Jag börjar gilla mig själv igen. Jag älskar att jag blivit lite lätt solbränd( något som jobbas på i intervaller) att mitt hår går att sätta upp i häftiga frisyrer även helt inbakad fläta :) att mina naglar äntligen är långa även att en gått av. Att jag börjar tappa vikt som jag gick upp av all min medicin som en gång avnändes. Nu är det ju bara midjemåttet som skall lyckas tränas till med.
Jag har bristningar på magen som visar att jag burit min äkskade dotter inuti mig, jag har r på kroppen som visar vilken resa jag genomgått, jag har en ring på fingrer som visar att jag tillhör någon annan som älskar mig för den jag är.
Jag har varit vätskefylld vägt 10kg mera varit säng liggande LÄNGE. Varit inlåst bott i mjukis kläder. Inte brytt mig om hur jag ser ut inerst inne.

Nu sminkar jag mig lite till vardas även gör det lite extra ibland för att jag trivs med mitt ansikte igen. Jag mixtra med mitt hår på olika sätt för jag vill. Jag har fått tillbaka glimten i ögat. Nu jobbar vi på resten.

Så tänkt på att innerst inne i varje person finns någon som vill se lite dagsljus resan är lång.
Jag klarar mer än vad jag tror. Nu efter ett bakslag borsta jag bort gruset från rumpan och reser mig. En hjälpande hand behövs till och från i vissa lägen. Att be om hjälp är inget fel bara ett tecken på din styrka och modighet.