Detta börjar bli väldigt ledsamt att hela tiden kämpa emot min egna kropp och min omgivning..

Jag vet inte hur jag skall föklara mitt liv min sitvation för någon jag vill inte hela tiden berätta detaljer m.m Jag är trött på orden vi förstår men innerst inne så gör man inte det då bara skrattar man inombords åt mig.. 

Jag vet att det är inte lätt att se och förtå för det har tagit mig över 6 år att förstå att mina dagar är så hlet olika. Detär tuffare för mig att säga idag behöver jag hjälp jag kan inte detta idag jag orakr inte m.m det orden för mig känns oftast som att slå mig själv i magen jag vill inte hamna i det underläget att jag inte kan själv. 

Bara detta att bäckent sabbat så mycket mera och att det påväkar så mycket mera för mig känns FÖRJÄVLIGT:..  För dryga 3 veckor sedan så kunde jag göra vissa saker jag inte bara kan göra alls idag pga mitt bäcken och det känns hemskt att inte kunna göra de jag vill och vet att nerskadan kan göra. 

Jag har min stimulator gör ca 70 % av min dag att jag kan vara igång. Jag har tyvärr dagar som är mera retade och då har stimulaton ett mera jobb att göra och det är tufft. Jag har VB ganska starka sådana men att leva på medeciner är ingen lösning och ännu mindre lösning då de inte tar bort min nervsmörta. Mina VB tar muskelvärk, del av huvudvärk men min nervsmärta tar den tyvär inte så därför finns den bara hemma då ibland det är många intensiva dagar med mycket värk. Jag kan ta VB vid läggdax för att få musklerna i kroppen att slappna av så jag får en natt med ett par timmar på kudden. 

Jag har en sak jag kan säga somVERKLIGEN är det bästa botmedlet mot smärtan. 
Adrelalin påslagg som man får vid Promenad där man får lite flås. Så att sköta min träning är A-O Nu har jag tyvär fått banta ner tränignen för att hela kroppen skall orka med istället för längre gånger åt gången så är det minst 3X15min som gäller sen är allt annart bara plus men rannarna tror nog jag blivit färvirrad för jag går här hemmaomkrign runt runt för att det skall fungea. 

Sen finns VÄRME/KYLA det är oxå bra saker men inte alls lika positivt som med min träning. 

Men att höra orden kan du inte ta lite tabbeltter för att orka är svar NEJ det gör mig inte bra det gör mig inte smärtfri det underlättar inte för mig... 

Jag vill inte förklara mig dagligen jag vet att det kan vara svårt att acceptera att vissa dagar kan jag flytta småskare andra dagar kan jag inte stå stilla det är frusterande fra,för allt för mig. 

Jag skulle ibland vilja kunna köra järnet i ett streck inte lite åt gången. Men tyvär inte är mitt huvud oc kropp överäns. Och en viktig sak är sömn att sova riktgit att faktist även vissa dagar ta en vila på dagen för att orka med eftermiddagen/kvällen.

Tyvär kan jag inte byta till mig en frisk kropp ett normalt levande detta är mitt liv och det har jag lärt mig att försöka acceptera för min egen skull så. 
Min omgivning behöver inte förstå men att lyssna på det jag säger är a-o be jag om hjälp är det inte för att jag är lat utan för att jag behöver hjälp just då. 

med dessa ord tackar jag för mig denan lördagkväll...

Jag vill så jätte mycket ibland men kroppen hänger inte alltid med.. 

Jag har själv svårt för alla former av bakslag jag vill mer än vad jag orkar.. Men ibland är det vikigt att jag kanske ta ett steg tillbaka och lyssna på kroppen med.

Jag tror att alla männsikor behöver en återhämtning ibland av olika slag.

Det kan vara allt från en stund

mindfullness

avstressning

massage

lyssna på en bra låt

stänga av mobilen

PAUSA appen

En stunds vila 

Jag har insätt att bara tre djupa andetag är en positiv sak men alltid är det inte lätt att kunna göra detta kontueligt. Jag måste jobba på att få ihop detta i min vardag igen för att orkar få ihop mitt liv. 
Jag har haft en grymt jobbig vecka värken har tagit överhand och mitt humör och min trötthet har tagit över.

