Imorse fick jag upp ett medelande på facbook att det är 4 år sedan jag var i uppsala och gick igenom den stora ändringen för mig och mitt liv. 

Jag var i uppsala någon dag tidigare men just denna dagen var rikigt speciel jag skulle få in min stimulator på heltid jag skulle få chansen att få tillbaka ett bättre liv kanske till och med sakta kunna komma ut på praktik m.m. 

Detta är en dag jag kommer minnas väl länge då det var som att komma ut på grönbete att få känna så efter en op trodde jag var omöjligt.... Men det har jag sjäkv fått uppleva med egen erfarenhet. Jag fick chansen att kunna börja ändra mitt liv förhoppningsvis till det böttre. 

Detta har jag inte ångrat en enda dag för tack vare akademiska och smärtcentrum så började min resa till ett helt nytt liv. 

Att kunna få känna sig som en delaktik mamma igen kanske minska mina sjukhus besök. Börja hitta tillbaka till mig själv den jag vill vara, 

Idag ser mitt liv helt annorlunda ut, Jag har ett jobb på 75% jag är den som har hand om det mesta hemma och kring Moa. Daniel har kunnat ta mera körningar där han inte måste komma hem varje dag. Jag har lärt mig att kosten och motionen kan göra att man håller värken under bättre kontroll. 

Sen har jag fått märka den tuffa naktdelen att när man inte ha rutiner på vissa saker så mår man sämre. Nästa steg med att kunna få in en bra rutin på ALLT kring hem och hus oxå. Det är lika vikigt det oxå. Men att komma tillbaka är svårt men jag insåg innnan att det är en viktig sak att jobba på . 

Att få livet att gå ihop är vikigt delar är inte alltid lätt men en sak i sänder och att inte slarva med motion och kosten är bland det viktigaste för att kunna ha orken och kraften att ta sig igenm livet som jag vill. 

Jag är riktigt stolt över var jag tagit mig genom dessa åren med lite skuss längs vägen har jag allt haft både i gott och ont.. Man lär sig snabbt att veta vilka och vad man har runt sig, Jag jobbar på att inte ta åt mig av det negativa. Inte alltid lätt men en kanske en dag så lär jag mig.

Livet har sina turer för alla vissa få gå livets hårda skola vissa kan åka en räkmacka genom det men jag har fått lära mig den tuffa vägen genom livet. Har gråtigt många gånger och även gjort mig själv illa för att man har blivit sur och tjurig att man har gjort så mycket mera än vad jag orkar. Men det är samtidigt häftigt att kunna jag kan mera än vad jag själv tror men måste lära mig att säga stop till allla och allt, Ibland måste man stanna upp och faktist leva oxå och inte göra mer än vad man orkar. 

En rikgit bra vän till mig sa var nöjd med vad du kan göra man kan alltid ha höga mål men dömm inte dig själv för att du inte lyckas direkt ta fart och sikta igen en annan dag :) 

Livet är som en tuff väg vissa dagar har man ork att ta sig upp för den brantaste backen ibland är det okej att ta en omväg och det är inte fel att kunna ha konsten att ta en annan väg snare en konst att faktist lyssna och göra det man själv kan och orkar. 

Lär er att stanna upp och njuta oxå livet är alldeles för kort för att bara sura och låsa in sig njut av livet med <3 

Tack till er som står ut med mig ni vet vilka ni är och ni har en speciell plats i mitt hjärta. 

Ha en fortsatt trevlig söndag så sikta vi på nya mål den kommande veckan :) Nästa utmaning sker redan i morgon blodomloppet här kommer nr 294 :)

Nu har jag klarat ännu ett mål på min resa.
Med stora stöd från familjen och en enorm styrka och tålamod på mig själv.
Jag kan mer än jag tror och den känslan är grym. Att sitta i soffan nu och blicka tillbaka två år och tänka på vad jag har tagit mig igenom hur jag har kämpat och klarat det.

Jag har arbetat mig upp till 75% nu det är inte alltid en dans på rosor utan en bergodalbana men jag tar svängarna en i taget så tar jag mig igenom stormen oxå.

