Idag är det själva julafton och snön lyser med sin frånvaro vi får nöja oss med att familjen är tillsamans och må bra <3

Ett tag sen jag bloggade nu lite ändringar i livet som gör att det inte är pro 1 :)
Gått upp en timme på jobbet och testar och det fungera fint.. lite anda tänk i huvudet så går det galant. Måste planera lite kring livet för att det ska fungera bättre.

Moa och jag har gått på jul lov/semester så underbart skönt, granen är klädd sen ett par dagar och klapparna ligger under den. Varit och hälsat på morfar ned har hunnits med. Min syster är nere från stor staden. Min man är oxå hemma med oss och myser så det kan inte bli bättre.

Igår blev det bingolotto med Lina m.fam tyvärr ingen vinst för oss men Grattis Lina till nyårslotten :)

Ha en underbar jul där ute <3

Idag kom en dag jag trodde skulle komma tidigare. Jag hsr fått säga hej då till min handläggare på försäkringskassan som funnits där sen 2011... grymt skönt att jag har haft samma dam som följt mig och hjälpt mig på bästa sätt.
Att få höra henne berätta hur hon sätt på min resa hur hon tycker jag vuxit under dessa år. Att han säger att jag är grym med en enorm glöd som aldrig slocknat. Jag har kämpat vidare trots motgångar gång på gång. Men en sak hon kunnde säga jag har aldrig gett upp utan tagit mig hela vägen fram.

Från sjukhusvisteelse, rehab, hjälpmedel, hemtjänst,träning, kontaktperson,Uppsala (operation), lev i livet, arbetsträning ,praktik, anställning m.m
Resan har varit tuff och kämpig många tårta runnit och många skratt har det blivit, många har kommit många har gått.
Men ni som funnits där hela vägen tar åt er av ett stort tack. <3

Jag blev extra påmind om allt idag om min otroliga resa och vilken glöd jag har.

Jag går omvägar när jag se dig, jag blickar över axlen för dig, jag börjar skaka när du kommer för nära..
Idag har jag känt hur du stirra på mig och hade du kunnat hade du stått där och retat mig. Som en snor unge....

Du gör mig så arg att jag måste tänka om att saker jag gjorde av vana innan inte längre är så lätt.. att inte längre den raka vägen är den lätta.. tur jag är liten och smidig så jag kan käma mig in i gångarna runt om..

Vi har fått en ny metalldetiktor på jobbet vid kolapacken där jag har kunnat röra mig fritt innan men ice nu så jag har fått den största ovännen på jobbet jäklar maskiner tur de gör effekt på att våra kunder inte skall få metall delar i våra kolor ;)

Tufft att jag måste be mera om hjälp.. men med tiden skall jag nog lyckas få in en ny rutin på hur det skall gå och hur jag skall kunna arbeta kring den.
Men när man lära sig på ett sätt är det en ny prövning att sudda ut och gamla och börjar om..

Igår så säger min älskade vän att innan kl 18 skall du vara klar då skall vi åka iväg allihopa men du får inte veta var...

Detta gjorde mig först jätte orolig och så nyfiken på samma gång. Sen den dagen jag började mera att acceptera mitt fuktionshinder har jag fått lära mig att planera min aktivitet under dagen till om vi skall göra något speciellt senare.
Jag måste tänka på hur jag skall klä mig med mera. Detta har jag haft jävligt svårt att säga så jag blev tyvärr igår kväll en mindre otaksam människa att ha med att göra och allt för att jag själv inte kunde ställa mig in på vad som komma skall...
Men tack vare min älskade man och min underbara jessica och athle som har sätt mig dåliga dagar och faktiskt acceptera mitt hinnder till 1000 det har de visat idag. Det är med tårar i ögonen jag skriver detta utan er hade min vardag varit så svår. Ni tar mig för den jag är och finna till 100% för mig i alla lägen. Denna kvällen på länge har ni gätt mig och att ni alla tre är BÄST det har ni visat!

Jag älskar er på så olika sätt men med helt sann kärlek från mitt hjärta!
Tack för att ni står ut med mig och mina ryck!

Livet går absolut inte i repris så var rädd om det ni ha och vill ha runt om er. Behandla andra som ni själva vill bli behandlade.
Stå på er och skydda dem som ni håller kära.

Man kan älska folk på olika sätt så är det. Det är en viss kärlek till sin partner/man Det är en annan till sina barn.
Det finna en viss kärlek till familj och vänner.

Jag säger då det dem som finns för mig finns jag oxå för och ni är några utvalda jag kan få över eld för. Jag är så tacksam att jag har fått ett sådant starkt vänskap och även om det bara är föera timmars skit snack om väder och vind så är det alltid lika rogivande <3

Jag har bestämt mig för en sak att aldig ge upp..
Jag har så mycket att kämpa för och det hjälper inte mig att tycka synd om mig. Jag behöver ibland en knuff åt rätt håll att höra att folk ser vilken kämpe jag är det är något som stärker mig. Att höra rån okända att jag inserera det stärker mig, det är den bästa känslan man kan ha när man inte mår toppen. 

