Jag börjar tycka det är jobbigt att ständigt förklara mig att jag klara ej jag orkar inte jag kan inte....
Jag vill inget annat än vara NORMAL eller mera som andra. Jag vill att alla dagar skall kroppen klara samma saker. Denna ständiga skillnaden är jätte jobbig för mig och jag mår faktiskt dåligt att be om hjälp att säga orden jag orkar inte.... Det är mitt rop på hjälp.. Jag har flera ggr tänkt vad skönt att bara sätta sig i bilen och rymma ta en väska se vad man hamna. Men frågan är hur långt bort kommer jag och klara kroppen samma dag köra hem igen det vet jag inte.. Jag har som längst klarat sitta 1 timme och köra med då var det påfrestat och jag hade extra chaufför med mig. Jag hade inte velat var så begränsad till att bara hålla mig i närområdet.. Och att ena dagen på jobbet ena minuten är en 4kg kartong lätt och det går som en dans anda stunden är det som att den väger bly och den knappt går att rubba... Jag hade velat kunna helt själv utan att säga kan ni ta kartongerna kan vi byta plats jag fixar inte att vara låst i kroppen.. Det är ständigt jobbigt med dessa begränsningarna jag vill också vara mer som andra. Jag vet att jag kommit jätte lång i min resa och det är jag evigt tacksam för men att ständigt i vardagen behöva be om hjälp och säga jag behöva pausa är tufft....

Jag har jätte  svårt att säga till Daniel hjälp mig jag behöver pausa eller göra något annat en stund. Så hur skall mina kollegor och vänner kunna förstå mina signaler. Ibland vill jag bara dra ett täcke över huvudet och glömma vad som hände för 7 år sedan och få vakan upp som en helt fungerande 27 åring och känna hur det hade varit för en dag eller två. Men samtidigt har min kropp varit med om en sådan tuff resa att jag är grymtstolt över vad jag själv tagit mig att min vilja är starkare än något annat. Jag vill så mycket mera med livet frågan är bara vad jag skall göra och vad mina nästa mål i livet är för utan mål är livet ganska tråkigt. Att ha något att längta efter att sträva åt att jag också kan mera än jag tror. Men att få höra att folk inte förstå att jag är trött jag jobbar bara 50% det är ett stort slag i magen för mig och kroppen är det som att jobba150% Sen att jag prioterat bort den träningen kroppen behövt är allt annat än bra.. Så nu är det ny tag med träningen och stegen nästa vecka för att nu skall jag ge min kropp en sådan endorfin kick så den kan pausa värken lite..

 
Nu skall jag se tven en stund sen blir det sängen för träning innan jobbet står på shemat.

Vilket slut på April / början av Maj det har varit för våran familj på både gott och lite ont:)

Dagen innan Kristianstad truckmeet så självklart ska Daniel klanta till sig och snubbla till och landar galet på vänsterfoten så att det lät som något gick av. Så onsdagen blev när han kom hem och vända en sväng till VC där en läkare kollade hans fot och sa att det bara var en kraftig stukning och att han troligen slitigt av att muskelfäste men inom 2v skulle det börjar gå att belasta det lite. Så detta med att packa ihop familjen inför Kristianstad hamnade på mig denna ggr.. Men det fick jag ju ta för det var något hela familjen ville åka på ju. 

Torsdagen blev en dag av dess like. Först en sväng till jobbet sedan hem och packa klart och slänga ihop allt för att sedan åka vidare ner till Ronneby där Daniel fick sitta på en stol medans lastbilen blev tvättad. Sen styrde mannen ratten vidare på Ekohallen där vi mötte upp en del av gänget inför konvojen till området. Ett helt glatt gäng med komradion fullt igång styrde in på området på truckmeetet i Kristianstad. Det blev en kväll där nere med mycket skratt många nya ansikten och grymt kul.

Helgen från torsdagen - Söndagen spenderades där ner på Truckmeetet. Vi hade en lyckad helg med mycket ont i magmusklerna efter allt skrattande och lite färg i ansiktet fick jag oxå.

Moa gillade det skarpt till och med så att hon var med i en rittävling och inte nog med det hon van dessutom så i onsdags fick jag hjälp av Regina att ta oss till Kristianstad och hämta priset.

Jag känner mig glad med nya bekanta som kommit in och många nya skratt har det blivit. Även Moa lyckats få nya kompisar och det gillas skarpt.

