Det är jättemycket som har hänt. 
För att jag skall förklara lite enkelt vilken skillnad och vad som har hänt och hur min resa har sätt ut. Så skall jag försöka göra det så enkelt det går. 

2007 HT 
Började värken i ljumsken men den var jätte oregelbunden var inte ständig och man kunde nästan sätta finget på det. Utredning började med en massa olika former av undersökningar. Men inget hände. 

2008 VT
Utredning imon vården fortsatte med resultat genom kontraströnken. Det visade ett ljumskbråk och operation bokades för att ta bort det. Innan op var det många gånger in och ut då bråcket fastade så jag ej själv lyckads trycka tillbaka det själv så länge.. Operation blev av maj 2007 och det var en jobbig dag först en läkare jag ej förstod han bröt på ett annan språk och jag förstod tyvärr inte så mycket. Men två underbara sköterskor lugnade ner mig och lyckades få mig hyfsat okej inför op. Det var en endags operation men jag blev kvar över natten då min kropp inte repade sig så bra.. 
Den sommaren var jag sjukskriven och värken blev inte bättre flertal ggr blev det in för att smärtan tog över och kroppen inte orkade. Jag hade klippkort på akuten och kände igen de flesta läkarna där inne snabbt. Fick starka mediciner för att kunna klara av medicinering på egen hand. Vid flera ggr testade de nervblokader då de la lokalbedövning i operationsområdet. I oktober hamnade vi på akuten och denna ggr gick jag därifrån i chock vi väntade barn.... 
Jag viste inte hur detta skulle gå men både rädsla och glädje på samma gång. 
Vi tog redan på om fostret blivit skadat av allt som jag fått i mig i början av graviditeten. Men allt var okej :) 
Min graviditet var allt annat än enkel jag hade turen som inte blev jätte stor. Men blev ordinerad sängvila snabbt redan v 21 då jag läkte fostervatten och hade ont i ljumsken. Men förknippades med foglossning och förvärkar. Men nu i efterhand har de sagt att det är min nervskada som spökat redan då. 
I juni 2009 blev vi föräldrar till en liten flicka Moa. 
Allt var hyfsat så pass att jag klarade av det till en gång i november då hade jag så ont att Daniel fick bära mig ut i bilen och resan började igen :( 
Under VT 2010 var allt jobbigt smärtan var väldigt påtagligt och kroppen ville ej. Blev inlagd för första gången i 1 v och allt var jätte tufft. Men det började prata om att jag hade en nervskada sen operationen maj 2008 men allt var så otydligt. Jag skickade hem.
Jag åkte in och ut i många gånger efter ett ex antal gånger kom jag till en läkare som berättade att det var en nervskada. Första blev det smärtrehab en omgång i Karlskrona under

HT 2010 lagom till Moa skolades in på dagis och det var kämpig.
Flertal ggr blev det akuten och en st läkare berättade om en specialist i Skåne och det skulle skivas remiss. Han var specialist på trauma efter ljumskbråkoperationer. 

VT 2011 blev det fösta kallelse ner till Skåne och en specialist. Han testade lite olika varianter bland annat lokalbedövning men jag har för avancerad nervskada för att han skulle våga göra något han riksaerade att allt bara kunde bli sämre. Så han skulle skicka tillbaka till lanstinget Blekinge att hans rekimendation var akademiska sjukhuset i Uppsala och Sveriges smärt specialister. Men allt var tvungen att gå via mitt lansting.

HT 2011
Men innan det var dax blev jag så mycket sämre och föll ihop hemma av smärta och ambulans fick till kallas... Blev först en vecka sen fick jag åka hem några dagar sen hände det som inte fick hända jag föll ihop när Moa och jag var själva hemma. Men min underbara tjej tog detta jätte bra och fastän hon var liten fixade hjälp till mamma hon kunde ringa sin pappa och säga att mamma ramlat.. Ännu en resa med ambulans blev av och denna ggr kom jag inte hem på 130 dagar. Undersökningar,medicinering, titthål, neddrogad runt flyttat på sjukhuset ett ex antal ggr. Arbetsterapi, sjukgymnastik m.m blev det. Uppföljningen med rehab rullades jag in i rullstol och fick tyvärr köras tillbak då jag ej orkade. :( En väldigt deppig period blev det jag låste in mig ville inte vara i stora grupper började få panik i vissa lägen. Men fick kämpa på. Glimten fanns då Moa och Daniel kom på besök då viste jag att för deras skull skulle jag kämpa. Fick en plats på rehab och stroke enheten i Karlshamn efter 90 dagar på sjukhuset. Där började dagrarna fyllas med glädje igen. Mera träning och dagarna blev meningsfulla men jätte jobbiga.. Första resan till Uppsala blev också under permission från rehab. Blev utskriven lagom till jul från rehab men var allt annat än bra. Dagarna hemma varade inte länge med min medicin blandning så blev min vistelse hemma väldigt kortvarig. 