Detta börjar bli väldigt ledsamt att hela tiden kämpa emot min egna kropp och min omgivning..

Jag vet inte hur jag skall föklara mitt liv min sitvation för någon jag vill inte hela tiden berätta detaljer m.m Jag är trött på orden vi förstår men innerst inne så gör man inte det då bara skrattar man inombords åt mig.. 

Jag vet att det är inte lätt att se och förtå för det har tagit mig över 6 år att förstå att mina dagar är så hlet olika. Detär tuffare för mig att säga idag behöver jag hjälp jag kan inte detta idag jag orakr inte m.m det orden för mig känns oftast som att slå mig själv i magen jag vill inte hamna i det underläget att jag inte kan själv. 

Bara detta att bäckent sabbat så mycket mera och att det påväkar så mycket mera för mig känns FÖRJÄVLIGT:..  För dryga 3 veckor sedan så kunde jag göra vissa saker jag inte bara kan göra alls idag pga mitt bäcken och det känns hemskt att inte kunna göra de jag vill och vet att nerskadan kan göra. 

Jag har min stimulator gör ca 70 % av min dag att jag kan vara igång. Jag har tyvärr dagar som är mera retade och då har stimulaton ett mera jobb att göra och det är tufft. Jag har VB ganska starka sådana men att leva på medeciner är ingen lösning och ännu mindre lösning då de inte tar bort min nervsmörta. Mina VB tar muskelvärk, del av huvudvärk men min nervsmärta tar den tyvär inte så därför finns den bara hemma då ibland det är många intensiva dagar med mycket värk. Jag kan ta VB vid läggdax för att få musklerna i kroppen att slappna av så jag får en natt med ett par timmar på kudden. 

Jag har en sak jag kan säga somVERKLIGEN är det bästa botmedlet mot smärtan. 
Adrelalin påslagg som man får vid Promenad där man får lite flås. Så att sköta min träning är A-O Nu har jag tyvär fått banta ner tränignen för att hela kroppen skall orka med istället för längre gånger åt gången så är det minst 3X15min som gäller sen är allt annart bara plus men rannarna tror nog jag blivit färvirrad för jag går här hemmaomkrign runt runt för att det skall fungea. 

Sen finns VÄRME/KYLA det är oxå bra saker men inte alls lika positivt som med min träning. 

Men att höra orden kan du inte ta lite tabbeltter för att orka är svar NEJ det gör mig inte bra det gör mig inte smärtfri det underlättar inte för mig... 

Jag vill inte förklara mig dagligen jag vet att det kan vara svårt att acceptera att vissa dagar kan jag flytta småskare andra dagar kan jag inte stå stilla det är frusterande fra,för allt för mig. 

Jag skulle ibland vilja kunna köra järnet i ett streck inte lite åt gången. Men tyvär inte är mitt huvud oc kropp överäns. Och en viktig sak är sömn att sova riktgit att faktist även vissa dagar ta en vila på dagen för att orka med eftermiddagen/kvällen.

Tyvär kan jag inte byta till mig en frisk kropp ett normalt levande detta är mitt liv och det har jag lärt mig att försöka acceptera för min egen skull så. 
Min omgivning behöver inte förstå men att lyssna på det jag säger är a-o be jag om hjälp är det inte för att jag är lat utan för att jag behöver hjälp just då. 

med dessa ord tackar jag för mig denan lördagkväll...

Något har hänt jag har tappat rösten ganska ordentligt :( kan säga såhär tyst var länge sedan jag var :)
Med råd från 1177 igår så kan jag har över ansträngda stämband så bara att vara tyst ett par dagar till...
Efter ett samtal med läkaren så fick jag veta att jag skall vara tyst för att vila stämbanden, fått hostmedicin, antiinflamatoriska medeciner. Skall ta det jätte lugnt för att kroppen skall få chans att återhämta sig helt. Hade tydligen lite feber med... men inget jag direkt på det sättet märkt av på det sättet känt mig frysen bara.

När man är såhär tyst så tänker man desto mera.. såhär mycket mina hjärnspöken snurra var riktigt länge sedan.. vissa saker bra andra mindre bra.. en ska som jag har insett med hjälp av familjen och det är att många bäckar små angående planering undelätta livet, att ta hjälp av min lille fis är en stor underlättad men samtidigt en kvalitetstid. <3 så härtligt att se henne så stor och självatändig gör mig extra stolt. Moa jag pysslade ihop ett vecko schema med olika saker allt från diska till handboll m.m och. bra blev det. Jag har fått såmycekt gjort idag och det är jag imponerad över.

I helgen har min älskade man fyllt 29 och detta firades i fredags med pizza sen bowling med svärmor och co i fredags kvällen avslutades hemma hos oss med några vänner.
Lördagen var svärfar och de på en snabbfika sen kom det flera goa vänner på lite fest och kladdkaka fika :)
Söndagen blev lung då min röst försvann redan under lördagen.

Nu har jag precis vecko handlat och väntar på moa skall bli klar på kören sen hem och äta tacos :)
Ikväll blir det sängen tidigt för att vila ordentligt.