Om vi hade kunnat för en sekund se allt med andra ögon. Om någon har ett annorlunda utseende är det de vi kollar på inte hur person är som person.
Kom på mig själv häromdagen när jag kollade på tv då va det en med en brännskada i ansiktet och dit gick blicken direkt men så fel.. För det är ju inte det man skall kolla på. Medans Moa satt bredvid och sa vad snäll han var mot andra i filmen.

Barnet ser helheten inte jag.
Moas bästa kompis sitter i rullstol och vi vuxna är så dömande det är hela tiden att omgivningen ser problemet med henne att det är en stol..
Man tänker inte tanken att tjejen som sitter där är faktiskt en lika söt och fantastisk som alla de som står på 2 ben utan hjälpmedel.
Att nu när kompisarna börja sjukta i väg i längden så för henne blir det massa rumpor att tittat på för det är i den höjden hon sitter när alla andra står.

Vi vuxna är mer problem sökare än vad barn är. Jag ser bara hur Moa och hennes kompis flänger runt med varandra och lever som 2 snart tonåringar som de faktiskt är. De ränner på stan och gör den osäker med mammorna hack i häl. De hjälper varandra med det den andra inte kan. Moa är snabb fram och våga stå upp och hjälpa sin kompis om hon tappar något då det är svårare för henne att plocka upp saker från backen än vad Moa har. De tävlar och ger oss hjärtinfarkt delux.
Detta ser vi men många andra vuxna bara ser över huvudet på henne. Jag ser en så stark och driven tjej som kommer gå långt om bara vuxna kan se allt med lite andra ögon utan problem.
När hon vill göra sig hörd så blir det inte alltid så lätt för att alla prata ju över huvudet på henne.
Hon sitter där nere och är ganska ensam för att alla skulle testat att för en dag sitta i stol själv och ta sig igenom byn på egenhand så kommer ni får ett helt annat perspektiv.
Jag kan säga med erfarenhet då jag själv suttit där att det är en helt annan värd och den är inte lätt att ta sig fram i. Bara som en enkel sak är en tröskel man skall ta sig över kan innebära att man får en dörr på sig. Att man blir så beroende av att få hjälp att kunna hålla i en förr ge en extra knuff, hjälpa oss upp för en trappa när det inte finns en hiss eller ramp. Allt är inte anpassat för den världen.
Så ibland skulle man stanna upp, inte döma andra som av olika anledningar sitter eller ser ut på olika sätt. Istället kanske fundera på när man möter någon vem är det och vad har den för erfarenhet.

Det är som jag har läst någon stans att lee det kan smitta :)

Ha en fortsatt trevlig kväll på er.

Ett år som blev en riktig bergodal bana på så många sätt.

Året började med en tuff period av ensamhet, saknad m.m på något sätt men kunde inte sätta fingret på det.

Men blev en tankeställare på lite hur jag själv levt.. Och insåg efter ett tag att jag har varit sjuk beroende av att ha andra runt mig hela tiden att sitta själv har inte varit det jag gillat.

Under våren fick jag kontakt med min guddotters pappa en gammal klasskompis och vän till mig sen nästan 15 år tillbaka och hans familj. Där fan jag en vän som verkligen finns och ger så mycket sjuka skratt. Samt att deras gemensamma dotter också förgyllde våra liv.

Att hitta denna familjen var en enorm lättnad för mig att få ha alla barnen i våra liv ger så mycket enegi. Vi har spenderat husvagnssemester ihop och många middagar m.m . Alltid lika kul och jag har tagit mig till facetime Amandas fel allt JMen så kul att pratat och se på barnen okej det är kul att prata med er också Amanda och Mathias.

Är så glad att jag och Daniel har den kontakten vi har och att det funkar så bra mellan oss.  Du är min bästa vän och så glad att du finns där och tror på mig i allt.  Tillsammans har vi en grym unge som är vårat allt <3 Tack för att du finns.

Malin på mörrumsblommer och jag har verkligen funnit varandra hon är som en extra syster för mig och tror och finns där för mig.

Även en granne vägg i vägg har man fått kontakt med och det är ju kul och skönt att ha nära.

