Direktlänk till inlägg 10 februari 2015

Livet går inte att styra..

Av Sofie Holgersson - 10 februari 2015 19:23

Jag fick en kommentar i morse av en kollega som undrade hur det var innan jag började komma igång med kroppen. Jag svarade ärligt att än så länge så länge så är det dåligt men om en stund blir det bättre. Fick ett sådant ärligt svar hur kan du har det så. Men tänkte till lite snabbt och svarade har ju inne så mycket att välja på. Tyvärr kan man inte styra livet vad som har hänt och vad som kommer hända. Utan man MÅSTE göra det bästa av situationen som man kan göra något åt. Livet är allt annat än rätt vist dagarna är allt annat än lätta men man måste ta sig igenom det. Finns ju ett ordspråk rida ut ut stormen och ja lite så är det. Jag får det ibland att låta så enkelt med allt men nej mitt liv och mina val är allt annat än enkla. Finns så många gånger jag vill dra ett täcke över huvudet och bara försvinna, inte finnas inte orkar. Men då får jag stanna upp tänka tillbaka försöka lägga i nästa växel även i motgångarna.

Jag får hitta små ljusglimtar som gör mig glad, se på min familj och känna vänners värme. Ibland kan även vädret göra sitt.

Jag skall förklara lite kortfattat hur en vanlig dag för mig ser ut. (OBS jag är ingen Robort kan tror det i vissa lägen :) )

Jag är jätte morgontrött men kämpar mig upp kring 6 för att komma igång lite sakta med kroppen. Tar en kopplade ihop med min frukost som oftast är en skål med havregryns gröt. Sen är det dax för Moa att komma igång och se till att hon kommer upp och gör sig iordning ta sina astma mediciner för att hon skall klara av sin dag med. Plocka ihop maten för att ta med till jobbet Sen lämnas Moa på dagis och min resa börjar mot hoby. Är där lite innan jag börjar för att kroppen skall klara av att jobba är jag lite tvingad att ta en promenad på minst 20 min första stegen är tant varning men när jag kliver in på jobbet känner jag mig hyfsad smärtlindrande för att klara jobba en stund.

Jag jobbar en liten stund brukar hinna med att starta en maskin tvätt och se över läget lite innan det är dax för frukost som det så fint heter eller mellanmål med kollegorna då blir det ofta lite kvarg och en kopp kaffe till. Sen är det min uppgift att plocka undan och se till att det ser okej ut i fikarummet. Sen kan det blir lite olika dagar men ofta blir det packa kola i olika former. Det är helt okej så länge jag är lite rörlig och inte bär tungt. Brukar bli lite skratt oxå :)

Lunchen är nästa stopp för dagen då man sätter sig och äter igen för att kroppen skall fortsätta fungera och sen för att man måste. Idag insåg jag vid lite mera stillastående jobb behövs ett en sväng ner till lagret och tillbaka för att kroppen skall klara det.

Även fixar det sista i fikarummet och tar hand om tvätten. Sen blir det jobba lite till ca 13.30 Hem ställa bilen oavsett väder blir det minst 30 mins promenad för annars är jag helt dö när familjen väl är hemma promaderna är oftast helt ensamna men ibland har man lyx och får lite sällskap. Även ett litet mellanmål blir det innan Jag hämtar hem min lille fis och myser med henne samtidigt som vi hjälps åt att fixar maten så man den är klar tills Daniel kommer hem. Under tiden maten sköter sig så blir det lite laddning av systemet i kroppen och som tur väl är det trådlöst.

Vi äter sen är jag helt slut. Nattar Moa strax efter 19.30 och sen blir det soffan för min del en stund och sedan sova för att orkar med mig själv dagen efter. Sängen variera tidsmässigt men allt från 21-00 ibland. Förutom när man vaknar upp på soffan och inse att vi somnat bägge två.

Mitt liv och min värk fungera inte om jag missköter träningen och kosten det påverkar jätte mycket och jag märker det 1-2 dagar senare. Kring 10000 steg om dagen så är det hyfsat med värken.

Alla dagar är inte den andra lik men mycket av att blir så här.

Jag har inte så mycket val med mycket men försöker tänka positivt och kämpa på både för min skull min omgivning och framför allt min familjs skull.

Tack för mig för denna gången.

Allmänt

Dela

Regina Hasselberg

10 februari 2015 21:57

Vilken kämparglöd du har!
Mitt upp i allt så har du blivit PT också😊
Hoppas även jag kan vara där för dig och underlätta din vardag genom att bara vara tokiga jag 🐺

Sofie Holgersson

11 februari 2015 22:49

Du ger mig massor med endorfiner tack vare din glädje och att du bjuder så på dig själv ? har tränings värk i magen ibland ?

Regina Hasselberg

11 februari 2015 16:01

Jag beundrar din kämparglöd!!!
Och utöver allt detta så har du även blivit PT!
Hoppas jag ger dig en liten kick i rätt riktning också 🐺

Sofie Holgersson

11 februari 2015 22:47

Du ger mig en glädje i min kamp och en spark mot nästa mål? tack vännen

Dålig på att blogga.

Kommentarer (0)

Av Sofie Holgersson - 11 december 2023 05:36

Det har hänt massor sen sist :) Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio. Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till ...

Kommer göra allt för mig dotter!

Kommentarer (0)

Av Sofie Holgersson - 1 juli 2023 22:28

De sista dygnet har man läst mycket om barnet och mamman som omkom vider stenaline i veckan. Som mamma så får man en enorm sorg. Att någon skall behöva gå egonom detta är hemskt. För min dotter kommer jag göra allt och kämpa mot och med henne....

Början av sommaren.

Kommentarer (0)

Av Sofie Holgersson - 24 juni 2023 11:54

För mig är det fullt ös hela tiden så kroppen hinner inte alltid med mina svänger. Att vara ensamstående och har en unge med all den viljan går inte alltid ihop. I söndags förra v drog hon dit med elsparken i 20 km i timmen som tur gick det bra...

9 juni 2023

Kommentarer (0)

Av Sofie Holgersson - 12 juni 2023 22:23

Tiden springer iväg och allt sker på en och samma gång

Inget att leka med.

Kommentarer (0)

Av Sofie Holgersson - 4 april 2023 06:43

Jag har haft problem men astma och allergi under många år. Allergin har jag haft sen jag var yngre. Astman konstaterades i sambandet med att jag blev mamma. Tyvärr har även Moa fått ta del av båda delarna med både astma och allergi samt lite ti...

Visa fler inlägg

Presentation

Mitt namn är Sofie Holgersson och jag är 35 år. Här får du läsa om mig och mitt liv som mamma. Hur jag inte ger/gett upp. Utan blivit starkare :)
En kamp mot mig själv och min egna vilja! Där jag bestämmer.

Visa presentation