bra stunder.

Har börjat ta tag i mitt liv och följa sjg råd o fysisk aktivitet på recept. Promenad 30 min om dagen. 6-7 dagar i veckan. Har än så länge föllt det i 8 dagar och det känns bra. Nu är det bra att ändra lite på kosten med som behövs för att jag skall lära mig vad kroppen behöver och inte.