Idag har jag vågat öppna mig lite och släppa in folk på mig och förklara min situation för allmänheten. Samtidigt har jag lagt ut frågan om det finns intresse av någon att beställa smycken till självkostnadspris för det är 20 gånger rolige att göra smycken till folk som bär dem. Så vi får väl se om det finns något intresse någon stans:)

Nu börjar man bli lite nervös inför första mötet med rehab gruppen i morgon. Skall bli intressant och se vilken blandning vi är på människor. Samtidigt som det är skönt att höra andras förklaringar på hur de lever med smärta.

Försöka sova lite nu så man orkar med morgondagen.

Igår började jag min morgon ön en gång vid 05.30 sv att njuta av tystheten hemma. Daniel och Moa sov så mysigt och att höras deras andetag in till vardagsrummet var så mysigt. Det gjorde att man fick en inre värme:)
Jag hjälpte Moa att göra Pippi flätor i håret för det ville hon ha till dagis. Hon är så mallig på dagis gör det har kommit en massa nya kompisar. Innan sommaren ställdes det dit baraker för att de skulle få dit alla dagmamma barnen samt en massa 1åring. Moa gillar detta att det kommer en massa små barn hon känner sig så stor. Så skönt att veta att hon gillar att bara på dagis.
Förmiddagen blev bara att äta för så känns det som att det är det ända jag gör.. Men att äta var3 timme känns så.
Passade på att åka en sväng med mannen mysigt att bara komma iväg lite för en annan med.

Mannen bjöd på lite lätt lunch pirog i lastbilen. Han har fördel med att köra en bil Micro i.

Vädret var skrämmande sol, ös regn och åskar...

Middag blev för min del lite kassler och sallad med fetaost. Även stekte på lite älgkött blev jätte gått. Moa och Daniel åt även klyftpotatis men jag ville bara inte ha potatis..
Moa somnade riktigt fort i sin säng nu när hon kommit in i dagis på riktigt. Hon hinner knappt lägga sig.
Vi fick tyvärr ett tråkigt samtal av extra svärmor. Många tankar snurrar i huvudet på nära och kära.
Kvällen var mannen iväg en runda och fixade med lastbilen.
Jag började fundera kring allt och blev faktiskt ledsen:( känns som om vänner man haft tar avstäng från mig man hör inget längre och man försöker själv till en viss gräns.
Kan säga rent allmänt lovar inget ni inte kan hålla då är det bättre att man inte nämner något. Känner bars hur sårad man blir i omgångar av så mycket, tyvärr kan jag inte komma ut på egenhand utan behöver skuss m.m
Jag har inte valt min situation på egen hand utan försöker så gått jag kan varje dag men att få ett sms/samtal/komma iväg ibland är uppskattat. Det ger kraft och styrka att orka lite till.

Vi somnade i soffan och bör vi vaknade hade Lill fisen hamnat i våran säng:)