Livet är fullt av utmanignar nu är det dax att vara glad för det man gör också och sänka lite/mycket av kraven jag ställer på mig själv..
Ibland kan man mer än vad man tror men man måste lära sig lita på sig själv och sin förmåga.

Jag är bra måste bara lära mig att tror på det lite oftare!

Tack för allt stöd!
Ibland handlar det bara om en blick,en kram, ett tack ett stort smile från en goding <3
Att ha kollegor som få en att dö av skratt, vänner som finns ett samtal bort och värmer en så inombords <3 en helt underbar familj som stötta mig till 1000 och finns där även när jag är ett vrak ibland .
Så tacksam för er <3 <3 <3

Jag har bestämt mig för en sak att aldig ge upp..
Jag har så mycket att kämpa för och det hjälper inte mig att tycka synd om mig. Jag behöver ibland en knuff åt rätt håll att höra att folk ser vilken kämpe jag är det är något som stärker mig. Att höra rån okända att jag inserera det stärker mig, det är den bästa känslan man kan ha när man inte mår toppen. 

Detta börjar bli väldigt ledsamt att hela tiden kämpa emot min egna kropp och min omgivning..

Jag vet inte hur jag skall föklara mitt liv min sitvation för någon jag vill inte hela tiden berätta detaljer m.m Jag är trött på orden vi förstår men innerst inne så gör man inte det då bara skrattar man inombords åt mig.. 

Jag vet att det är inte lätt att se och förtå för det har tagit mig över 6 år att förstå att mina dagar är så hlet olika. Detär tuffare för mig att säga idag behöver jag hjälp jag kan inte detta idag jag orakr inte m.m det orden för mig känns oftast som att slå mig själv i magen jag vill inte hamna i det underläget att jag inte kan själv. 

Bara detta att bäckent sabbat så mycket mera och att det påväkar så mycket mera för mig känns FÖRJÄVLIGT:..  För dryga 3 veckor sedan så kunde jag göra vissa saker jag inte bara kan göra alls idag pga mitt bäcken och det känns hemskt att inte kunna göra de jag vill och vet att nerskadan kan göra. 

Jag har min stimulator gör ca 70 % av min dag att jag kan vara igång. Jag har tyvärr dagar som är mera retade och då har stimulaton ett mera jobb att göra och det är tufft. Jag har VB ganska starka sådana men att leva på medeciner är ingen lösning och ännu mindre lösning då de inte tar bort min nervsmörta. Mina VB tar muskelvärk, del av huvudvärk men min nervsmärta tar den tyvär inte så därför finns den bara hemma då ibland det är många intensiva dagar med mycket värk. Jag kan ta VB vid läggdax för att få musklerna i kroppen att slappna av så jag får en natt med ett par timmar på kudden. 

Jag har en sak jag kan säga somVERKLIGEN är det bästa botmedlet mot smärtan. 
Adrelalin påslagg som man får vid Promenad där man får lite flås. Så att sköta min träning är A-O Nu har jag tyvär fått banta ner tränignen för att hela kroppen skall orka med istället för längre gånger åt gången så är det minst 3X15min som gäller sen är allt annart bara plus men rannarna tror nog jag blivit färvirrad för jag går här hemmaomkrign runt runt för att det skall fungea. 

Sen finns VÄRME/KYLA det är oxå bra saker men inte alls lika positivt som med min träning. 

Men att höra orden kan du inte ta lite tabbeltter för att orka är svar NEJ det gör mig inte bra det gör mig inte smärtfri det underlättar inte för mig... 

Jag vill inte förklara mig dagligen jag vet att det kan vara svårt att acceptera att vissa dagar kan jag flytta småskare andra dagar kan jag inte stå stilla det är frusterande fra,för allt för mig. 

Jag skulle ibland vilja kunna köra järnet i ett streck inte lite åt gången. Men tyvär inte är mitt huvud oc kropp överäns. Och en viktig sak är sömn att sova riktgit att faktist även vissa dagar ta en vila på dagen för att orka med eftermiddagen/kvällen.

