Det slog mig häromdan hur snabba vi människor är på att döma andra. Vi har inte en susning om deras tankar, drömmar, rädslor och bakgrund. Vi vet inte orsaken till att människor beter sig på ett visst sätt eller varför och vilken sida av dem som de visar oss och vilken de väljer att gömma. Vi vet inte vilka bördor de bär i sin ryggsäck eller vilka saker de fått gå igenom genom livet. Ingen är perfekt. Inte jag. Inte du. Inte grannen med den mycket yngre frun, de fina bilarna eller alla utlandsresorna. Tänk om vi människor kunde försöka se bakom allt yttre, alla fasader, alla masker och försöka se människan bakom. Att försöka förstå varför människor beter sig på ett visst sätt. Vi föds alla rena, oförstörda och oskuldsfulla men sedan händer något på vägen och vi formas av våra upplevelser och vår uppväxt. Jag tror att många människor går omkring och känner sig missförstådda på grund av att andra inte tar sig tid att lära känna dem ordentligt utan skapar sig en bild redan från början och envist håller fast vid den. Det enda som krävs är ju egentligen bara viljan och tilltron till att inse att det kanske finns en helt annan människa bakom alla masker. En del har lätt att bjuda på sig själv helt ohämmat framför alla medan andra kanske bara behöver rätt tillfälle och rätt frågor.

Jag hittade det gamla ordspråket: Döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner. Samtidigt en uppmaning till alla. Lär känna dina medmänniskor så kanske du upptäcker saker du inte visste att du ville veta.
Man skall inte vara för snabb för att dömma andra. Tyvärr är även jag det i vissa lägen men man skall ha ett öppet sinne för omvärden :)

Denna helgen består av firande hos svärmor extra svärfar fyllde 50 i februari :)
Moa och jag har pysslat ihop en öl/godis tårta till han.

Gjorde även en smörgåstårta till moa och daniel eftersom svärmor beställt mat denna ggr och ville underlätta för henne :)
Idag har jag även hunnit med ett varv på gånandet , slängt i färg i huvudet, min älskad man har köpt mig ett par nya träningsskor :) så nu kan vi gå en mil till.

Igår passade vi på lite fredagsmys i lastbilen moa och jag gick och la oss i sängen för massa mys.

Även en kompis till mig fyllt år i veckan grattis än en gång vännen :)

Mys med fisen är aldrig fel:)

Trevlig helg på er :)

Fredag morgonen började med ett nytt besök till uppsala. Många nya intryck, nya rekord, även en lung och hermonisk resa denna gången. Var inte dålig när jag åkte upp utan bara lite fin skustering var det som väntade. Så det blev helt enkelt en sådan. Får även hoppas att nu kanske det blir ännu bättre för som hon förklarade så skall den ge bästa effekten på detta läget så det skall bli spännande och se. Sen pratade vi lite om landstingen rent allmänt men en sak värmde mig starkt inombords det var när sköteskan sa att så här långt hade jag aldrig kunnat komma om det inte vore för min enorma kämpa glöd och vilja. Hur min första resa till uppsala kunde ändra livet så för mig. Det är en sådan unik sak jag själv inte kan förstå. Har verkligen klättrat långt på vilje stegen för att komma hit. Så med ett sådnat smile lämnade jag uppsala för denna gången för återseende vid nästa skustering :)

Sista innan hemresa blev en avkopplande fika innan bording på planet hem.

Dagen idag har vi spenderat ihop med Lina & Niklas med familjen. Vi har gjort Karlskrona eller rätta sakt lekandet för en himla massa bus på oss alla.

Sen hem för att grilla och fortsätta mysa.
Nu är det soffan med familjensom gäller :)

Ja nu blir det lite fin skysteringar som väntar under morgondagen i Uppsala så en resa dit väntar. Hoppas på fint väder så man kan passa på att få lite frisk luft och lyffsa omkring där under dagen.