Jag har varit lätt irriterad, könner mig hjälplös, stänger ut folk runt mig, vill klara mig själv, ej be om hjälp, sur, riktgit fräsig m.m 

Jag mår själv dåligt när det är så jag vill inte att detta skall bli så att mina nära och kära får den skiten när jag mår dåligt. Lika lite som att jag vill att min omgivning skall tycka synf om mig. Det är inte lätt ibland vill jag bara att den i andra ändan lyssnar. Jag är rätt tjurig själv det vet jag. Men jag har fattat en sak det är itne alltid lätt för min omgivning att förstå när jag själv inte gör det till 110% jag vill inte ha detta turbulenta jag orkar inte alltid men tyvärr så  är det så. 

Jag vill kanske mycket men det är svårt att framföra information för att det skall bli rätt jag har mycket tankar och funderingar. Jag försöker skriva av mig för att det känns bättre inte för att folk skall märka ord men iblan inbillar jag mig attdet är lättare att kanske kunna hänga med hur förtvivlad man kan känma sig i vissa lägen. Jag jobbar själv dagligen med ett ständig kamp på trötthet med mera och jag tar åt mig av retade komentarer på fel sätt.
Jag är så glad att min man kan stå ut med mig när jag har dessa baksidor i mitt liv.

Idag rymde jag till en kompis med frallor i näven blev det frallfrukost med dem och bara känna lugnet inombords

Nu skall jag ta söndagkväll full laddad och väntar på att min man kommer hem och kramar om mig. Det känner ajg att jag kan behöva idag.  

Nu var detnårga veckor sedan jag bloggade jag har fullt upp med att försöka få rutiner i mitt liv och få ihop mitt vardagspussel på bästa sättet jag kan. 
Jag har kommit in i fasen att jag insett hur viktig min träning är jag har sakta men säkert börjat små spring vilket är skönt för mitt becken det stärks dukigt av det.. Sen har jag gått med i utmaningen septemberplankan och det går som en dans i dag var vi uppe på 1,10 min och jag klarade det så det går bra. Jag är en tävlingsmänniska och det måste jag hitta en balans hur jag kan använda det med mig själv för att faktiskt få bästa resulta av det.. Varit arg på min våg ett tag men insåg ganka sanbbt att jag minskar i CM mått och vikten går upp kan ju vara det att kroppen bygger lite muskler lätt hänt. Musklerna väger tydligen mera än fett :) 

Det har varit fullt upp med tuffa dagar på jobbet då vi har fullt att göra så tiden springer iväg känns det som. Sen har jag börjat min migrän behndling igen hos sjukgymnasten akupungtur och det har varit hetl underbart. 
Sen har det fixats och donats hemma för vi har varit iväg en massa och det har varit tufft för kroppen men jag vill inte vara den som säger att jag inte orkar, Jag vill känna att jag oxå är med och orkar med fastän kroppen säger något hetl annart.. Det fick jag bekräftat senast i helgen då jag suttit lusigt och när jag klev ut ur lastbilen kunde jag knappt gå så ont var länge sedan det gjorde och då blir det tufft att ha folk runt sig för jag vill bara låsa in mig för mig själv och gråta jag vet att jag har två underbara vänner som varit med men jag tycker själv att det är jobbigt då vet jag inte hur jag skall handtera det helt.... Jobbet går jag undan för det är tufft och jag vet att det är inte så men det känns som alla glor på en och sedan pustar och stönar bakom ryggen på en men det hoppas jag inte att det är. 
Den lilla fisen är inne i en sådan trots att det är tufft därför försöker jag kämpa med allt för henens skull. Jag behöver återhämtnignen och landningen för att faktiskt vara mamma det är påfrestande ibland. 

lite blandat bland bilderna men lite vad som har hänt under helgerna nu denna helgen blir det en sväng till göteborg och sedan blir det ta det som det kommer. 