Denna helgen började i Fredags seg och dan men det ändrades efter lite puchning på jobbet och lite jävlar i namma. Vi blev lite tävlingsinriktade och körde på så det flög kolor för fullt. Bra med utmaningar

det behövs för att det skall bli extra kul.. Jag och Moa tog en cykel tur när vi kom hem som slutade med panik på hög nivå då det nästan trampades på en koppaorm och hon skrek som en stucken gris. Så Larsson fick komma till undsättning och hämta henne. Sen blev vi ner bjudna ett par gater längre ner  på lite grillning och det blev en helt okej fredagskväll med massa bus på barn och många goa skratt.
Lördagen kom min lilla godingen med familj på besök alltid lika kul.

 
Sen blev det hyfsat lugn dag resten.
Idag började vi morgonen med ett besök på Jourcentralen för att kolla upp Daniels fot för det ligger inte helt rätt där. Och mycket rikligt blev en röntgen sen akuten ett par timmar han har inte alls bara stukat den det är ett ben i foten som är brytet så imorgon kontaktas ortopeden för ett besök och en stödsko bli hans vän i 4 v. sen åter ny röntgen undersökning....
Vi åkte till svärmor en säng för att hämta nr lappar inför morgondagen och laga Daniels byxor.

Imorgon står ett stort mål på agendan anmäld till blodomloppet ihop med Hasse, svärmor, extra svärmor och en jobba kompis till henne. Detta ska även jag klara av så är det. Grym känsla att ha det målet i siktet.

nu blir det snart krypa ner och kolla film och försöka sova lång dag i morgon :)

Och mycket till kommer hända denna veckan;)

Idag har jag gjort något jag haft som mål i min träning ett tag och jag har fixat det med bravo. Jag är nu ett steg närmre blodomloppet och ännu ett mål nu börjar jag fundera vad jag skall unna mig när det målet oxå är nått har redan nu en sak som jag vet men det berättar jag när målet är nått :)

Jag kämpar på och jag är nöjd över hur långt min resa har tagit mig samt att jag faktist försöker att inte ge upp det är vikigt att fortsätta kämpa mot nya mål. Jag vill så mycket för att jag har kommit så långt och det känns toppen. Måste bara jobba på att jag inte vill känna mig så himla trött. Men idag peppar peppar ta i trä känner jag mig bara slö nu men kvällen är lång än så länge. 

Jag är grymt tacksam för vänner och familjen som finns runt om mig och ge mig glädje och stöttning i min egna kamp mot mig själv.

Jag har även hjälpt mannen att polera lite last bil bara för att jag är så himla snäll. Eller för att det för stunden har varit rogivande. Jag har även fixat med att grilla hambugare till hela familjen + athle jag måse vara en snäll kompis för nu kom kaffet serverat för kvällen. 

Så med denna snabbskrivinignen säger jag trevlig kväll på er.

Just idag har jag e sådan dag att jag vill dra ett täcke över huvudet för kroppen protestera så mycket att jag inte orkar. Dessa dagarna kommer inte allt så ofta men när de väl kommer blir det som en chock att så här hade jag det hela tiden innan och hur klarade jag det då?? Kan inte fatta att innan stimulatorn åkte in i kroppen så var det 90% sådana här dagar. Men det känns bara som om någon står och slå mig i magen säger jag med smile på läpparna och tårar som rinner på kinderna. Tur man försöker skämta bort det så gått jag kan. Men det är inte enkelt jag vill bara försvinna och vakna upp i morgon och allt är bra igen.

Hoppas Hoppas att jag kan har det så.

En bild säger mera än tusen ord iband. Hoppas ni får en bra Fredag jag jobbar på det att få det så gott jag kan i alla fall.

Skärtorsdagen började bra en tuff natt med många host anfall från stakars moa :( så vi blev hemma för att få chansen att vila upp oss. Passade på att baka bullar och förbereda lite fika till helgen :)

Kvällen kom svärmor hit och fikade med familjen även min älskade man kom hem efter 4 dagar i lastbilen så jobbigt att ha han borta så länge absolut när moa ej är hundra Heller energin i en annan bara försvann. Tur man har smink som kan dölja påsarna under ögonen när det är tufft :)
Långfredagen började med en riktigt trött familj ialla fall moa och jag hon sov lite längre jag passade på att halka mig ut för en morgon runda medans hon ändå sov. Sen blev det frallor till frukost ihop med athle.

