Hur skall man kunna göra för att bli förstådd utan att omgivningen skall känna sig missförstådda? ?
Jag vill inte säga eller påpeka att jag har ont, jag mår skit...En rikgit dålig dag säger jag idag är ingen bra dag men annars försöker jag att inte säga något ibland är det lättare sagt än gjort. Ibland vill man bara bryta ihop totalt.
Jag känner mig väldigt besviken på mig själv att jag inte nått fram till min omgivning på rätt sätt att jag fått de illa till mods/ vi missuppfattar varandra när jag frågat kan vi byta plats eller kan du gör detta. Jag orkar ej idag/ kroppen säger ifrån så jag orkar ej med. Vill inte säga så. Och naktdelen är den att det variera från timme till timme vissa dagar beroende på hur jag gjort tidigare under dagen :(
Ena stunden fixar jag vissa saker andra stunden provisera jag fram smärtan av samma moment.. och hur skall min omgivning kunna acceptera situationen när jag själv inte kan ACCEPTERA alla dessa turbo vändnignarna..
Jag vill inte att folk skall tolka mig som en diva som bara vill rymma från sakerna..
Detta är något jag ständigt kommer ifratt både jobb och hemma.. Idag blev en sådan dag då jag känner mig rikigt misslyckad pga missuffattning och att jag inte vill prata smärta och säga jag har ont jag mår dåligt. Känner mig så besviken på mig själv att jag inte lyckats nå fram till omgivnignen på rätt sätt.. Att leva med smärta och att faktiskt ta steget att be om hjälp är ett stort steg. Men varje gång jag be om hjälp får jag dåligt samvete att jag är ynklig klara jag inte detta själv många tankar kommer upp och det är något jag måste jobba på för att kapa mig själv vid fotknölarna varje gång är allt annat än snällt. Tyvärr kan jag inte byta kropp för någon timme även om jag skulle vilja, men att ta steget åt en positivare framtid det kan alla även jag. MÅSTE lära mig att berömma mig själv mera una mig en klapp på axlen och känna mig lyckad ibland.
Den känlsan fick jag när denna kom med en vän idag

Du har en speciell plats hos mig och tack för skratten du ger mig de värmer.

Nu blir det tv och sen sova min lilla ängel har sådan hosta så detta kan bli en tuff natt. Hoppas bara hon lyckas sova trots hostan. Imorgon flyger hon till blåkulla med dagis kompisarna rn sväng och hälsa på <3

Har de sista dagarna känt mig så himla värdelös som mamma vissa stunder. Moa har kommit in i en fas / trots som gör att jag gråter inombords.
Tack vännen att jag fått pratat av mig..
Jag känner mig så hjälpslös för vad jag än säger till henne ändras beteendet och en uppkäftig 5 1/2 åring kommer fram och blir så in i bombens uppkäftig. Kan inte vill inte m.m hon ska bara. Jag kämpa på att det inte är hon som bestämmer utan vi som föräldrar men det gör så ont i mamma hjärtat att hon inte vill lyssna och bli en helt annan unge. Så tufft. Men det är väl bara att vänja sig snart kommer tonåringen oxå.. jag försöker så gått jag kan att kämpa mot henne för hon ska inte bestämma har jag sagt att det är läggdags så är det så.

Trotts en jobbig vecka har vi haft en super lördag och några bra pysselstunder oxå.

Alla blivit rosenröda om kinderna av solens strålar. Moa hittat kompisar på gatan och var jätte glad :)
Fått motion i friska luften och tänke tid för mig själv.
Hjälpt Daniel eller snarare stört han gått med han som en svans men han uppskattade att jag var med ute.
Regina och minstingen kom på kaffe i solen så då dukades det i solen och friska luften.
Eftermiddagen avsluades med hemma gjorda hamburgare och potatismos :)
Sen lite snacks och hela familjen sommade tillsammans i soffan. Bästa att ligga där med ett hjärta på vaderna arm.
God natt på er nu bäddar jag ner mig i sängen. .

Många funderingar har börjat snurra i huvdet allt från varför jag har så tufft vissa perioder till vilka finns och hur allmänheten är. Det är en ganska så hej vild blandad kompot...

