Just idag har jag e sådan dag att jag vill dra ett täcke över huvudet för kroppen protestera så mycket att jag inte orkar. Dessa dagarna kommer inte allt så ofta men när de väl kommer blir det som en chock att så här hade jag det hela tiden innan och hur klarade jag det då?? Kan inte fatta att innan stimulatorn åkte in i kroppen så var det 90% sådana här dagar. Men det känns bara som om någon står och slå mig i magen säger jag med smile på läpparna och tårar som rinner på kinderna. Tur man försöker skämta bort det så gått jag kan. Men det är inte enkelt jag vill bara försvinna och vakna upp i morgon och allt är bra igen.

Hoppas Hoppas att jag kan har det så.

En bild säger mera än tusen ord iband. Hoppas ni får en bra Fredag jag jobbar på det att få det så gott jag kan i alla fall.