Jag jobbar imorgon först innan det är dax att packa sig i bilen och åka men nu blir det en duch inann jag ruttnar av svettdoften runt mig :)

Jag kämpar på fasten min kropp faktist säger stopp... Jag vill ibland bara få känna hur det är att ha ett normalt liv utan värk. Men dock har jag ett rikigt värdigt liv med underbar familj som finns där till 10000 och helt underbara vänner som blivit utsprida i landet och kommer från olkia delar oxå. Allt från en vilsen göteborgare till en tokig norrlänning sen har vi hon skogsmulle som är en störtskön pingla som jag är glad att jag fått tillbaka i mitt liv för det är jag evigt tacksam för. Har även en under bar kollega som sprider sådan energi kring sig och kan ge en styrka fasten man ibland vill skunka genom golvet och gräva ner sig. 
Att lilla jag lyckat få så fina vänner det trodde jag inte för 4 år sedan när mitt liv rasade samman totalt. 
Jag är inte bitter, jag är inte SUR för detta har jag själv klarat och tänker kämpa visdare mot ett mättremående och friskare livsstil. Med mina begränsningar vill säga :) 
God natt gott folk och sov gott på er så hörs vi så småning om

Jag vet inte vad jag skall börjar. 

Jag vet inte vad jag skall börjar. 

Jag börjar tycka det är jobbigt att ständigt förklara mig att jag klara ej jag orkar inte jag kan inte....
Jag vill inget annat än vara NORMAL eller mera som andra. Jag vill att alla dagar skall kroppen klara samma saker. Denna ständiga skillnaden är jätte jobbig för mig och jag mår faktiskt dåligt att be om hjälp att säga orden jag orkar inte.... Det är mitt rop på hjälp.. Jag har flera ggr tänkt vad skönt att bara sätta sig i bilen och rymma ta en väska se vad man hamna. Men frågan är hur långt bort kommer jag och klara kroppen samma dag köra hem igen det vet jag inte.. Jag har som längst klarat sitta 1 timme och köra med då var det påfrestat och jag hade extra chaufför med mig. Jag hade inte velat var så begränsad till att bara hålla mig i närområdet.. Och att ena dagen på jobbet ena minuten är en 4kg kartong lätt och det går som en dans anda stunden är det som att den väger bly och den knappt går att rubba... Jag hade velat kunna helt själv utan att säga kan ni ta kartongerna kan vi byta plats jag fixar inte att vara låst i kroppen.. Det är ständigt jobbigt med dessa begränsningarna jag vill också vara mer som andra. Jag vet att jag kommit jätte lång i min resa och det är jag evigt tacksam för men att ständigt i vardagen behöva be om hjälp och säga jag behöva pausa är tufft....

Jag har jätte  svårt att säga till Daniel hjälp mig jag behöver pausa eller göra något annat en stund. Så hur skall mina kollegor och vänner kunna förstå mina signaler. Ibland vill jag bara dra ett täcke över huvudet och glömma vad som hände för 7 år sedan och få vakan upp som en helt fungerande 27 åring och känna hur det hade varit för en dag eller två. Men samtidigt har min kropp varit med om en sådan tuff resa att jag är grymtstolt över vad jag själv tagit mig att min vilja är starkare än något annat. Jag vill så mycket mera med livet frågan är bara vad jag skall göra och vad mina nästa mål i livet är för utan mål är livet ganska tråkigt. Att ha något att längta efter att sträva åt att jag också kan mera än jag tror. Men att få höra att folk inte förstå att jag är trött jag jobbar bara 50% det är ett stort slag i magen för mig och kroppen är det som att jobba150% Sen att jag prioterat bort den träningen kroppen behövt är allt annat än bra.. Så nu är det ny tag med träningen och stegen nästa vecka för att nu skall jag ge min kropp en sådan endorfin kick så den kan pausa värken lite..

 
Nu skall jag se tven en stund sen blir det sängen för träning innan jobbet står på shemat.

Vilket slut på April / början av Maj det har varit för våran familj på både gott och lite ont:)

Dagen innan Kristianstad truckmeet så självklart ska Daniel klanta till sig och snubbla till och landar galet på vänsterfoten så att det lät som något gick av. Så onsdagen blev när han kom hem och vända en sväng till VC där en läkare kollade hans fot och sa att det bara var en kraftig stukning och att han troligen slitigt av att muskelfäste men inom 2v skulle det börjar gå att belasta det lite. Så detta med att packa ihop familjen inför Kristianstad hamnade på mig denna ggr.. Men det fick jag ju ta för det var något hela familjen ville åka på ju. 