VT 2012 
Började jag få effekt kramper. Jag upplevde allt själv som svimningar. Vet en ggr få låg jag i soffan men vaknade på golvet men innan jag fattade inte att jag krampat. Hamnade i ambulans och blev  runtflyttad från akuten medicin till paka. Pykakuten vill säga då jag hade en samtalas kontakt via psyk för depressionen som uppstår att vara ifrån alla så mycket. .
Läkaren där ville inte ta ansvar för vad som kunde hända om han skickade hem mig så han la in mig där inne under bevakning. Paka blev det ett par dagar sen vidare ner till Karlshamn och låst avdelning 21 den värsta perioden av all inläggning... Men läkaren berättade att jag fick effektkramper som ep anfall då medicinen håll på att ge mig hjärtstillestånd alltså livsfarlig medicin blandning. Medicinerna sattes ut omgående och det tog ett tag innan kroppen slutade kramperna. Så nästan 3 v på avdelningen blev det sen lagom till utskrivningen började Uppsala resorna på allvar. Blev hem och packa om väskan för att flyga till Uppsala och bli inskriven där för både test av stimulatorn och ett nytt rehab program på 5 veckor intensiv. 
Testet med att få operationen av stimulatorn på test. Hade en sladd ut genom ryggen som jag själv kopplade in i en dosa. Den veckan jag hade den på test var en helt annan Sofie som kom fram och jag sattes upp för operation av den på heltid. Men innan den op blev av fortsatte rehab där uppe. Jag flög upp måndagen hem fredagen först en vecka hemma 3 sen upp 3 veckor i stöten sen hemma nästan 5 veckor sen upp för avslutnings vecka i maj med avslut att göra operation av stimulatorn. Blev kvar några extra dagar i Uppsala om något skulle hända. 
Här efter började resan bli positivare jag började bli av med 95% av alla mediciner och bliv gladare på så vis :) 
Träning på att komma igång efter så många år liggandes fick börja.

Men August blev det sjukhus igen och varför inte åka på något sådant normalt som gallsten med. Men en operation senare och ännu en halv vecka på sjukhuset då jag under op fick gallstenar  i gallgångarna och någon form av infektion.

På avdelningen fick jag höra att de inte riktgit trodde mig när jag låg inne i 90dagar för helt plötsligt så de en helt annan positiv och pigg tjej framför sig som allt annart än ville vara liggandes. Så skönt när man kan visa motsatsen ibland.
En ggr blev det akuten och ambulansen tillkallades hos svärmor då min dosa började bränna och ett par dagar på sjukhus som slutade med akut flygning till Uppsala och där fick jag plåster som lindrade.

December 2012 hände nästa sak.. 
På väg ut från köket la hela högra sidan av från midjan och ner av på mig Daniel fick ännu en gång bära mig och resan till sjukhuset ännu en ggr. Denna ggr hamnade först en natt på observation sen vidare till rehab och stroke enheten där jag hamnade under en månads tid. Moas första lucia firande blev permission i rullstol och färdtjänst. Hemskt att sitta i rullstolen på dagis och känna sig så dålig. Men en massa träning och träning för att kunna komma hem. Trappträning var det jobbigast. Min kropp fick lita helt på kryckorna och mina arm muskler tränades upp snabbt.

VT 2013

Fick ha ett vård planerings möte på sjukhuset där det bestämdes att jag fick komma hem med hemtjänst till en början det mobila teamet som det hette. Då var det en tjej som kom hit och så sätt granskade mig hur mycket jag klarade och sen blev det hemtjänst som tog över. Det var träning och duschningen i första läget som hemtjänsten skulle hjälpa mig med. Men jag hade fått hemtjänst också som tog mig till och från all övrig träning som arbetsterapin och sjukgymnastiken. Kände efter ett tag att hemtjänsten inte riktigt fungerade som jag ville. De kom inte va tider som någon gång efter 13 och innan 16 och för mig fungerade det ej. Jag tycker att det är jobbigt att vara styrd av en sådan tid.  Så jag hade det inte så länge i ca 2 månade. En positiv sak är det att jag blev Fru Holgersson den 2013-02-09. Jag hade en kompis som var och hjälpte mig med allt övrigt som att handla och få hem Moa tidigare ibland.