En fråga som ofta kommer upp i mitt huvud är Vad tror folk om mig??
Utan att känna mig / vad omgivningen kring mig fått för bild vill jag göra ett test.

Vem tror du jag är beskriv mig kortfattat positivt som negativt!!

Va ärligt :)

För över 5 1/5 år sedan fick man äran att bli mamma då visste man inte vad som skulle vänta men väntan blev snart verklig och den 9/6 2009 kom det en liten oskyldig liten flicka i min famn. Vi valde att namnge henne vid namn Moa. Jag fick äran att bära denna godingen i magen i 9 månade och det är något jag är så grymt glad för. Moa har själv inte valt att komma till utan det är ett val vi som föräldrar har tagit och det skall man ta vara på med en guld stjärna i kanten. 

Jag är så tacksam att jag klarade av att bli gravid och få barn. Tyvärr är det så att det är långt ifrån alla som kan få barn. Även finns det människor som kan få barn men ej ta hand om dem.. Livet är inte rättvist och alla föräldrar har olika relationer till sina barn. Men min syn på detta med föräldrar rollen är att jag fött äran att ta hand om en ängel som skall lära sig livets svårigheter med stöd från oss som föräldrar. Livet är det svåraste som finns ur min synvinkel. Hade jag kunnat backa tiden till till när hon var mindre så hade det varit så mysigt men samtidigt idag är det en stor go tjej som är bara sprudlar av energi till 1000. Jag är glad att det är mig hon kallar mamma och det är mig hon faktist frågar 1000 saker hela tiden och hennes ständiga små frågor och snabba svar att fråga jag inte får jag inte får jag Inget att veta.  

Jag skall skydda dig så gott jag kan Moa från allt som inte är bra  och allt ont. Jag jobbar ständigt med att lära dig står på egna ben för en dag ut i vida världen helt själv.

Kommer alltid finnas här för dig Moa <3

Jag kämpar ständigt mot min kropp men en tanke kom upp idag. Varför inte stanna upp tänka till, njuta av solens strålar och inse att mitt liv är på rätt väg nu mera.
Att ordet acceptera kunde vara så himla svårt. Jag kan allt annat än säga att jag acceptera min smärta, jag acceptera mina begränsningar m.m Jag kan däremot säga att bra dagar glädjs jag åt att jag kan ta ett extra steg, att bra dagar somnar jag ej av ren utmattning. Min dag idag har fått fyllas med tankar skratt och massa glädje. Har jobbat det jaf skulle och faktiskt med ett smile på läppanar i alla fall tills kollegan sa 1.3 kg burkar då ville jag bara springa därifrån säger bara att det är det jobbigaste på jobbet paykiskt för många helt stilla stående moment. (Vågen väger upp burkarna till 1 kg sen ställer man de 3×2 häller en burk över tre och en liten skvätt i en tom burk de väger kring 1.285-1.350 om man har tur då får man handplocka bort eller lägga till för hand så väger rätt. Sen skall locket sättas för hand och även ettiketten för hand. Så det är drygt med tanke på att på en pall är det jätte många kring 240 tror jag jag tappar bort räkningen bland alla siffror där...
Men jag kom på där i mitt vägande att jag alltid jobbat på att bli helt återställlt att slippa värk och få må normalt slippa upp och ner gångarna m.m men insåg för mig själv att jag har det ganska bra. Jag har en helt underbar dotter som bara lyser upp mitt liv hon är trotsig har sina jobbiga perioder men mitt allt i alla lägen. Jag är lyckligt gift med en man som stått ut med mina prombelm från dag 1. En som fått sitta där och ta hand om allt praktiskt. Den av oss som fått jobba för att dottern skall få mat i magen han har verkligen gjort allt för mig. Jag lever inte ihop med gud bästa barn absolut inte men han är min alldeles egen ängel. Som faktiskt finns där när det ät som jobbigast och även roligast.
Jag har vänner som ställer upp även om de är mil ifrån mig, att få rensa luften eller bara njuta i solen av en kopp kaffe ihop. Att de delar ilskan och även skattaten att de till och med finns här så pass att de dela säng med mig när min man jobbar och jag har det tufft. Känns som jag är lyckligt lottad. Att få ett samtal eller ett sms med en smile gör mig glad.
Jag har lyckats få ett JOBB och en anställning som ger en liten mera inkomst.
Jag har ett hus så vi slipper bo i en kartong som min älskade unge sagt att hon själv gör :) hon har hittat locket på en banan kartong som hon lagt filtar och kuddar i där sover dockorna och hon kan sitta... men hos kompsiar idag hade hon sagt att hon bode i en kartong. Dessa underbara barn.
Jag harmin simulator som faktiskt gör att jag ej behöver ta så mycket medeciner för att hantera min smärta. Jag kämpar på med mina balanser på bra och dåliga dagar mixen är inte het lätt men om ett tag så.
Nu ropar kudden så ny skall jag krypa ner men som det märks har solstålarna gett mig massa energi så jag blivit positiv trots att jag varit på maxi och handlat :)

