Igår var jag på tärning hela förmiddagen och det tog ganska hårt på kroppen vill jag lova. Kom hem och kändes först som om att man inte kunde lyft ett finger. Men med en frukt och en smörgås i kroppen kunde man i alla känna sig mätt :) när Daniel och Moa kom hem från jobbet samt dagis så åt vi kyckling och ris inne i vardagsrummet där vi fått ber temperaturen till kring 22 grader. Vi har lite svårt att få i oss mat i värmen så skönt att ac finns och att den kan underlätta för oss:) sen var det ut i solen en sväng blev till och med premiär mjukglassen på rosa kiosken för hela familjen Holgersson. Moa och Daniels magar mår inte jätte bra av det pga mjölkallergi men ibland får de synda och Moa gillade skarp att få en sådan glass. När Moa sov för kvällen blev det att ta sig ner i duschen att värme kan vara så skönt när man har ont. Synd bra att vi har en mindre varmvattenberedare för där kan jag lätt sitta en stund annars. Somnade samma sekund som huvudet landade på kudden så trött.
Har fått en läxa från rehab i Ronneby skall börja skriva upp saker som jag grubbla på och sitta 10-15 min samma tid varje dag för att inte hela tiden gå och grubbla och fundera på tråkiga saker och saker som oroa mig.
Jag är glad att jag skall få komma tillbaka till rehab i Karlshamn samtidigt som jag är i chock att jag lyckades att jag gav inte upp. Trodde helt ärligt inte jag skulle lyckas men efter sommaren är det jag som skall dit. Och redan nästa vecka skall jag ner och träffa smärt teamet som skall ha hand om mig. Vilket är blandade känslor. Jag vet att denna gången kommer det bli bättre för jag är mera mottaglig till informationen. Jag är inte längre nerdrågad som jag var sist för jag har många minnes luckor på vad som hände under smärthanteringskursen 2010. Så jag säger smärthanteringskursen 2013 nu kör vi. Samt samarbete mellan olika enheter skall fungera och jag har kommit i den fasen att är jag inte nöjd så säger jag det oxå. Så jag vet att dessa månadens framför mig kommer vara tuffa, värken kommer protester både positivt och negativt, huvudet kommer vara slutkörd. Samtidigt som jag skall få komma hemifrån och jobba med mig själv i fokus.
Mina vänner och familj finns där bär jag behöver dem. Detta är min kamp mot ett bättre liv och det fungera inte utan er. Jag behöver höra att jag är duktigt för även i de jobbiga stunderna ser man själv inte framstegen alla gånger. Jag försöker och tänker inte ge upp. Kan andra kan jag oxå.
Tack alla som som finns vid min sida och inte skjuter undan mig eller se mig som ett problem. Jag kan oxå men det tar bara lite längre tid.
Imorgon väntar ett pass hos sjukgymnasten och denna gången skall jag prova träna utan hennes hjälp lite nervös men hon finns i lokalen och hjälper till att ta fram det jag behöver men annars är det bara jag skall prova ha lite musik i öronen för att se om jag lyckas fokusera mig bättre. Skall även ge mig på att prova gåbandet igen klarade 25 m på 4.59 min i måndags med att hålla i mig sen hängde inte foten med.
Nu skall jag ta och bädda ner mig för att orka med träningen samt en liten mys frukost med dottern innan dagis:)

Grattis lilla syster/vår guddotter och moster Ella på födelsedagen.