Idag har jag, vaknat som en tant helt stel i hela kroppen, försökte komma igång på gåbandet men huvudet snurrade för mycket så det blev luffsade i friska luften i stället. Jobbat så pass långsamt att vågen anfallde mig med kolor i huvudet :) kämpat på och packat massa men i ett slöare tempo då dagen känts väldigt låg. Tur man kan säga det till sina kollegor att man ej är 100%. Känner mig helt slut i hela kroppen så mina timmar på jobbet var långa långa idag. Tur att kollegorna var glada och positiva det lättade upp stämningen :)
Efter jobbet rymde moa och jag till Ronneby och till Lina med familjen för en kaffe och lekstund.
Sen blev det sallad med hem från salladsbaren och den åts i i lekparken så en cykel tur ner tid och massa tanka d-vitamin och kvalites tid med Moa!

Daniel spändera natten i lastbilen och första ggr på länge så är det jobbigt att han inte kommer hem ikväll. Vill bara krypa upp i famnen på honom och få massa värme. Tur jag inte är själv nu för tiden utan har Moa som kramar mig när Daniel ej är hemma.
Idag kom även en kallelse till livstidamottagningen där jag skall träffa en sköterska. Ett hel konept med en hållbar livstid och även insperea andra.
Nu börjar huvudet bultar och kroppen är strax färdig laddad så sängen ropar mitt namn tycker jag allt mellan väggarna :)
Sov gott

Vill bara lägga mig i fosterställnig och gråta. 

Jag försöker hitta en annan del i livet med balansen och steg samt KOSTEN det är ett stort puzzel att lägga. Jag har idag valt att kontakta en livstidscotch som sitter på vårdcentralen och har fått en tid nästa vecka hon skall hjälpa mig att hitta rätt, få en spark i asen kanske man skall säga. Jag fick höra av henne pga att jag kommit i gång med träningen som jag gjort så har jag kommit det jobbigaste steget. Hon gav ett exempel en herre som gått hos henne han ville komma igång med träningen och sa att någon stans hade han en motionscykel. Gången efter sà han att han hittade den, nästa gång så hade han tagit fram den, nästa suttit på den i 5 min. Sen åkte den tillbaka i gömmorna igen....  Och där köper jag det fullt ut. Jag trodde igen jag skulle bli så här noga med min träning som jag blivit. Ca 45-60 min /5 dagar i veckan i runda svängar. Jag började med att köpa ett par billiga gymnastikskor på maxi för att få en sporre att komma igång, Jag kämpade på och började få en mera rutin på träningen. När det började bli kallt ute blev mina morgonpromader jobbiga och det ökade min smärta under mina timmar på jobbet. Så dax att börjar leta upp ett gåband för att kunna gå inne i värmen. Jag hade den turen att en kollegas syster hade ett stående så det fick jag hem för att testa. Jag har använt det rintimt flitigt enligt mig, nu i helgen gav jag mig nästa sporre mannen bidrog med ett par nya Nike skor som är jätte sköna. Och många steg och promenader skall avverkas i dem. hon på vc skall hjälpa mig att föröka gitta en helhets balans och samtidigt få må bra. Hoppas att orken kommer tillbaka och tröttheten kan ta ett steg tillbaka, jag har börjat bli helt slut i kroppen och domar så hårt då fort och det kan vara att man däcka på soffan inte kul alls, när man villvara social. 

Ikväll ligger jag nerbäddad i forterställnign för min kropp pulseras väldigt mycket smärta just nu. så värmen och jag är bästa vänner. 

Skall försöka sova lite en ny dag i morgon väntar och nya tag med ett leende på läpparna väntar. Nu skall jag vara lyckas släppa värken och ikväll kan jag inte krypa ner hos Daniel för han sover i bilen inatt.

God Natt på er

Dagen idag har vi passat på att njuta av den fina vårsolen och få massa frisk luft.

Två dagar nu har det varit super fint och tanak d-vitamin måste man ju passa på när man kan.
Jag har när jag suttit en stund i solen funderat väldigt mycket på livet rent allmänt idag. Hur det för en tid sen såg helt annorlunda ut.
Tiden har verkligen satt djupa spår i mig man kan ju tyvärr inte backa bandet. Jag kan bli jätte ledsen när man inse hur det har varit och hur mycket jag missat med min underbara tjej. Hur mina dagar innan oftast bestod av tv och soffan för någon annat orkade jag ej :(
Detta var ord min tjej sa idag på väg till konsum. "Mamma du har blivit en roligare mamma nu, du ligger inte bara i soffan och sover utan leker med mig nu"
Dessa ord fick tårana att rinna riktigt mycket. Att allt jag ständigt gör med träning,steg, försöker hitta balansen m.m faktiskt gör skilland. Sen finns det vissa dagar som är piss dåliga och det står jag för. Men att moa uppskattar att jag finns hemma och att vi har våran kvalité tid med varandra. Det värmer så mycket i mig. Man blir helt rörd av de

Så än en gång har jag insätt att ge upp är inte rätt håll att gå åt. Men att snegla sig fram genom livet bergodalbana det går vissa backar går fortare upp och ner för än andra. Men känslan i magen när det är fart är häftig :)

Det slog mig häromdan hur snabba vi människor är på att döma andra. Vi har inte en susning om deras tankar, drömmar, rädslor och bakgrund. Vi vet inte orsaken till att människor beter sig på ett visst sätt eller varför och vilken sida av dem som de visar oss och vilken de väljer att gömma. Vi vet inte vilka bördor de bär i sin ryggsäck eller vilka saker de fått gå igenom genom livet. Ingen är perfekt. Inte jag. Inte du. Inte grannen med den mycket yngre frun, de fina bilarna eller alla utlandsresorna. Tänk om vi människor kunde försöka se bakom allt yttre, alla fasader, alla masker och försöka se människan bakom. Att försöka förstå varför människor beter sig på ett visst sätt. Vi föds alla rena, oförstörda och oskuldsfulla men sedan händer något på vägen och vi formas av våra upplevelser och vår uppväxt. Jag tror att många människor går omkring och känner sig missförstådda på grund av att andra inte tar sig tid att lära känna dem ordentligt utan skapar sig en bild redan från början och envist håller fast vid den. Det enda som krävs är ju egentligen bara viljan och tilltron till att inse att det kanske finns en helt annan människa bakom alla masker. En del har lätt att bjuda på sig själv helt ohämmat framför alla medan andra kanske bara behöver rätt tillfälle och rätt frågor.

Jag hittade det gamla ordspråket: Döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner. Samtidigt en uppmaning till alla. Lär känna dina medmänniskor så kanske du upptäcker saker du inte visste att du ville veta.
Man skall inte vara för snabb för att dömma andra. Tyvärr är även jag det i vissa lägen men man skall ha ett öppet sinne för omvärden :)

Denna helgen består av firande hos svärmor extra svärfar fyllde 50 i februari :)
Moa och jag har pysslat ihop en öl/godis tårta till han.

Gjorde även en smörgåstårta till moa och daniel eftersom svärmor beställt mat denna ggr och ville underlätta för henne :)
Idag har jag även hunnit med ett varv på gånandet , slängt i färg i huvudet, min älskad man har köpt mig ett par nya träningsskor :) så nu kan vi gå en mil till.

Igår passade vi på lite fredagsmys i lastbilen moa och jag gick och la oss i sängen för massa mys.

Även en kompis till mig fyllt år i veckan grattis än en gång vännen :)

Mys med fisen är aldrig fel:)

Trevlig helg på er :)