Hjälpte min man att spola av lastbilen en sväng sedan målat däcktext synd bara att för mig tar det så lång tid nu mera drygt att kroppen protestera. Men jag har ju hela helgen på mig haha.
Fick veta atg svärmor stakaren brutit axlen lider emd henne som min goa unge säger farmor skall vara rädd om sig.
Krya på dig svärmor.

Blev lite krov grillning med goa vänner en paus i pollerandet och putsandet.

Kvällen avslutades med en grillning och Ahlgrensbilar pannakotta till alla :)

Sen somnade vist vi på soffan och vakade vid 2.. nu är man klar vaken..

Torsdagen började väldigt orkeslös, kände när jag gick upp att kroppen inte rikligt var helt hundra men jag kämpade på och gjorde som jag brukade med både träning och tog mig till jobbet. När jag kom till jobbet kändes det som någon slagit av benen på mig snigel fart ggr 100... Fattar inte rikligt hur det kunde kännas så, Kollegan och jag kämpade på det blev många goa skratt och missuppfattningar som skrattades lite till åt. Sen undrar hon om jag har kaffe att bjuda på efter jobbet. Efter frågan kom så kom vi in på att kaffe är dyrt och då ville hon snylta detta av mig den lömska lilla vargen :) Alltid trevligt när de kommer. Hela hennes familj är så lätt att ha med att göra. De tar allt som det kommer och det känns skönt.

Jag blev inflyttad i produktionen för att bli en hjälpande hand så skönt att känna sig behövd. Där imponerade jag över mig själv när jag till och med tog hjälp av handtrucken som går att hissa högre ett plus i kanten till mig jag lyssnade på min kropp i alla fall den stunden. :) Sen fungera jag som många andra kan själv vill själv. Och gjorde rörelse och saker jag inte borde gjort jag skulle bett någon annan om hjälp.. Men Klock efteråt var enkelt att bli eller inte. Så jobbet blev ännu kämpigare  

Efter jobbet blev det min träning som vanligt men denna ggr var jag ännu mera orkeslös kändes som jag lyft en säck med sand vare gång jag skulle gå ett steg fram tufft.. 

Hämtade fis ungen sen blev det ute häng på altanen en sväng. Familjen Hasselberg kom en med glatt humör och var har de med sig om inte ett paket kaffe :) Så underbara. 

Moa och jag passade på att rymma med dem hem för gemensam kvällsmat och ett dopp i de varma poolen. 
Efter badet kändes jag som en ny människa värken lättade jätte mycket och jag var på toppen humör och allt. Men när vi hade kommit hem igen så hände det jag inte ville skulle hända min fasa kom. 
Daniel är i landskrona, Moa gått och laggat sig jag sätter mig i soffan och skall fylla i ett kost schema till livstids coachen. och då känns det som om något brister i kroppen på mig i vänster ljumske. Så ont att det först svartnade för ögonen sen fick jag tag i mobilen och ringde Daniel. Värken tog över helt ett tag något nytt hände och det var en smärta jag inte rikligt kände igen. Låg i soffan i fosterställning och grät för det gjorde så ont. Försökte väcka Moa för att få tag i handväskan i hallen där det fanns vid behovs medicin men det var meningslöst. Ytterdörren var låst sa att tänka tanken på att ringa in grannen var ingen mening för INGEN skulle kunna komma in. Min älskade man ringde runt till vänner och familjen för att se om någon kunde ta sig till mig och fick även tag på sin chef där vi kom på att det finns en extra nyckel. Så Gina min extra svärmor kom in till mig och kunde ge mig mediciner och det krampade och gjorde fruktansvärt ont. Sen har jag underbara vänner som kom och stannade hos mig över natten sådan lättnad blev lite smått neddrogad så tror Lina fick många goa skratt åt mig... 

Blev en jobbig start och tant varning på hög nivå. Moa blev hemma på fredagen och vi följde med hem till Lina och hennes familj där det blev frall frukost och barn lek & sång även en sväng ut i friska luften som blev snabb då det blåste jätte kallt och värken blev värre..

Moa och jag tog oss hem jag la mig på soffan och vilade lite helt slut då knackar det på dörren och in kommer Familjen Hasselberg som lånar med sig Moa till lekparken för fika och bus. Regina kollegan min satt kvar hemma hos mig och underhöll mig en stund. Så skönt med sällskap och Moa var så nöjd med alla kompisar hon fått leka med under dagen. 

