Smärta är alltid smärta, spelar ingen roll vilken typ av smärta det rör sig om. Alla upplever smärta olika och det går därför inte att jämföra smärta med andra. Ingen ska säga att " det där kan väl inte göra så ont " för det kan ingen annan än den som har smärtan avgöra.

Vi kan ha ont på samma ställe men ändå uppleva smärtan helt olika. Det är viktigt för omgivningen till en med kronisk smärta att tänka just på det här. Ingen är kapabel att avgöra det mer än den personen som har smärtan. Det finns smärtskalor där personer med samma typ av tex skada visar totalt olika i smärtgrad fast det i praktiken borde ha precis lika ont.

Inget är så förnedrande som att få höra att man ska skärpa sig eller att man inte kan ha så ont när man själv upplever sin smärta olidlig. Kanske den personen som säger det själv har en mycket hög smärttröskel och tål mycket smärta, eller den kanske aldrig upplevt riktigt kraftig smärta.

En person med tex fibromyalgi har en väldigt låg smärttröskel men klarar ändå av att leva med sin smärta för att den måste. 

Det samma är ju när vi kvinnor föder barn, vi upplever den smärtan mycket olika fast vi genomgår samma sak. En del tycker det var inte så farligt medan andra blir avskräckta för livet och vill inte föda fler barn.

Men den smärtan är det ingen som ifrågasätter, då får man helt plötsligt skrika, gråta av smärta. Men har man en kronisk smärtsjukdom ska man helst hålla tyst och inte prata om sin smärta alls. Ändå är förlossningsmärta något som går över, medan kronisk smärta finns där dygnet runt jämt.

Så det är bra att inte ha åsikter om någon annans smärta, för även om det inte syns som tex ett brutet ben eller arm, så är smärtan precis lika plågsam och jobbig för den som bär just den smärtan.

En bra tankeställare döm aldrig någon med eller utan smärta.

Idag är det min mans födelsedag!
Och han få göra det han gillar bäst köra lastbil:) vet inte när man får hem honom idag utan det är en gissningslek som vanligt.
Man har lärt sig anpassa livet efter hans jobb med oregelbundens tider. Ibland är det riktigt skönt att bara ta det som det kommer och vissa dagr när man vill kunna planera kan man inte det. Tur att jag inte planera så mycket om veckorna ihop med hela familjen.
Jag är så glad att jag har Daniel han har varit/är en bra stöd denna långa resan. Han valde att bli min man fastän han alltid sagt han inte skulle gifta sig??

Detta är ingen resa man gör själv utan stöd från omgivningen är positivt och det känner man att man har både familjärt och vänner!
Jag älskar dig så Daniel du är allt och jag är så glad att det är dig jag har barn ihop med. Hon har många bra pappa egenskaper??