Jag börjar tycka det är jobbigt att ständigt förklara mig att jag klara ej jag orkar inte jag kan inte....
Jag vill inget annat än vara NORMAL eller mera som andra. Jag vill att alla dagar skall kroppen klara samma saker. Denna ständiga skillnaden är jätte jobbig för mig och jag mår faktiskt dåligt att be om hjälp att säga orden jag orkar inte.... Det är mitt rop på hjälp.. Jag har flera ggr tänkt vad skönt att bara sätta sig i bilen och rymma ta en väska se vad man hamna. Men frågan är hur långt bort kommer jag och klara kroppen samma dag köra hem igen det vet jag inte.. Jag har som längst klarat sitta 1 timme och köra med då var det påfrestat och jag hade extra chaufför med mig. Jag hade inte velat var så begränsad till att bara hålla mig i närområdet.. Och att ena dagen på jobbet ena minuten är en 4kg kartong lätt och det går som en dans anda stunden är det som att den väger bly och den knappt går att rubba... Jag hade velat kunna helt själv utan att säga kan ni ta kartongerna kan vi byta plats jag fixar inte att vara låst i kroppen.. Det är ständigt jobbigt med dessa begränsningarna jag vill också vara mer som andra. Jag vet att jag kommit jätte lång i min resa och det är jag evigt tacksam för men att ständigt i vardagen behöva be om hjälp och säga jag behöva pausa är tufft....

Jag har jätte  svårt att säga till Daniel hjälp mig jag behöver pausa eller göra något annat en stund. Så hur skall mina kollegor och vänner kunna förstå mina signaler. Ibland vill jag bara dra ett täcke över huvudet och glömma vad som hände för 7 år sedan och få vakan upp som en helt fungerande 27 åring och känna hur det hade varit för en dag eller två. Men samtidigt har min kropp varit med om en sådan tuff resa att jag är grymtstolt över vad jag själv tagit mig att min vilja är starkare än något annat. Jag vill så mycket mera med livet frågan är bara vad jag skall göra och vad mina nästa mål i livet är för utan mål är livet ganska tråkigt. Att ha något att längta efter att sträva åt att jag också kan mera än jag tror. Men att få höra att folk inte förstå att jag är trött jag jobbar bara 50% det är ett stort slag i magen för mig och kroppen är det som att jobba150% Sen att jag prioterat bort den träningen kroppen behövt är allt annat än bra.. Så nu är det ny tag med träningen och stegen nästa vecka för att nu skall jag ge min kropp en sådan endorfin kick så den kan pausa värken lite..

 
Nu skall jag se tven en stund sen blir det sängen för träning innan jobbet står på shemat.

 

Hanna

21 juni 2015 22:52

Hej Sofi. Du är så duktig och stark. Klart du måste be om hjälp när din kropp säger ifrån. Får man fråga vad du träna ? :)

Sofie Holgersson

22 juni 2015 06:34

Först och främst promenad börjar jogga några ggr fötra veckan. Sen även tabata hemma övningar för att stanilisera kroppen. Men kondition och stabilisera är första prion. Men slarvat kroppen behöver 2 promenader om dagen för att smärtan skall vara nöjd och inte pulsera så hemskt. Det har jag lärt mig under dessa år.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt massor sen sist :) Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio. Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till ...

De sista dygnet har man läst mycket om barnet och mamman som omkom vider stenaline i veckan. Som mamma så får man en enorm sorg. Att någon skall behöva gå egonom detta är hemskt. För min dotter kommer jag göra allt och kämpa mot och med henne....

För mig är det fullt ös hela tiden så kroppen hinner inte alltid med mina svänger. Att vara ensamstående och har en unge med all den viljan går inte alltid ihop. I söndags förra v drog hon dit med elsparken i 20 km i timmen som tur gick det bra...

Tiden springer iväg och allt sker på en och samma gång

Jag har haft problem men astma och allergi under många år. Allergin har jag haft sen jag var yngre. Astman konstaterades i sambandet med att jag blev mamma. Tyvärr har även Moa fått ta del av båda delarna med både astma och allergi samt lite ti...