I söndags kväll fick jag genom att sitta lustigt i soffan, riktigt jävla ont i mitt bäcken. Har aldrig kännt den smärtan. Försökte genom råd tidigare få allt på plats på egen hand men smärtorna var så jävla kraftiga att vi kunde inte röra sidan.. måndagen blev allt bara värre vid rörelse kändes det hemskt.
Ringde hur många som helst för att lyckas hitta någon som gör en rubbning på mig men pga min stimularor och min kroniska smärta är det INGEN som vågade röra mig och känslan när svärfar tog ner kryckorna för att kunna ta sig fram var så hemsk.
Tack vare hjälp av Lina med tips på att naprapater kan göra rubbning/mobilisera med finare ord. Hittar jag en kille i stan ringer honom helt i panik och 30 min senare får en tid hos honom. Bäckenet hade hoppat riktigt kraftigt ut :( och ligger nu på plats igen. Kan gå men det känns som något kört över mig. Så mycket medecin senare och extrem mycket stöttning av familjen så håller jag tummen att detta inte händer igen för fy fan...
Vill kunna sova bara så jag orkar med mig själv oxå...

Känns så hemskt att primärvården var så ovilliga att hjälpa till. Då de som tidigare gjort detta på mig är psykiatri läkaren staffan. Så min tidigare kbt terapeut har försökt göra allt för mig fasten jag ej tillhör dem. Så tråkigt att de inte sviker mig när de inom somatiken bara väder mig ryggen. Man som varje gång blir lovad att sp kommer ej hända..
Men så blir man tyvärr behandlad inom dagens sjukvård.

Har hittat naprapaten Fredrik Andersson i Ronneby (ryggakuten) som hjälpte mig blixter snabbt du är guld värd.

Kan inte beskriva i ord hur stolt jag är över mig själv. Min resa är lång och många mål kvar att kunna uppnå men känslan att jag kan är så härlig. Ett av mina mål har varit art jag vill kunna känna mig självständig genom att kunna ta mig på egenhand utanför kommunen. Känna lite mer frihet att kunna köra själv. Tack vare att vi köpt ny bil i veckan är det enklare. Har lyckats idag att köra själv hela vägen till tingsryd utan att stanna. Även att det gjorde ont sista km men jag gjorde det. Det är jätte stort för mig. Som för ett år sedan åkte rullstol.. framsteg sker hela tiden men utan vilja och mycket träning hade jag inte varit där jag är idag.
Även tacksam att familjen har sådant förtroende för mig. Det värmer rikigt mycket.

Ett steg i taget så kommer jag nå dit jag vill tror jag. Gäller bara hitta en balans på livet. Men så många pusselbitar som fallit på plats än så länge :)

Så härligt att ha familjens stöd <3

I måndags blev det hemma och soffläge hela dagen då vi var helt slut efter Göteborgs resan.. Men helt underbart hade vi det.
Söndagen spenderade vi på unerverseum och kollade på alla fina och ofina djur.
:) de ofina är långa krälande som kallas ormar...

Resan hem var sjukt jobbig för jag hade sjukt ont... men bara att bita ihop hem ville man ju.

Tur man hade underhållning av Moa och Martin:)

Men denna helgen har varit jätte mysig och haft jätte trevlig.

Tidagen bjöd Moa in sig till farfar och gina för att leka med farbor och faster.

Eftermiddagen kom lina en runda sen blev det hämta nu bil ?

Igår trotsade vi vädret och åkte till stranden.

Idag har vi varit duktiga.
Frukost och mys hos lina och barnen.

Sen hem och pysslade hemligheter m.m :)

Även svärmor och Hasse var här en snabb runda och lämnade kläder.

Nu hoppas jag min ängel somnar snabbt ikväll då vi varit själva hela veckan. Hennes pappa har fått sova i lastbilen. Moa undrade innan kan han inte bara komma hem och äta idag sen köra igen.
Men jag saknar honom självklart. Men är så tacksam att han var hemma en sväng när bilen skulle hämtas:) för jag har fått en toppen bil som är så skön att köra och det är viktigt.
Ha en trevlig kväll :)