Även blivit en tuff resa i yrkeslivet pga att det kom in en pandemi och jobba som utesäljare inte var så bra kombo så fick gå hem från KP syd och det var en resa jag inte trodde jag skulle hamna i.

Men en klok man sa till mig att jag skulle ge mig 48 timmar och deppa ihop sen resa mig igen och ta tag i livet.  I samma andretag så sålde jag in mig själv samma dag till Veteranpoolen och det ledde till ett möte och en arbetsintervju med 2 helt underbara systrar. De trodde på mig och  gav mig en chans att få bli en i deras team det har varit en super spännande utmaning i en pandemi och samtidigt lärorikt för min del.  Så sjukt kul att folk känner mig och tror på mig så pass.  Tyvärr blev det en omorganisering så jag fick ännu en gång lämna ett jobb jag älskade och gå hem. Denna gången tog jag det sjukt hårt och kände att det inte kunde vara sant.
Men att tacka för mig i BNi var nog extra jobbigt och de sa att vi ses om några veckor och då kändes det som en omöjlighet. Men det visade sig att de trodde mer på mig än vad jag gjorde. Jag var lite ersättare på BNI mötena där jag faktiskt ställde mig upp och la korten på bordet och jag berättade att jag inte hade ett jobb kvar. Efter det mötet så hade jag ett affärsmöte inbokat och en arbetsintervju. Det visade sig att det ledde mig till där jag är idag och blev säljare på Bergslagskrogen en restaurang som jobbar massor med catering. Så i december fick jag chans att gästa Karlshamns gänget och det visade sig att de hade rätt ju.

Även ett år som var en del sorg. Min kära morfar somnande in och ta farväl är något som aldrig är kul. Det var sjukt jobbigt och många känslor som kom ifatt en.  Morfar du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Även ett år äldre har lilla Moa blivit och följa hennes resa är väldigt intressant det hände mycket i 12 år åldern.. En riklig mini me börja komma fram. Jag är grymt stolt att vara hennes mamma och se hur hon våga stå på sig mot vuxna människor. Hur min dotter våga vara rösten för hennes kompis.
Att följa Moas utveckling är så spännande men samtidigt en stor utmaning ibland med alla turer fram och tillbaka och hormoner i kroppen.
Detta året tog hon även tillbaka sin handboll och börjat spela igen och jag har även jag klivit in i rollen som tränare för hennes lag. Det är en spännande utmaning.
Att se hur Moa tar större del hemma i att helt plötsligt gillar stå i köket och hon lagar mat och bakar för fullt en liten kock är hon. Finns gånger man kommer hem och maten är klar för då hatt hon donat och fixat.
Men en sak som gjorde mig extra stolt var när hon kom hem och berättade att hon skulle vara lucia i kyrkans kör.

När Moa klev in med ljus i hårt så kom känslorna i mamma hjärtat och tårarna rann helt rörd blev jag.

Även gjort massa utmaningar med våra galna vänner från landet.  Allt från att bli kidnappade och fick lämna allt ett dygn till ut och åka fyrhjuling i en kohage . Lite så med denna galna familj kan det hända precis vad som och det är lika spännande varje gång. Vilket år vi har haft och det har varit sjukt kul allt från ligga sjuka via facetime till att ligga dubbelvikt med ett par strumpbyxor över huvudet. Men där vi bjöd mest på oss själva var nog midsommar och björkriset i släpet bakom fyrhjulingen och allsång genom skogen. Men jäklar vad kul vi hade.

Har även gjort en hel del omändring här hemma med det kommer senare med uppdatering om.

Nu blir det att blicka framåt och sikta på 2022 och deras utmaningar den har. Jag har ett nyårslöfte och det är att ta hand om mig själv. För slutet av 2021 har jag varit riktigt elak mot mig själv och det märks väldigt tydligt i kroppen.  Värken är inte där den borde så nu är det dags att göra en förändring och ta hand om mig själv. Så nu blickar vi framåt och ta en dag i taget.

Va rädda om varandra och om dig själv finns bara en av dig och det är du <3