sholgersson

Alla inlägg under oktober 2016

Av Sofie Holgersson - 30 oktober 2016 14:36

Jag kom på i morse när jag låg i sängen att det är många i min omgivning som har kämpat med sig själv med hjälp av mig. Jag har varit (PT) en inspiration källa. Jag har fått igång att människor börjat träna m.m en vän till mig har tappat massa vikt. Jag är grymt tacksam att de har varit att inte bara kämpa utan kämpa ihop med mig. Sen att jag kämpar för att orka med mig själv dagligen. Det är bara så kan jag kan alla. Elle jag ska nog säga så här ALLA kan bara man vill. Man måste vilja kämpa för att lyckas man kan inte bara klaga på att man gått upp i vikt med handen i chipspåsen dagligen.


För att lyckas måste man vilja själv. Jag har en gång för några år sen nu träffat en kille på rehab som jag tränade ihop med han sa ett par kloka ord till mig . Först man skall vilja för sin egen skull det är inte sjukgymnasten som skall träna din kropp det är du. Säger sjukgymnasten gör 3 situps gör då 4 för det är du som bestämmer över din kropp. Det är något jag har kämpat efter min kropp mina beslut. Det har tagit mig långt fram i livet. Jag har kommit långt tack vare det till och med bågar testa andra saker som jag inte trott tidigare att jag skulle våga. Men jag kan bara man ibland får göra en variant av vissa övningar.

Man skall göra det som man själv vill med sin kropp. Kämpa för sin skull m.m inte för någon annan skull sen att man kan ta hjälp av en vän längs vägen är inget fel.
Jag säger så att alla kan bara man vill. Man kan inte ligga på soffan och gnälla man mår inte bättre av det. Inte någon mår bättre av att stänga in sig. Fortsätt kämpa i stället för det blir bättre men resan är inte enkel och det är fortfarande tufft. Min resa pågår varje dag visa dagar är så mycket enklare men det finns vissa dagar man hade önskat man kunde sova bort. Men bara att fortsätta kämpa och gör det bästa av dagen. Säger som Lina sa igår NU SKALL VI VARA POSITIVA!!


Önska alla en trevlig söndag det skall jag ha solen skiner tagit en fin morgonpromenad men en vän. Daniels lilla syster är här och busa med Moa maten är på g och om en stund skall vi röra på de ludna en stund och ge oss på höger snurr tror jag det var spänningen på hur det skall.

Av Sofie Holgersson - 28 oktober 2016 06:01

Snart är även oktober förbi och vi går in i vintertiden på söndag.

Som jag skrivit tidigare har svärmor och hennes man samt jag varit med i en motionstävling som ett lag självklart blev namnet raska fötter. Samma lagnamn som blodomloppet detta året.

Ja vi har kämpat som bara den ihop det har varit kul att vara ett lag och inte tävla emot varandra.
Nu får vi se vad nästa utmaning blir.

Helgen som varit var fullt ös men vi rymde hemifrån tog en tripp till torneryd ooh fam petersson

Jobbveckan har varit tuff får jag nog säga för vi har fullt upp med att göra på jobbet.

Igår fixade vi nya skridskor och hjälm till moa.
Passade även på en fika bara hon och jag på maxi så mysigt att bara vara.

Hoppas ni får en trevlig fredag det jobbar jag på.

Av Sofie Holgersson - 18 oktober 2016 21:46

I helgen hade vi 30 års fest för daniel som fyllde i söndags.

Belv en kväll av dess like. Dansande till små timmarna åt massor kändes det som. Men framför allt skrattade så jag hade ont i käkarna och magen

Hoppas du var nöjd med festen älskade du <3

Så kul att ha alla samlade <3

Nu när du passerade 30 strecket kanske det är dax att börja träna??
Du övade ju bra på biltema i veckan.

Grattis än en ggr hjärtat <3

Av Sofie Holgersson - 9 oktober 2016 21:33

Helgen har varit lugn men ändå mycket gjort.
Igår var vi iväg hela dagen lånade daniels morfar och bjöd honom på lunch på utsikten i karlskorna.

Blev lite shopping med bara familjen.
Lite nya skor, byxor, m.m

Idag har vi möblerat om i moas rum lite granna och hon blev nöjd.