Kvällen avslutades med tacos och att min älskade man äntligen kom hem det värmde så i kroppen att han var hemma och det är en helt annan trygghets känsla. Han har ju varit med om detta förr och står stadigt vid min sida och stötta mig. 

Jag känner mig lyckligt lottad som har så underbara vänner ny/gamla som kommer och ställer upp för mig både bra och dåliga dagar.  

Ikväll kommer underbara Marthina och Erik en sväng nu var det alldeles för länge sedan hela 3 veckor skärpning på oss :) :) 

Varit på handboll med den lilla damen och idag var det extra roligt då de fick en varsin tröja av sina tränare så mallig hon är för denna.

Nu blir det vila en stund för kroppen är fortfarande inte helt okej man får passa på när mannen och dottern är på rymmen en stund. . Troligen en muskelsträckning som hände i torsdagskväll men det var inte skönt alls. Är jag igång för mycket hugger det direkt så här bli plocka pausa plocka pausa i omgångar.

Hoppas Ni alla får en trevlig helg det skall jag har med nära och kära omkring mig. 

För 2 år sedan när jag stod här hemma med hemtjänst 2 ggr om dagen trodde jag aldrig att jag skulle göra dessa framstegen som jag gjort på denna tid.

Resan hit har varit månade med träning, hitta rätt balans ett eveigt kämpande mot mig själv och ett grymt jävlar i namma. Till alla som mår dåligt jag vet hur det är allt känns meningsläst man vill bara ge upp gå och lägga sig ständigt trött mer tabletter ta man hjälp av men den tuffa sanningen det är ingen långtids lösning på kort sikt ja men hel hets lösning på sikt nej inte enligt mig.
Läkarna är glada för att skriva ut medeciner det har jag i alla fall upplevt. De byter mellan olika preparat och bara till att äta. Men allt har en baksida med läkemedel oxå.
Att lära sig hitta en alternativ smärtlindring tar tid grymt lång tid och ibland att våga testa när man har som ondast är svårt. Men med rätt inställningen att jag kan inte bli sämre så vågade man testa sig fram och för min del så pass att medeciner är till 99% borta de finns vissa dagar då kroppen inte alls vill men innan de åker fram finns många alternativa metoder som testas.

Värmen och jag är bästa kompisar. Men det som jag gör för att hitta balansen hyfsat är faktist träning /promenader till en början var det 10min men har ökat sakta sakta hela tiden. Nu är jag så långt fram att skulle jag inte gå innan och efter jobbet hade jag ej klarat det jobbet alls :( men det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder säger de och så kan det vara. Att gå en sväng efter jobbet rensar tankar och man får fokus på att vara mamma och fru :) något som är guld värt för mig. Att träningen sedan ger mig smärtlindring är ett grymt stort plus i kanten. Att gåbandet i källaren kunde ge mig så mycekt mera eneigi nu kan jag gå och pausa när kroppen vill.

Att hålla kroppen i balans är svårt för en rikigt bra dag vill jag ge allt och lite till men måste Ibland hålla i bromsen och ta det lugnt inte lätt men ibland behövs det oxå. Idag ser mitt liv ut att jag känner mig piggare och gladare. Känner mig behövd både som anställd och mamma /fru. Känslan att jag oxå bidra med positiv energi ibland är toppen. Att orka finnas för andra känns så härligt :)

Har långt kvar innan jag är nöjd men att vara där jag är idag känns som en riktig bra början :)

Nedräkning på hög nivå. Mycket smärta och känslor upp och ner. Ingen bra kombination tur det är få dagar kvar till omprogramering i uppsala.

Veckan har bestått av att bita ihop hitta balans på sömn,jobb ,rörlighet och familjen.

Även lyckats trycka in lite pyssel för det uppskattas av både moa och mig.

Även insätt att mina kollegor är de bästa och så omtänksamma :)
De ger mig så många skratt och piskan är på eller skämt och sido fått ett extra tränings pass. Regina och jag jagar steg i allt :)
Även insett att folk lyssnar finns tyvärr ingen som jan ta min värk men jag har sagt saker som är smärtlindrande. Så här en jobbig dag kom hon vagrn lufsades och fick ut mig på promenad :)

Haft en stund för mig och målat naglarna det saknar jag om dagarna då vi ej får ha det på jobbet. Men nu är det helg och jag skall känna mig fin inte som ett lik..
Nu blir det sova ett par timmar resten av fam sover redan.