Mitt liv i största allmänhet har kretsat kring dessa begrepp hela tiden. Men tror att jag är allt annat än ensam om det. Livets hårda skola är något alla går i dagligen. Vissa dagar är lättare än andra.
Jag har kämpat länge med det negativa och sörjt mitt liv men tack vare Marthina som var så ärlig och berättade hur hon kände sig när hon fick lyssna på mina ord ständigt. Grymt tacksam för denna ärligheten på hög nivå. Det fick mig att tänk om ganska mycket och begreppet lev här och nu fick en mening. Jag ksn inte backa bandet och spola tillbaka. Jag kan inte förytse vad som komma skall. Jag kan vara närvarade här och nu och njuta för varje dag göra det jag känner för och mår bra av.
Jag kan inte finnas för alla andra om jag själv inte står stadigt på jorden med bägge fötterna. Att ständigt känna sig hjälplös gör inte det inre starkare. Man måste hitta saker som gör att man sluta grubbla, ta hand om sig själv och mitt barn även daniel då :) jag har en sak som gör mig starkare att gå det ger inte bara mig smärtlindring utan också slappnar kroppen av och jag drar inte med grubblet vidare med mig hela dagarna. Att stanna upp på vid ett vattenfall att lyssna på fåglarnas kvittrande att dra tre djupa andetag att försöka minska de stressiga faktorerna att hitta sig själv det är inte lätt för mig har det tagit mig många år att komma dit jag är idagsläget. Men kampen är inte över bara att kämpa vidare.
Men glöm inte du kan inte hjälpa andra när du har dålig balans man måste kämpa för att stå stadigt på samma gång :)

God natt på er