Vill bara lägga mig i fosterställnig och gråta. 

Jag försöker hitta en annan del i livet med balansen och steg samt KOSTEN det är ett stort puzzel att lägga. Jag har idag valt att kontakta en livstidscotch som sitter på vårdcentralen och har fått en tid nästa vecka hon skall hjälpa mig att hitta rätt, få en spark i asen kanske man skall säga. Jag fick höra av henne pga att jag kommit i gång med träningen som jag gjort så har jag kommit det jobbigaste steget. Hon gav ett exempel en herre som gått hos henne han ville komma igång med träningen och sa att någon stans hade han en motionscykel. Gången efter sà han att han hittade den, nästa gång så hade han tagit fram den, nästa suttit på den i 5 min. Sen åkte den tillbaka i gömmorna igen....  Och där köper jag det fullt ut. Jag trodde igen jag skulle bli så här noga med min träning som jag blivit. Ca 45-60 min /5 dagar i veckan i runda svängar. Jag började med att köpa ett par billiga gymnastikskor på maxi för att få en sporre att komma igång, Jag kämpade på och började få en mera rutin på träningen. När det började bli kallt ute blev mina morgonpromader jobbiga och det ökade min smärta under mina timmar på jobbet. Så dax att börjar leta upp ett gåband för att kunna gå inne i värmen. Jag hade den turen att en kollegas syster hade ett stående så det fick jag hem för att testa. Jag har använt det rintimt flitigt enligt mig, nu i helgen gav jag mig nästa sporre mannen bidrog med ett par nya Nike skor som är jätte sköna. Och många steg och promenader skall avverkas i dem. hon på vc skall hjälpa mig att föröka gitta en helhets balans och samtidigt få må bra. Hoppas att orken kommer tillbaka och tröttheten kan ta ett steg tillbaka, jag har börjat bli helt slut i kroppen och domar så hårt då fort och det kan vara att man däcka på soffan inte kul alls, när man villvara social. 

Ikväll ligger jag nerbäddad i forterställnign för min kropp pulseras väldigt mycket smärta just nu. så värmen och jag är bästa vänner. 

Skall försöka sova lite en ny dag i morgon väntar och nya tag med ett leende på läpparna väntar. Nu skall jag vara lyckas släppa värken och ikväll kan jag inte krypa ner hos Daniel för han sover i bilen inatt.

God Natt på er

Dagen idag har vi passat på att njuta av den fina vårsolen och få massa frisk luft.

Två dagar nu har det varit super fint och tanak d-vitamin måste man ju passa på när man kan.
Jag har när jag suttit en stund i solen funderat väldigt mycket på livet rent allmänt idag. Hur det för en tid sen såg helt annorlunda ut.
Tiden har verkligen satt djupa spår i mig man kan ju tyvärr inte backa bandet. Jag kan bli jätte ledsen när man inse hur det har varit och hur mycket jag missat med min underbara tjej. Hur mina dagar innan oftast bestod av tv och soffan för någon annat orkade jag ej :(
Detta var ord min tjej sa idag på väg till konsum. "Mamma du har blivit en roligare mamma nu, du ligger inte bara i soffan och sover utan leker med mig nu"
Dessa ord fick tårana att rinna riktigt mycket. Att allt jag ständigt gör med träning,steg, försöker hitta balansen m.m faktiskt gör skilland. Sen finns det vissa dagar som är piss dåliga och det står jag för. Men att moa uppskattar att jag finns hemma och att vi har våran kvalité tid med varandra. Det värmer så mycket i mig. Man blir helt rörd av de

Så än en gång har jag insätt att ge upp är inte rätt håll att gå åt. Men att snegla sig fram genom livet bergodalbana det går vissa backar går fortare upp och ner för än andra. Men känslan i magen när det är fart är häftig :)