Idag känner jag mig glad rent allmänt. Kroppen börjar komma igång efter en dålig start på veckan men ta tjuren i hornen och ut och gick en runda så här på kvällnignen för att inte vakna imorogn med tant varning :)
Har faktist till och med börjat plocka ihop pallar vi skall skicka till g-kås lite små häftigt :) jag har fått tänka om i arbetsställnignar idag och vissa rörelse gjorde det mera markerat i kroppen än andra men då skönt när man kommer på det själv. Sen har jag goa kollegor som ger värme och glädje av sin närvaro :)
Moa var hos tandläkaren idag och bara beröm på fina tänder :)
Den dök mamma och en del av syskonen upp och snodde en kopp kaffe med oss och lite bus med en snabbis :)
Ne nu blir det lite kvällsmat innan det blir sängen och sova sova sova för ny dag i morgon.

Att lära sig hitta en balans på vardagen, jobb, hälsa, smärta är allt annat än enkelt.

Att ständigt bli påmind om små små steg när man vill ta mega kliv gärna skutt.
Att huvud säger en sak men kroppen en helt annan. Ständig stid mellan psyket och kroppen. Huvudet blir tillfredsställande av promenaderna och frisk luft, kroppen orkar en del men inte så mycket som huvudet. Denna striden ger mig tårar i ögonen, vill så mycket mera än vad min kropp klarar av. Då blir jag påmind av bära och kära vilken resa jag gjort vilken glöd som finns inom mig hur min resa har sätt ut hur vi har kämpat /kämpar ständigt mot kroppen och att göra mitt liv glädje fyllt på bästa sätt. Att inte själv bestämma från dag till dag hur jag skall må och hur jag kan ha allt under kontroll.
Att hitta en värdig balans som gör att man känner sig nöjd och kan njuta av stunden också är så svårt. En del av mig vill bara ställa mig upp och skika hjälp mig en annan del säger kan själv har fått tillräckligt med hjälp med åren.
Jag kämpar ständigt med en kropp som är som en 95 åring första vakna timmarna. För att klara av min dag/vardag krävs det promenader /mjuka rörelse och ett enomt kämpande. Men efter ett pass så känner jag mig som en 50 åring i stället efter yttligare en stund när kroppen börjar pumpa adrenalin så känner jag en smärtlindring en känsla som vara en kort stund men gud så härligt att känna att jag inte vill vika mig för stunden. Sen ger det mig ett grymt självkännsla att jag kan också. Att fått chansen att faktiskt vara behövd på jobbet känns toppen. Att få vara en del av de anställda en toppen känsla och så grymt i kroppen det stärker mitt självförtroende.
Den för att orkar vara mamma oh fru så krävs ytterligare en promenad för att kunna släppa tankarna på jobbet och för att få mera smärtlindring och kämpa vidare. Ständigt att man bara vill hem och dra täcket över huvudet men tyvär så enkelt är inte livet. Inte nog med det så är det så att även jag åker på sjukdomare utöver nervskadan som alltid sitter där. Feber för mig gör allt värre smärtan ökar och lederna värker ännu mera. Jag får nara kämpa på och bita ihop oftast blir det medicin kur vid feber och så för att inte bli helt väck men tyvärr så är det så enkelt att en dag liggandes får jag lida för dagen efter mer / ökad smärta och kroppen vill inte tillbaka till 85 årig tant igen. Men detta är allt annat än enkelt att hitta mig själv i allt detta.
Sen har man en bov i dramat äta rätt och sova för att kroppen och huvudet skall fungera det är allt annat än lätt.

Ibland had man faktiskt bara velat gå och sova så man vaknanr upp och vara en vanlig 27 åring..

Börjad i söndags kväll att må illa så pass att det vände i magen och åkte upp igen. Men inget mera alls sen inder natten. Gick upp i måndags och skulle gå på gåbandet men fy efter ca 5-10 min så blev jag yr och ännu mera illamående kroppen sa ifån igen kände mig inte sjuk över huvud taget bara trött. Inget mera under dagen alls kvällningen blev det frossa och kände mig helt slut så även tisdagen blev sjuk dag och kämpa på. Låg hela förmiddagen helt slut och frös som en gnu.. men sen vid lunchen började moa och jag fixa lite smått i henens rum även allmänt i källaren, tvättade, bäddade rent m.m kände mig helt okej faktiskt. Så idag blev det jobb.
Kvällen igår passade vi på med mys mys och pysselstund ihop fisen och jag:)

Idag har lider min kropp av att jag varit för passiv mycket smärta i ljumsken :(
Men få börjar lungt. Tror detta har varit min kropps sätt att säga STOPP blivit lite mycket träning för jag mått bra av det men att hitta en balnas är inte enkelt kroppen har gillat det för stunden men baksalget kom senare:(
Men men bara att gilla läget på fredga blir det ny utflykt ett nytt Uppsala besök för lite skustering av programmet. Enkelt fixat och sen lite utflyckt är ju alltid mysigt.
Men först ett tandläkare besöknför moa imorgon :)

För 2 år sedan när jag stod här hemma med hemtjänst 2 ggr om dagen trodde jag aldrig att jag skulle göra dessa framstegen som jag gjort på denna tid.