Tyvär kan jag inte byta till mig en frisk kropp ett normalt levande detta är mitt liv och det har jag lärt mig att försöka acceptera för min egen skull så. 
Min omgivning behöver inte förstå men att lyssna på det jag säger är a-o be jag om hjälp är det inte för att jag är lat utan för att jag behöver hjälp just då. 

med dessa ord tackar jag för mig denan lördagkväll...

Jag vill så jätte mycket ibland men kroppen hänger inte alltid med.. 

Jag har själv svårt för alla former av bakslag jag vill mer än vad jag orkar.. Men ibland är det vikigt att jag kanske ta ett steg tillbaka och lyssna på kroppen med.

Jag tror att alla männsikor behöver en återhämtning ibland av olika slag.

Det kan vara allt från en stund

mindfullness

avstressning

massage

lyssna på en bra låt

stänga av mobilen

PAUSA appen

En stunds vila 

Jag har insätt att bara tre djupa andetag är en positiv sak men alltid är det inte lätt att kunna göra detta kontueligt. Jag måste jobba på att få ihop detta i min vardag igen för att orkar få ihop mitt liv. 
Jag har haft en grymt jobbig vecka värken har tagit överhand och mitt humör och min trötthet har tagit över.

Jag har varit lätt irriterad, könner mig hjälplös, stänger ut folk runt mig, vill klara mig själv, ej be om hjälp, sur, riktgit fräsig m.m 

Jag mår själv dåligt när det är så jag vill inte att detta skall bli så att mina nära och kära får den skiten när jag mår dåligt. Lika lite som att jag vill att min omgivning skall tycka synf om mig. Det är inte lätt ibland vill jag bara att den i andra ändan lyssnar. Jag är rätt tjurig själv det vet jag. Men jag har fattat en sak det är itne alltid lätt för min omgivning att förstå när jag själv inte gör det till 110% jag vill inte ha detta turbulenta jag orkar inte alltid men tyvärr så  är det så. 

Jag vill kanske mycket men det är svårt att framföra information för att det skall bli rätt jag har mycket tankar och funderingar. Jag försöker skriva av mig för att det känns bättre inte för att folk skall märka ord men iblan inbillar jag mig attdet är lättare att kanske kunna hänga med hur förtvivlad man kan känma sig i vissa lägen. Jag jobbar själv dagligen med ett ständig kamp på trötthet med mera och jag tar åt mig av retade komentarer på fel sätt.
Jag är så glad att min man kan stå ut med mig när jag har dessa baksidor i mitt liv.

Idag rymde jag till en kompis med frallor i näven blev det frallfrukost med dem och bara känna lugnet inombords

Nu skall jag ta söndagkväll full laddad och väntar på att min man kommer hem och kramar om mig. Det känner ajg att jag kan behöva idag.  

Nu var detnårga veckor sedan jag bloggade jag har fullt upp med att försöka få rutiner i mitt liv och få ihop mitt vardagspussel på bästa sättet jag kan. 
Jag har kommit in i fasen att jag insett hur viktig min träning är jag har sakta men säkert börjat små spring vilket är skönt för mitt becken det stärks dukigt av det.. Sen har jag gått med i utmaningen septemberplankan och det går som en dans i dag var vi uppe på 1,10 min och jag klarade det så det går bra. Jag är en tävlingsmänniska och det måste jag hitta en balans hur jag kan använda det med mig själv för att faktiskt få bästa resulta av det.. Varit arg på min våg ett tag men insåg ganka sanbbt att jag minskar i CM mått och vikten går upp kan ju vara det att kroppen bygger lite muskler lätt hänt. Musklerna väger tydligen mera än fett :) 

