Jag är trött på mörker

vill tända alla ljus

resa mig blir bättre än förut

Man kan alltid börja om bara ta min hand och kom

Som när solen går upp efter natten

Som när luften blir lätt efter regn

Som när bortglömda rosor får vatten

Jag känner liv igen

Jag vill skratta igen

Jag vill dansa

Jag vill lämna all ånger sen

Ska jag aldrig va rädd för å chansa

Jag har haft en rikigt tuff resa lämnade familjen i blekinge och gav mig till uppsala utan att tveka för jag hade ett hopp inom mig jag hade en vision om livet hur det kunde se ut. Jag hoppades att denna operationen skullle hjälpa mig till 15 % i alla fall. Jag trode aldrig att det skulle bli den helomvändningen och att jag fakiskt skulle kunna sluta med alla dessa medeciner och allt skit. 

Vid denna tiden var jag inte helt överäns om hur tufft det skulle bli för tror det eller ej jag må vara positiv men det finns stunder jag sagt JAG GER UPP. Men doc så fel jag hade jag gav aldigt upp kanske 5 minuter tills det blev för varmt under täcket.. Min vilja har alltid varit stark och jag kan själv det är något jag kämpat som en galning med. 

Jag har tagiit mig dit där jag är i dags laget för jag har aldrig gett upp alla kan bara man få ibland lägga i den högre växlen. Resan genom livet är inte en dans på rosor den är värre än en bergodalbana visa kurvor är betydligt skarparare än andra men låt de passera det är en del av livet. 

Med dessa orden önska jag alla en trevlig lördagkväll. Själv väntar man på att pacemakern skall bli laddad så man kan krypa ner efter en tuff vecka med feber m.m Och en hel ute dag med lillfisen. 

Hoppas att ni får en bra kväll