HT 13 hade jag börjat på KBT inom psykiatrin och läkaren där ville undersöka mitt bäcken då han tidigare jobbat med den formen av problematik. När han kollade så insåg han att mitt bäcken var inte på rätt plats. Efter en bäcken rubbning så gick jag där ifrån med känsel i höger ben och kryckorna i näven. Så skön känsla, det var som att dansa på molen. Blev även inskriven på en ny smärtrehab  kurs i Karlshamn. Så en ny resa och denna ggr var jag mera mottaglig för mer information och jag förstånd allt lite lättare 3 ggr gillt. Efter Rehab var jag jätte rädd att jag skulle få sitta hemma på hel tid igen. Det jag inte ville jag hade tur det var en lev i livet kurs i Hoby.
Tyvärr kom jag in i halva den kursen men det var en räddning att slippa sitta hemma igen . Det gav mig en vilja tillbaka att jag faktiskt kan. När den kursen slutade i december var det lite små drygt för jag ville fortsätta vara i gång när man väl började det.  Under sommaren hamnande jag på sjukhuset då jag fick huvudvärk och det knäppt till.. Hej och välkommen Migränen också. Tur det finns hjälpmedel.

VT14 Började jag min första praktik på Arbetsförmedlingen inom administration tyvärr bara en 8v praktik i Karlskrona. Naktdel var att kroppen klarade inte pendlingen och sedan blev det en massa trappor då hissen under min praktik ej fungerade så det var inte det lätta.
När praktiken slutade där så hade jag inte lyckats få fram en ny praktikplats men lyckades hitta en ny snabbt pga stark vilja och en enorm kämpa glöd. Började efter ca 2 veckor som elevvårdare på Karl-Oscarskolan. Där började jag trivas med mig själv och började att hitta tillbaka till min egna självkänsla. Jag började med min träning och ta tag i livet på allvar för att nu ska jag kämpa för ett bättre mående och jag vill att min familj skall må bra och det skall även jag.  Jag insåg att jag gillar faktiskt att jobba med att hjälpa andra lika så att kollegor är en vikig sak på en arbetsplats. Tyvärr blev inte det någon anställning på skolan utan jag va tvungen att släppa taget och ta ett steg vidare i livet och letan på praktik.

HT13 Senare

Men denna gången fick jag mera stöd från AF och en kille vid namn Patrik en SIOS eller vad han kala sig.. Han stötta mig till 100 % och så fort han hörde om en möjlig praktikplats ringde han direkt. Så för ca 5 veckor sedan började jag på praktik på Kolafabriken i Hoby. Inget dröm jobb men jag har insätt att kollegorna än en gång är en vikig bit och jag trivs faktiskt att vara där. Men lärde mig snabbt att för att min kropp skulle orka med ett mera rörligt jobb som detta är så var träningen ännu Viktigare så en runda innan jobbet för att mjuka upp en stel tant och en runda efter frö att spänningen skall släppa är ett måste.

Under hela tiden på denna resan har jag haft ständig träning via sjukgymnasten,akupungtur, tektil stimulering och STÖD från familjen annars hade jag inte varit där jag är idag. Men utan dagens träning hade jag inte klarat av hälften. Det hjälper att jag inte gett upp Utan att en enorm kämpa glöd finns och ALLA kan bara man ge sig FAN på att man kan så är det så.

Jag skall berätta mera om allt jag testat som alternativ smärtlindring.

Detta är kortfattat om min resa som har varit det är många detaljer som saknas som jag ej vill gå ut med men på det långa hela så var det så.

 

Susanne Gustafsson

17 november 2014 19:37

Himmel Vad du har gått igenom! Starkt och bra kämpat Sofie! Av er hela familjen! Styrkekramar fortsättningsvis. .. trägen vinner!

Sofie Holgersson

18 november 2014 20:36

Ja resan har inte varit lätt det är värsta åkturen men tillsammans är vi starka. Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt massor sen sist :) Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio. Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till ...

De sista dygnet har man läst mycket om barnet och mamman som omkom vider stenaline i veckan. Som mamma så får man en enorm sorg. Att någon skall behöva gå egonom detta är hemskt. För min dotter kommer jag göra allt och kämpa mot och med henne....

För mig är det fullt ös hela tiden så kroppen hinner inte alltid med mina svänger. Att vara ensamstående och har en unge med all den viljan går inte alltid ihop. I söndags förra v drog hon dit med elsparken i 20 km i timmen som tur gick det bra...

Tiden springer iväg och allt sker på en och samma gång

Jag har haft problem men astma och allergi under många år. Allergin har jag haft sen jag var yngre. Astman konstaterades i sambandet med att jag blev mamma. Tyvärr har även Moa fått ta del av båda delarna med både astma och allergi samt lite ti...