Jag har en fördel med att jobba nere på Kolafabriken det är det att ingen dag ser lika dan ut som den andra. Och min kropp mår bäst av den stora variationen som det faktiskt bli.

Ena dagen gör jag bara det jag precis orkar andra dagar så hjälpe jag de övriga då kan det bli allt från att stå inne i produktionen och packa fudge sätta lock och kolla felvikterna det blir ett riktigt rörligt jobb, göra små engla påsar som är rogivande på sitt sätt det är kul med pillergöra. Nackdelen är ibland att det kan bli många timmar helt stående stilla och många påsar att försluta men tur det att det inte görs 5 dagar i veckan för kroppen fungera bäst rörlig. Det blir även en del olika jobb ute på lagret som att packa burkar med kola och kartonger med kola det är ett jobb det blir lite steg på när man är själv på den sidan bandet men har kommit fram till det när jag gör alla moment mår kroppen alldra bäst för då blir jag inte helt stel och låst till en viss position. Har även fått testa att packa från lagret olika smaker ner på till olika kunder det är med rogivande men den saken som jag absolut inte klarat av att jobba med en hel dag. tur det går snabbt ibland då:)

Så det är skönt med den stora variationen och jag vet inte när jag kommer hur mycket annat utöver mina uppgifter det blir men lite blir det att man hjälper sina kollergor för det är det som är det bästa med ett jobb jag är inte helt själv jag har ett gäng med helt olika kollegor som ger mig så mycket glädje och hjälper mig så gått de kan

TACK för att ni alla finns. 

Blev jätte tårögd när en underbar vän skickde en länk till mig med denna texten :)
Har du en vän du kan väcka mitt i natten,
som utan tvekan kan ställa upp på dig?
Som tröstar gråten, men även delar skratten,
som för din skull aldrig skulle säga nej?

Har du en vän som kan hjälpa dig tillbaka
den gång du tror att allting är förbi?
Som vet det rätta, det riktiga och raka,
sitt eget liv, det struntar man ej i.

Har du honom eller henne som kan känna så för dig,
ska du va lycklig och kunna leva
Och ge tillbaka det nån har gjort för dig.

Har du en vän du kan väcka mitt i natten
då är du rik på det bästa sätt som finns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.

Har du en vän du kan väcka mitt i natten
då är du rik på det bästa sätt som finns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.

Torsdagen började väldigt orkeslös, kände när jag gick upp att kroppen inte rikligt var helt hundra men jag kämpade på och gjorde som jag brukade med både träning och tog mig till jobbet. När jag kom till jobbet kändes det som någon slagit av benen på mig snigel fart ggr 100... Fattar inte rikligt hur det kunde kännas så, Kollegan och jag kämpade på det blev många goa skratt och missuppfattningar som skrattades lite till åt. Sen undrar hon om jag har kaffe att bjuda på efter jobbet. Efter frågan kom så kom vi in på att kaffe är dyrt och då ville hon snylta detta av mig den lömska lilla vargen :) Alltid trevligt när de kommer. Hela hennes familj är så lätt att ha med att göra. De tar allt som det kommer och det känns skönt.