Resan hit har varit månade med träning, hitta rätt balans ett eveigt kämpande mot mig själv och ett grymt jävlar i namma. Till alla som mår dåligt jag vet hur det är allt känns meningsläst man vill bara ge upp gå och lägga sig ständigt trött mer tabletter ta man hjälp av men den tuffa sanningen det är ingen långtids lösning på kort sikt ja men hel hets lösning på sikt nej inte enligt mig.
Läkarna är glada för att skriva ut medeciner det har jag i alla fall upplevt. De byter mellan olika preparat och bara till att äta. Men allt har en baksida med läkemedel oxå.
Att lära sig hitta en alternativ smärtlindring tar tid grymt lång tid och ibland att våga testa när man har som ondast är svårt. Men med rätt inställningen att jag kan inte bli sämre så vågade man testa sig fram och för min del så pass att medeciner är till 99% borta de finns vissa dagar då kroppen inte alls vill men innan de åker fram finns många alternativa metoder som testas.

Värmen och jag är bästa kompisar. Men det som jag gör för att hitta balansen hyfsat är faktist träning /promenader till en början var det 10min men har ökat sakta sakta hela tiden. Nu är jag så långt fram att skulle jag inte gå innan och efter jobbet hade jag ej klarat det jobbet alls :( men det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder säger de och så kan det vara. Att gå en sväng efter jobbet rensar tankar och man får fokus på att vara mamma och fru :) något som är guld värt för mig. Att träningen sedan ger mig smärtlindring är ett grymt stort plus i kanten. Att gåbandet i källaren kunde ge mig så mycekt mera eneigi nu kan jag gå och pausa när kroppen vill.

Att hålla kroppen i balans är svårt för en rikigt bra dag vill jag ge allt och lite till men måste Ibland hålla i bromsen och ta det lugnt inte lätt men ibland behövs det oxå. Idag ser mitt liv ut att jag känner mig piggare och gladare. Känner mig behövd både som anställd och mamma /fru. Känslan att jag oxå bidra med positiv energi ibland är toppen. Att orka finnas för andra känns så härligt :)

Har långt kvar innan jag är nöjd men att vara där jag är idag känns som en riktig bra början :)

Mitt liv i största allmänhet har kretsat kring dessa begrepp hela tiden. Men tror att jag är allt annat än ensam om det. Livets hårda skola är något alla går i dagligen. Vissa dagar är lättare än andra.
Jag har kämpat länge med det negativa och sörjt mitt liv men tack vare Marthina som var så ärlig och berättade hur hon kände sig när hon fick lyssna på mina ord ständigt. Grymt tacksam för denna ärligheten på hög nivå. Det fick mig att tänk om ganska mycket och begreppet lev här och nu fick en mening. Jag ksn inte backa bandet och spola tillbaka. Jag kan inte förytse vad som komma skall. Jag kan vara närvarade här och nu och njuta för varje dag göra det jag känner för och mår bra av.
Jag kan inte finnas för alla andra om jag själv inte står stadigt på jorden med bägge fötterna. Att ständigt känna sig hjälplös gör inte det inre starkare. Man måste hitta saker som gör att man sluta grubbla, ta hand om sig själv och mitt barn även daniel då :) jag har en sak som gör mig starkare att gå det ger inte bara mig smärtlindring utan också slappnar kroppen av och jag drar inte med grubblet vidare med mig hela dagarna. Att stanna upp på vid ett vattenfall att lyssna på fåglarnas kvittrande att dra tre djupa andetag att försöka minska de stressiga faktorerna att hitta sig själv det är inte lätt för mig har det tagit mig många år att komma dit jag är idagsläget. Men kampen är inte över bara att kämpa vidare.
Men glöm inte du kan inte hjälpa andra när du har dålig balans man måste kämpa för att stå stadigt på samma gång :)

God natt på er