Det har varit fullt upp med tuffa dagar på jobbet då vi har fullt att göra så tiden springer iväg känns det som. Sen har jag börjat min migrän behndling igen hos sjukgymnasten akupungtur och det har varit hetl underbart. 
Sen har det fixats och donats hemma för vi har varit iväg en massa och det har varit tufft för kroppen men jag vill inte vara den som säger att jag inte orkar, Jag vill känna att jag oxå är med och orkar med fastän kroppen säger något hetl annart.. Det fick jag bekräftat senast i helgen då jag suttit lusigt och när jag klev ut ur lastbilen kunde jag knappt gå så ont var länge sedan det gjorde och då blir det tufft att ha folk runt sig för jag vill bara låsa in mig för mig själv och gråta jag vet att jag har två underbara vänner som varit med men jag tycker själv att det är jobbigt då vet jag inte hur jag skall handtera det helt.... Jobbet går jag undan för det är tufft och jag vet att det är inte så men det känns som alla glor på en och sedan pustar och stönar bakom ryggen på en men det hoppas jag inte att det är. 
Den lilla fisen är inne i en sådan trots att det är tufft därför försöker jag kämpa med allt för henens skull. Jag behöver återhämtnignen och landningen för att faktiskt vara mamma det är påfrestande ibland. 

lite blandat bland bilderna men lite vad som har hänt under helgerna nu denna helgen blir det en sväng till göteborg och sedan blir det ta det som det kommer. 

Jag jobbar imorgon först innan det är dax att packa sig i bilen och åka men nu blir det en duch inann jag ruttnar av svettdoften runt mig :)

Jag kämpar på fasten min kropp faktist säger stopp... Jag vill ibland bara få känna hur det är att ha ett normalt liv utan värk. Men dock har jag ett rikigt värdigt liv med underbar familj som finns där till 10000 och helt underbara vänner som blivit utsprida i landet och kommer från olkia delar oxå. Allt från en vilsen göteborgare till en tokig norrlänning sen har vi hon skogsmulle som är en störtskön pingla som jag är glad att jag fått tillbaka i mitt liv för det är jag evigt tacksam för. Har även en under bar kollega som sprider sådan energi kring sig och kan ge en styrka fasten man ibland vill skunka genom golvet och gräva ner sig. 
Att lilla jag lyckat få så fina vänner det trodde jag inte för 4 år sedan när mitt liv rasade samman totalt. 
Jag är inte bitter, jag är inte SUR för detta har jag själv klarat och tänker kämpa visdare mot ett mättremående och friskare livsstil. Med mina begränsningar vill säga :) 
God natt gott folk och sov gott på er så hörs vi så småning om

Jag vet inte vad jag skall börjar. 

Denna veckan började semester lite gran att jag ändrat lite arbetstider och att moa är mindre på dagis under sammanslagningen. För henne innevär detta att hon får vara med mig under träning tufft för oss bägge just nu... jag har svårt att få ihop detta och nu med omställningen är kroppen helt slut.. jag kämpat på och jobbar så gått jag kan denna veckan har jag varit mina timmar så en långhelg skall bli helt underbart nu kan jag lova vila upp mig och få familjetid.

Lördagen spenderades tidigt med en familje utflykt till växjö med hotellfrulost och shopping. Sen belv det pool häng och grillning med athle och till maten kom underbara jessica en sväng och pratade gamla minnen och lärde Daniel och athle suga ur en meter långt sugrör :):)

Söndagen blev det Tingsryd och monsterrace i solen :) sen ett efterlängtat dopp samt hämtmat på kvällen.

Vi började veckan med att ta en fika hos lina och barnen gubben hennes kom med alltid lika trevligt.

Sen tisdagen blev det att hänga med min mormor och mina små syster till en eftermiddag på Eriksberg med bus och lek för oss alla.

Onsdagen faktiskt fick moa och jag leverands av athles vinst en cykel så vi passade på en cykeltur genom byn och ett stopp i lekpark var självklart :)

Idag belv det k-na leta poolskydd och lämna felköp. Sen packa inför resa och kaffe mys med Marthina samt nagellacks målning :)

Nu blir det sängen så gåbandet kan få sig en påhälsning imorgon :)
Det gnisslande ljudet fixade jag och Marthina innan :)