Torsdagen blev en dag av dess like. Först en sväng till jobbet sedan hem och packa klart och slänga ihop allt för att sedan åka vidare ner till Ronneby där Daniel fick sitta på en stol medans lastbilen blev tvättad. Sen styrde mannen ratten vidare på Ekohallen där vi mötte upp en del av gänget inför konvojen till området. Ett helt glatt gäng med komradion fullt igång styrde in på området på truckmeetet i Kristianstad. Det blev en kväll där nere med mycket skratt många nya ansikten och grymt kul.

Helgen från torsdagen - Söndagen spenderades där ner på Truckmeetet. Vi hade en lyckad helg med mycket ont i magmusklerna efter allt skrattande och lite färg i ansiktet fick jag oxå.

Moa gillade det skarpt till och med så att hon var med i en rittävling och inte nog med det hon van dessutom så i onsdags fick jag hjälp av Regina att ta oss till Kristianstad och hämta priset.

Jag känner mig glad med nya bekanta som kommit in och många nya skratt har det blivit. Även Moa lyckats få nya kompisar och det gillas skarpt.

Denna helgen började i Fredags seg och dan men det ändrades efter lite puchning på jobbet och lite jävlar i namma. Vi blev lite tävlingsinriktade och körde på så det flög kolor för fullt. Bra med utmaningar

det behövs för att det skall bli extra kul.. Jag och Moa tog en cykel tur när vi kom hem som slutade med panik på hög nivå då det nästan trampades på en koppaorm och hon skrek som en stucken gris. Så Larsson fick komma till undsättning och hämta henne. Sen blev vi ner bjudna ett par gater längre ner  på lite grillning och det blev en helt okej fredagskväll med massa bus på barn och många goa skratt.
Lördagen kom min lilla godingen med familj på besök alltid lika kul.

 
Sen blev det hyfsat lugn dag resten.
Idag började vi morgonen med ett besök på Jourcentralen för att kolla upp Daniels fot för det ligger inte helt rätt där. Och mycket rikligt blev en röntgen sen akuten ett par timmar han har inte alls bara stukat den det är ett ben i foten som är brytet så imorgon kontaktas ortopeden för ett besök och en stödsko bli hans vän i 4 v. sen åter ny röntgen undersökning....
Vi åkte till svärmor en säng för att hämta nr lappar inför morgondagen och laga Daniels byxor.

Imorgon står ett stort mål på agendan anmäld till blodomloppet ihop med Hasse, svärmor, extra svärmor och en jobba kompis till henne. Detta ska även jag klara av så är det. Grym känsla att ha det målet i siktet.

nu blir det snart krypa ner och kolla film och försöka sova lång dag i morgon :)

Och mycket till kommer hända denna veckan;)

Idag har jag gjort något jag haft som mål i min träning ett tag och jag har fixat det med bravo. Jag är nu ett steg närmre blodomloppet och ännu ett mål nu börjar jag fundera vad jag skall unna mig när det målet oxå är nått har redan nu en sak som jag vet men det berättar jag när målet är nått :)

Jag kämpar på och jag är nöjd över hur långt min resa har tagit mig samt att jag faktist försöker att inte ge upp det är vikigt att fortsätta kämpa mot nya mål. Jag vill så mycket för att jag har kommit så långt och det känns toppen. Måste bara jobba på att jag inte vill känna mig så himla trött. Men idag peppar peppar ta i trä känner jag mig bara slö nu men kvällen är lång än så länge. 

Jag är grymt tacksam för vänner och familjen som finns runt om mig och ge mig glädje och stöttning i min egna kamp mot mig själv.

Jag har även hjälpt mannen att polera lite last bil bara för att jag är så himla snäll. Eller för att det för stunden har varit rogivande. Jag har även fixat med att grilla hambugare till hela familjen + athle jag måse vara en snäll kompis för nu kom kaffet serverat för kvällen. 

Så med denna snabbskrivinignen säger jag trevlig kväll på er.