Läste en text innan idag som satte sig i huvudet på mig och så jävla sant. 

Glöm aldrig

Hur långt du har kommit.

Allt du har gått igenom.

Alla gånger du kämpat på även om det känns som att allt det inte skulle kunna gå.

Alla morgnar du gått ur sängen, hur dåligt du än mått.

Alla gånger du velat ge upp men trots det klarat av en ny dag.

Glöm aldrig hur mycket styrka du utvecklat och hur mycket styrka du fått lära dig att har.

Vi alla kämpar varje dag även om det är en tuff dag eller en bra dag för alltid är det något som händer med livet som gör att vi måste kämpa vidare. 
Har man barn så är det ju så hur dålig man än är hur lite man än sovit så orkar man det illa extra för sina barn. 
Alla kan bara man vill alla har vi den lilla extra växlen som kan behövas ibland.