Denna veckan har det hänt jätte mycket.

Jag har haft mina inskrivnings möten med smärtrehab denna veckan. Jag har träffat sjuksköteskan,arbetsterapeeften och kuratorn.

Mötena har gått bra och jag har fått berätta från början hur allt mitt med min smärta började. Det är inte roligt att hela tiden dra denan historien och jag började fundera hur det har påväekat mitt förhållande samt alla i min omgivning.  Så känslomässigt att man har gråtigt en del men när man går därifrån så känns det bättre. Jag känner mig väldigt ledsen när jag börjar fundera på hur allt påvärkas och sen när de fråga hur kunde de har varit att leva utan smärta. Sen fundera man kring det en stund. Men jag har kommit in i den fasen där jg har accepterat att min smärta inte kommer att försvinna men det jag vill är att kanske kunna hitta stratergier hur jag skall kunna fundera och planera min vardag samt kunna få de verktygen till att kunna göra avslappningar för det är en viktig del för mig för att kunna gå vidare och hantera allt. Jag hoppas att rehab skall kunna hjälpa mig att hantera det och få de hjälpmedlerna. Men jag kan inte säga annart än att jag är lite små spänd på vad som komma skall. Jag känner att de som jobbar i temet är bra på att lyssna och har stora förväntningar på att de kommer kunna lära mig nya saker.

I måndags var jag så dålig i kroppen att när jag kom ner till sjukgymansten fixade inte min kropp av att träna på något sätt. Jag låg på en brits och vi hade lite massage istället. Jag fick bollmassage på fötterna och det lättade min värk i ljumskarna fö stunden det var rikigt skönt. Efter det blev det ett möte med sjukgymnasten och arbetsterapeften i Ronneby. De betättade att de tyckte att jag hade kommit långt under detta halv året som gått. De kommer även finnas där in sammarbetet som ett stöd till mig. Det känns toppen bra.

I onsdag började mannen i huset att riva i våran ute trappa och det var en härlig kännsla fram tills det att dottern blev stucken av något och hennes öra svullande upp. Efter ett tag komenterade hon att det var jobbigt att andas. Så den kvällen slutade med att vi fick åka ambulans in och adrelalinet var de berädda med och det är inte kul att det händer medens barn:(

Men Moa var toppen duktig och kämpade på. Hon fick massa medeciner inne på barn och piggande till. Men vi fick vara kvar på mottagningen ett par timmar för att de skulle hålla henne under uppsikt. Vi fick med oss lite medeciner ifall ifall. Sen valde vi att ha henne hemma för att ha lite uppsikt. Örat var fotfarandde svullet men hon var bara väldigt trött men det var hon inte ensam om.

Kan vara en reaktion av en geting men hon har nog inte kännt något för hon sa inte ett ljud.

Fredagen spenderade vi ihop med marie och barnen. Vi hade en ren salpp dag för det behövde vi allt alla 6. Även lite going fika var ju ett måste.

Jag var ute och gick ihop med Marie och Moa klarade av att gå i en bake med rullstolen som stöd så bra.

Lördagen blev det studentfest för min lille bror Sammy som sparkades ut i torsdags. Så en stund med släkten blev det:) Var även kalas för min syster som blev 5:)

Moa busade med sin moster en massa.

Jag hade broderat en studenttavla till min lille bror. Så kul när han ville ha den:) Tack svärmor för hjälpen med inraminingen!

Idag har jag varit duktig jag har målat lite fönster i källaren sen har vi haft fika besök. Marie och Larsson även lille godingen Casper var med och det gillade moa. JAg kastade ut henne för fönstret i källaren för att Daniel ha bilat bort det mästa på trappan och vi kom inte ut där. Men det led inte moa över.

Marie jagar undan de små för att störst går först:) Frågan är om hon inerst inne ville hoppa lite:)

Så mysigt att kramas:) Jag, Casper och Moa:)

Det har börjats:)

Ha en fortsatt trevlig söndag nu värkar solen tittar fram igen efter att det precis öste ner:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt massor sen sist :) Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio. Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till ...

De sista dygnet har man läst mycket om barnet och mamman som omkom vider stenaline i veckan. Som mamma så får man en enorm sorg. Att någon skall behöva gå egonom detta är hemskt. För min dotter kommer jag göra allt och kämpa mot och med henne....

För mig är det fullt ös hela tiden så kroppen hinner inte alltid med mina svänger. Att vara ensamstående och har en unge med all den viljan går inte alltid ihop. I söndags förra v drog hon dit med elsparken i 20 km i timmen som tur gick det bra...

Tiden springer iväg och allt sker på en och samma gång

Jag har haft problem men astma och allergi under många år. Allergin har jag haft sen jag var yngre. Astman konstaterades i sambandet med att jag blev mamma. Tyvärr har även Moa fått ta del av båda delarna med både astma och allergi samt lite ti...