Fy fan..

För ett år sen var jag helt uppe på benen jag gick utan problem mitt liv började få en vändning efter ett väldigt jobbigt år.. Jag gick med Moa i vagn, jag gick till lekparken ett par gator bort, vi var i Brunnsparken och gick i skogen och jag var inte beroende av andra. Den sommaren spenderade vi en dag på ölandsdjurpark ihop med vänner och jag gick hela tiden. Trosan var vi nere på vid olika tillfälle och jag fick lite ont pga fel skor men jag gick och var inte beroende att någon knuffade på mig.
I år ser allt annorlunda ut jag är bara en båda. Alla få planera på ett annat sätt jag behöver mera hjälp medel jag behöver känna att folk faktiskt knuffa mig och kärnan att jag är beroende av andra:(

Denna sommaren vet jag inte vad jag vill. Vi kan inte åka iväg för jag känner mig bara som en börda. Att man måste knuffa fart på mig för att jag skall med och jag vet att det börjar ta på alla.
Jag vill mer än gärna slippa allt att bara kunna börjar gå utan problem igen. Att det skall gå fortare. Men allt tar sådan jävla tid.

Jag tycker att allt börjar bli väldigt påfrestat och när man möter folk som kommentera har du inte kommit upp ur stolen ännu så börjar jag fundera är ett mig det är fel på??? Inte nog med det jag har börjat tröst äta jag kan ju inte göra något åt min vikt fått höra att jag har för högt BMI men kan Inter träna som jag vill. Och inte nog med det så kommer det ju bara nya problem hela jävla tiden när är det min tur att bara kunna göra saker och ting när får jag känna att jag oxå kan utan att behöva ha alla runt om mig till hjälp.