Man kan vara på topp kroppen klara mycket men ibland kommer baksidan ifatt.
Försöker ha en stark fasad utåt, men de som står mig nära ser att saker ej stämmer.
Kroppen vill mer än huvudet.
Nu är det en sådan kväll kroppen vill inte mera. Det värker och alla delar pulser ut i fingrarna.
Min värme filt är min bästa vän bädda ner sig med den extra varm och hoppas kroppen släpper allt en stund så man kan somna.

Fasaden utåt är ibland skör men detta är en del av min nervskadans problematik.
Tyvärr bara att gilla läget.
En dag i taget och viktigt att hitta återhämtning där emellan.

Stanna upp vara här och nu och obsavera vad som händer runt en..
Tack för att ni finns ni vet vilja ni är<3

Tankarna började idag när jag fick upp minnen på Facebook..

Denna tiden varje år har det börjat med förändringar för min del de senare 11 år sen.
Började med att en liten som protesterade och jag blev sjukskriven i graviditeten. Fock njuta lite stäv livet som mamma till dess att amningen slutade och värken tog över. Medeciner sattes in och resan började för mig mot något jag inte riktigt trodde jag skulle få uppleva. Mitt liv som umg mamma ändrades dramatiskt. Värken blev en del av mitt liv som blev en stor sorg på samma gång. Sorgen kom att jag kommer inte leva det liv jag ville och jag hade förväntat mig att leva som familj.

Resan ut och in på sjukhus började.. lämnade familjen flera gånger för kroppen inte kunde kontrolleras alls. Psyket svek mig och jag hamnade i desperation hade förväntat mig mer av mig själv och mitt liv. Jag hade målat upp en familj bild i huvudet som jag själv inte kunde leva upp till.
Läkarna viste inte vad som skulle hända och jag fick höra att jag skulle aldrig kunna göra vissa saker. Men då bestämde jag mig för att det var ingen som skulle bestämma hur mitt liv skulle se ut. Resan har inte varit enkel på något vis den har varit ett helvete på många vis. Den har varit som ett maraton lopp. Men jag satte mål viste bara inte längs resans väg hur jag skulle kunna nå dem men med min familj vid min sida så gav jag inte upp. Jag efter mycket om och men och MÅNGA läkare senare hamnade i Ängelholm hos en specialist. Som sedan skickade mig till akademiska och Uppsala. Blev en lång och värsta maraton jag gjort. Resan från säng till gående var ett sådant jobbigt träningspass.

Sen blev det rehab och ännu mera att lära sig acceptera läget hitta ett sätt som skulle funka för mig och mon familj. Fick börja praktisera och komma hemifrån, tog mig till att kunna börja jobba få en anställning jobba 50 % upp till 75% bytte jobb och började 100% bytte jobb igen för att bli mer självständig och sköta mig själv. Bästa är i allt detta att jag bestämmer i dagsläget över mon kropp och inga medeciner.

Att hittat sättet som funkar för mig. Träning och kost är en viktigt sak. Värken finns där men i dagsläget acceptera jag bra och dåliga dagar. Värken kommer kanske aldrig försvinna men jag tog kontroll över mitt liv och jag bestämde mig att jag skulle bara dit. Allt går bara man vill sen är det inte enkelt på något vis men ge aldrig upp. Du kan bara du ge dig själv tron på dig själv

Ha en trevlig helg!