Jag blev inflyttad i produktionen för att bli en hjälpande hand så skönt att känna sig behövd. Där imponerade jag över mig själv när jag till och med tog hjälp av handtrucken som går att hissa högre ett plus i kanten till mig jag lyssnade på min kropp i alla fall den stunden. :) Sen fungera jag som många andra kan själv vill själv. Och gjorde rörelse och saker jag inte borde gjort jag skulle bett någon annan om hjälp.. Men Klock efteråt var enkelt att bli eller inte. Så jobbet blev ännu kämpigare  

Efter jobbet blev det min träning som vanligt men denna ggr var jag ännu mera orkeslös kändes som jag lyft en säck med sand vare gång jag skulle gå ett steg fram tufft.. 

Hämtade fis ungen sen blev det ute häng på altanen en sväng. Familjen Hasselberg kom en med glatt humör och var har de med sig om inte ett paket kaffe :) Så underbara. 

Moa och jag passade på att rymma med dem hem för gemensam kvällsmat och ett dopp i de varma poolen. 
Efter badet kändes jag som en ny människa värken lättade jätte mycket och jag var på toppen humör och allt. Men när vi hade kommit hem igen så hände det jag inte ville skulle hända min fasa kom. 
Daniel är i landskrona, Moa gått och laggat sig jag sätter mig i soffan och skall fylla i ett kost schema till livstids coachen. och då känns det som om något brister i kroppen på mig i vänster ljumske. Så ont att det först svartnade för ögonen sen fick jag tag i mobilen och ringde Daniel. Värken tog över helt ett tag något nytt hände och det var en smärta jag inte rikligt kände igen. Låg i soffan i fosterställning och grät för det gjorde så ont. Försökte väcka Moa för att få tag i handväskan i hallen där det fanns vid behovs medicin men det var meningslöst. Ytterdörren var låst sa att tänka tanken på att ringa in grannen var ingen mening för INGEN skulle kunna komma in. Min älskade man ringde runt till vänner och familjen för att se om någon kunde ta sig till mig och fick även tag på sin chef där vi kom på att det finns en extra nyckel. Så Gina min extra svärmor kom in till mig och kunde ge mig mediciner och det krampade och gjorde fruktansvärt ont. Sen har jag underbara vänner som kom och stannade hos mig över natten sådan lättnad blev lite smått neddrogad så tror Lina fick många goa skratt åt mig... 

Blev en jobbig start och tant varning på hög nivå. Moa blev hemma på fredagen och vi följde med hem till Lina och hennes familj där det blev frall frukost och barn lek & sång även en sväng ut i friska luften som blev snabb då det blåste jätte kallt och värken blev värre..

Moa och jag tog oss hem jag la mig på soffan och vilade lite helt slut då knackar det på dörren och in kommer Familjen Hasselberg som lånar med sig Moa till lekparken för fika och bus. Regina kollegan min satt kvar hemma hos mig och underhöll mig en stund. Så skönt med sällskap och Moa var så nöjd med alla kompisar hon fått leka med under dagen. 

Kvällen avslutades med tacos och att min älskade man äntligen kom hem det värmde så i kroppen att han var hemma och det är en helt annan trygghets känsla. Han har ju varit med om detta förr och står stadigt vid min sida och stötta mig. 

Jag känner mig lyckligt lottad som har så underbara vänner ny/gamla som kommer och ställer upp för mig både bra och dåliga dagar.  

Ikväll kommer underbara Marthina och Erik en sväng nu var det alldeles för länge sedan hela 3 veckor skärpning på oss :) :) 

Varit på handboll med den lilla damen och idag var det extra roligt då de fick en varsin tröja av sina tränare så mallig hon är för denna.

Nu blir det vila en stund för kroppen är fortfarande inte helt okej man får passa på när mannen och dottern är på rymmen en stund. . Troligen en muskelsträckning som hände i torsdagskväll men det var inte skönt alls. Är jag igång för mycket hugger det direkt så här bli plocka pausa plocka pausa i omgångar.

Hoppas Ni alla får en trevlig helg det skall jag har med nära och kära omkring mig.