Blev riktigt bra faktiskt väldigt bra ordning i alla fall. Skall fortsätta i mogon att göra helt klart. En tavla fattigare belv det då jag fick den över hela armen men sådant skall man nog räkna med när manär klumpig ;)

Nu blir det soffhäng med den bästa. <3

Av Sofie Holgersson - 7 oktober 2016 19:21

Idag var jag en sväng och träffade en läkare från Kristianstad.
Ganska kul att träffa en läkare som tycker detta med nervsmärta är så intressant han hade massa frågor om hur ,var och varför det gav mig faktiskt en helt annan bild på mig själv jag började tänka på allt lite annorlunda hur det hade kunnat vara i stället bara personal haft rätt teknik från början.
Han ställde frågor på ett helt annat sätt än någon tidigare gjort.
Det är som han sa att det är ingen som kan svara bättre på hur det är att leva med det förutom de som själv gör det dagligen. Han var super intresserad av studier med mera.
En fråga som han ställde var det att om jag trodde värken satt psykiskt eller psykiskt och det var inget illa menat sa han. Jag svarade bägge delar nervskada i höger ljumske har jag ju där har det varit inne och opererat och det växte inte ihop på rätt sätt som jag sa till han jag förklarade även hur jag hade haft det kring mitt R en tid efter operationen. Men som jag sa vist fan är det även psykiskt jag fick ju spridning till vänster sidan där de aldrig varit inne och rört mig alls. Och det är ju huvudet som spöka att mitt triggesystem är så uppretat som det är därav kom värken där också. Ni har säkert hör detta att folk som har amputerat bort armar ben m.m kan helt plötsligt vakna upp och känna en hemsk smärta i benet/ armen som inte finns kvar det är huvudets sätt att fungera.

Detta med långvarig smärta är intressant på sitt sätt det är lättare att prata om att nu än vad det var i början när man själv inte accepterade det till fullt ut.
Även som han sa att läkarna kan göra oss patienter bättre till mods och till en viss procent få oss att förstå saker bättre om de själva ändra lite tänk.
Som han sa att ljumskbrock för en läkare är kanske som för mig att fläta håret men en peson som inte själv har hår och fläta det är det helt nytt för och förklara man inte tydligt och gör människan medveten till 100% om vad som komma skall så är det så att det skapar en inre oro och att gå in på en op med det i kroppen kan göra att man omedvetet spänner sig och saker går kanske inte lika lätt som det brukar göra.
Det lät så klokt för jag tänkte själv tillbaka till min operations dag då jag träffade läkaren och fattade inte ett smack när han pratade med mig och ritade på mig . Jag förstod inte vad läkaren sa och tyvärr fick jag inte in någon som skulle kunna förklara detta för mig så jag fattade. Läkaren gick ut och in kommer två manliga sköterskor och skämtade en massa så det fick mig lite lugnare men innerst inne hade jag panik för jag fattade inte vad han skulle göra och det ända jag hörde var ordet komplikationer. Min kropp reagerade på nedsövningen så det tog längre tid än vad de sa från början. Sen minns jag inte mera förrän jag låg och öppnade ögonen på uppvaket då går larmet runt mig jag hör hur folk runt mig pratar med mig men kan inte svara jag får ingen luft. Då börjar en sköterska skrika p åmig Sofie andas?.. och då tar jag ett djupt andetag men för mig var det obehagligt men i deras värd var detta normalt för det viste att skulle jag inte inom en viss stund andas själv hade de hjälp mig men det vet ju inte en annan som ligger där helt utlämnad i sängen och lagt hela ansvaret i andras händer som man inte har en aning om vilka de är. Men för det är detta vardagsmat men för oss andra är det inget som händer dagligen och det är något som läkarna måste ha med sig i bakhuvudet.

Och när Läkaren idag frågade massa samt berättade detta efteråt så är det ganska klocka ord för alla kroppar reagera olika och en orolig själ är inte det bästa att operera för man vet inte hur mycket som kan spänna sig trots medeciner m.m

Nu var det inte tack vare min nervsmärta jag träffade denna läkaren tyvärr har jag troligen slitit av ett muskelfäste i bröstmuskeln? Lyft lite galet kanske men en smärta i bröstet ett par dagar och vara lite rädd om sig så blir det bra.

Doc var det väldigt intressant att han var så nyfiken på min situation och hur jag har lyckats ta mig hit jag har. Han blev imponerad över min vilja och min inre styrka för som han sa att det är inte landstinget som gjort min resa den skall jag ta åt mig av själv det är tack vare att jag aldrig gett upp oh ständigt kämpat som gör att jag är där jag är i dagsläget. Så lite stolt över mig själv är jag allt. Tänk om man hade fått träffa någon när man var på rehab som kunde säga att där har jag med varit och jag har med dessa medlen tagit tag i mitt liv. Det hade nog givit mig mera än vad det gjorde när läkarna pratade om hjärnan och mediciner. Men vist en viktig del kommer alltid att vara att ordet ACCEPTERA och det har jag många gånger svurit åt men en sak är san att så länge jag själv inte acceptera min situation hur skall då min omgivning göra det.
Med dessa klocka orden säger jag har en trevlig fredag på er för det jobbar jag på.

Va rädd om er där ute!

Presentation

Mitt namn är Sofie Holgersson och jag är 35 år. Här får du läsa om mig och mitt liv som mamma. Hur jag inte ger/gett upp. Utan blivit starkare :)
En kamp mot mig själv och min egna vilja! Där jag bestämmer.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards