sholgersson

Inlägg publicerade under kategorin MItt nya jag

Av Sofie Holgersson - 17 december 2017 13:03

Jag är dålig på att blogga nu för tiden måste ta och skärpa mig lite :) då jag faktist tycker det är kul att skriva av mig.

Tiden springer fort förbi snart är detta året slut och vi går in på 2018..

Vi har ännu ingen snö liggandes det borde det vara då julkänslan blir mer när det ligger snö. I måndags låg set lite och moa skyndade sig ut för att göra en snögubbe.
Nya skorna behövdes med invigas så en nöjd unge även att kvällen slutade med jourcentralen och öroninflamation samt pencelin kur och vabbning...
Här ingen tur ang den v ändå fördelen en lugn tjej några dagar.

Även Lucia har vi redan passerat!
Moa med sin bästa kompis två galna ungar som var hur pigga som helst så tidig på morgonen <3
Fick vara med och njuta en stund innan hemgång igen och vila resten av dagen.

Lite julbord som det blivit denna v.
Ett på jobbet där jag var den som fick förbereda och pyssla lite :)
Sen ett igår kväll i asarum med ett gäng chaufför så trevligt.

I fredags åkte lill fisen till farmor för en pysselhelg mdd pepparkaksbak m.m
Vi tog en tur till Danmark för en lossning sen tillbaka hem :)

Nu går vi snart in på sista veckans jobb innan lite semester som är planerad så skönt.
Så lite julledigt står på schemat <3

Vi har varandra och är glad att stå vid din sida <3
Tillsammans kämpar vi genom allt vad livet innebär!
#familjenärviktigast

Va rädda om er där ute nu är det dax att fixa de sista klapparna för sen vidare på middag hos svärmor och hämta hem vår älskade fisunge <3<3<3

Av Sofie Holgersson - 29 september 2017 10:43

Det var en kille som kommenterade ett av mina inlägg fymmelgingrig som jag är så klickade jag fel när jag skulle svara.... Så hans kommentar försvann.....

Du hade själv ryggproblem och undrade om värt risken.

Jag åkte in och ut på hemma lanstinget innan jag kom i kontakt med rätt läkare som skickade mig till först Ängelholm för det fanns en specialist på trauma efter ljumskbråck.
Men han skickade mig vidare till akademiska i Uppsala till smärtcentrum där jag kom upp för konsult av en smärtläkare för dryga 5,1/2 år sen. Jag var då så dålig att jag hade ledsagare och för att klara resan på 60 mil med flyg och tåg så krävdes en rullstol.
Anders som läkaren jag träffade heter ville sätta in en sådan här på prov för att testa en v och se om detta va något för mig.
Den v skedde i februari och var en helt annan värd för mig.
Jag fick även gå en smärthantrringskurs i Uppsala som var blixter tufft 5 v med väldigt intensiv träning..
I maj 2012 blev min stimularor inopererad på heltid. För mig var det värt allt med resor och tuff träning.

Det livet jag kunde börja leva efter det var ett helt annart. Smärtan finns ju självklart kvar men jag slipper äta massor med medeciner och kunde till och med börja jobba efter några år. Och kunnat uppfylla många mål i livet.

I dagsläget är träning en stor del av min vardag.

Ja det finns självklart risker med alla op men de sket jag i när jag tog beslutet efter min test v med så positiva resultat så var det inte ens i tankarna.
Studierna har gått så långt i detta så nu mera finns de på fler platser runt om i vårat land där operationen sker.
Jag har en inopererad nervstimulator själv använde jag ett program som kallas boost :)

Uppsala var min räddning <3

Hoppas du läser detta du som undrade!

Av Sofie Holgersson - 6 augusti 2017 20:24

Semsetern lider mot sitt slut ovh det har varit en svensk sommaar på hög nivå.

Vår semester har innebärt mycket.

En flytt för mig och Moa vi har nu blivit Kallingebo igen.

   


handboll i Åhus där Moa fick spela med killarna och kom till 1/8 dels final som de kämpade:)


 

En skånetripp med svärfar med familj :)

     


Lunch med svärmor med familj :)


 


Pizza mys med mina föräldrar och syskon :)


 



Köpt nya Tavlor som bara är så vi :) blev bättre än trott <3


  


Fått njuta en helg på balkongen :) att bara kunna sitta där i solen har varit så skönt.


  


Fått upp synen och insett att med stora drömma kan man komma långt :) Nu skall det siktas på och kämpa ut i fingerspetsarna :)


 


Det tuffaste som hänt dennna sommar är att vi har blivit lämnad med en enorm sakand av 

Lennarth Vår lilla gammelmorfar som Moa sa <3

Nu är han ihop med sin käraste igen nu är han ännu en av våra skyddsänglar. 

Att säga farväl till dig var tufft saknar dina historier när du berättade så mycket intresant för oss. 

Du har verkligen fått en stor plats i mitt hjärta och du kommer vara grymt saknad. 

Moa skulle önska sig något men det gick inte hon ville gammel morfar skulle leva <3

Tack för att du släppte in mig och älskade mig för den jag är Lennarth.

<3<3<3


 


Så mycket har hämt denna sommaren men en sak ta hand om varandra man vet aldrig när det är för sent och då är det för sent. 


Av Sofie Holgersson - 5 april 2017 22:04



















Livet är en tuff resa. 
Jag har alltid vetat att livet är orättvit men inte i vilken form det innebar. 
Jag trode aldrig att lilla jag 19 år gamal snart 20 år skulle hamna i det läget jag gjode med ett sådant beslut. 
Ett litet ljumskbrock som skulle vara så enkelt att operera bort kunder ställa till med så stora efterskador och framför allt påverka hela livet på det viset. 

Jag trode aldrig att det som hände mig kunde hända. Men operatioenn blev av och min resa genom livet började den har tagit mig genom halva sverige men en tur genom skåne. Många nätter i olika sängar och på många olika sjukhus har det blivit och inte på tala om olika avdelningar. Många ggr man han fått rabbla allt om och om igen. Men en dag stod han där Anders läkaren på akademiska och la handen på min och sa Sofie jag skall gör allt jag kan för att hjälpa dig. Men du måste vara berädd på att resan kommer vara tuffare än någonsin och ännu fler nätter på bortaplan. Utan att blinka så brast jag ut i ett ja snälla hjälp mig. Alla dagar och timmar jag spenderat i uppsala varit värt varenda minut för det har gjort mitt liv så mycker enklare och framför allt mycket mer fritt. 


Det possitiva i allt är att jag fick min lilla flicka som ej var planerad  hon kom och det fanns många stunder man ville ge upp men kunde inte för henne:) 

        

Jag har kämpat mig igenom en sjuhelvetes resa rent ut sakt jag inte ens önska min värsa ovänn. Jag har inte tagit mig hit där jag står idag om inte det var för att jag själv är så satans envis och tjurig på alla sätt. 

Jag ge inte upp. Vist är det många gångerjag har velat men det har inte varit steget jag valt att gå utan i stället står jag här  med nya mål på listan att sikta och kämpa mot. 



Jag kan mer än vad jag tror nu måste jag bara börja tro lite själv på den biten. 


Utan min enorma envishet och vilja hade jag idag inte varit så jävla stark och nu blåser man inte omkull mig så enkelt. 
Ha en trevlig kväll <3


Av Sofie Holgersson - 5 mars 2017 09:52

Då var det redan söndag igen var har tiden tagit ivägen??


Denna veckan har varit en v. med massaor saker inplanerade och handen på hjärtat så hatar jag när man redan vet framför sig att alla dagar är uppbokade men jag har tagit mig igenom den och har även gjort saker spontant oxå. 
Det bästa med veckan är att jag har inte slarvat med min träning :) 

 

(Nej jag gillar inte rosa jag älskar den färgen)



Fredagen var det utbildning på jobbet Ergonomi & Livsmedelsutbildning "JIPPI"
En sak vi måste genomgå men det är tufft att bara sitta där för det är inte det roligaste alla ggr. 

Jag hade fixat smörgårstårat till mina kollegor det var så uppskattat de kom så mycket positva komentarer så alla timmar i köket har lätt varit värt :)


Men eftermiddagen avsutades i asarum med Ronja och hästarna. 
Moa var så stolt att hon fick hjälpa till och det var kul att se henne så nöjd :) 

 

Det var kul att bara göra något man inte hade inplnerat och det blev en lyckad eftermiddag/kväll doc kallt var kanske inte rikigt klädd för det men det fungerade en stund.


   

Även en långpromenad i värdens jobbigaste backar har vi gjort denna v.:)

Vi ska gå blekingeleden i ettapper så bara att öva. 

Men så stolt är man när man gjort det.


Även anmälda som lag till blodomloppet doc detta året är det 5 km jag sikta på sen tar vi milen i augusti i Ronneby. 
Jag behöver inte vara bäst :) bara näst bäst..


Igår blev jag återigen en Fristående hudvårdskonsult för Mary Kay!
Så nöjd och den resa är något som skall bli så kul för jag älskar att träffa nya männsikor och det kan inte blir bättre :)

Så nu är man en del av helt underbara männsiskor   

 

Nu är kaffet i kroppen och idag tar jag dagen som den kommer för det är något jag vill :)

Av Sofie Holgersson - 25 februari 2017 20:24


Fick upp ett minne på facbook idag som gjode mig ganka glad :) 

Soprtlovsveckan för 5 år sedan böjade resan bli tuff för mig det var dags för uppsalas rehabiliteing och lämna blekinge för ett nytt kapitel som väntade.

 


Denna texten är ganska passande på hur min resa varit och hur jag kände mig när allt börjarde för 5 år sen.

Känna liv igen!


Slutar aldrig hoppas

Vill inte ge upp

Det som blivit måste få ett slut

Jag är trött på mörker

vill tända alla ljus

resa mig blir bättre än förut

Man kan alltid börja om bara ta min hand och kom

Som när solen går upp efter natten

Som när luften blir lätt efter regn

Som när bortglömda rosor får vatten

Jag känner liv igen

Jag vill skratta igen

Jag vill dansa

Jag vill lämna all ånger sen

Ska jag aldrig va rädd för å chansa


Jag har haft en rikigt tuff resa lämnade familjen i blekinge och gav mig till uppsala utan att tveka för jag hade ett hopp inom mig jag hade en vision om livet hur det kunde se ut. Jag hoppades att denna operationen skullle hjälpa mig till 15 % i alla fall. Jag trode aldrig att det skulle bli den helomvändningen och att jag fakiskt skulle kunna sluta med alla dessa medeciner och allt skit. 

Vid denna tiden var jag inte helt överäns om hur tufft det skulle bli för tror det eller ej jag må vara positiv men det finns stunder jag sagt JAG GER UPP. Men doc så fel jag hade jag gav aldigt upp kanske 5 minuter tills det blev för varmt under täcket.. Min vilja har alltid varit stark och jag kan själv det är något jag kämpat som en galning med. 

Jag har tagiit mig dit där jag är i dags laget för jag har aldrig gett upp alla kan bara man få ibland lägga i den högre växlen. Resan genom livet är inte en dans på rosor den är värre än en bergodalbana visa kurvor är betydligt skarparare än andra men låt de passera det är en del av livet. 


Med dessa orden önska jag alla en trevlig lördagkväll. Själv väntar man på att pacemakern skall bli laddad så man kan krypa ner efter en tuff vecka med feber m.m Och en hel ute dag med lillfisen. 

 

Hoppas att ni får en bra kväll   

Av Sofie Holgersson - 17 februari 2017 14:47

Musik är bra terapi för mig. Jag blir lugn av musiken och sen kan väl säga att jag har börjat lyssna mer och mer på texter. 


Detta är något låt som går i Rep här hemma!

Sanna Vänner. 


Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Alla måste ha nån att kunna lita på, det är så
Och en trofast vän är mera värd än guld
Jag vet, vänner prövas genom tidens gång
Sviker aldrig fast din väg är lång
Finns där vid din sida när vågorna slår
Håller det de lovar, det är vänner som består

 


Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Jag har fått en vän som jag kan lita på
I den mörkaste natt så finns han alltid där
Mina tårar har han torkat bort
Och tillsammans har vi skrattat gott
Han finns där vid din sida när stormarna går
Ger mig mod att står för det jag alltid har trott på

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått

 


Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

De kommer igen

Sanna vänner har man kvar
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen
Igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)

 


Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
(När du kom behövde jag en vän)
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Kommer igen
(Sanna vänner kan man alltid lita på)
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen...

 

Tack för att ni finns och är ett samtal bort :)

 

Av Sofie Holgersson - 7 oktober 2016 19:21

Idag var jag en sväng och träffade en läkare från Kristianstad.
Ganska kul att träffa en läkare som tycker detta med nervsmärta är så intressant han hade massa frågor om hur ,var och varför det gav mig faktiskt en helt annan bild på mig själv jag började tänka på allt lite annorlunda hur det hade kunnat vara i stället bara personal haft rätt teknik från början.
Han ställde frågor på ett helt annat sätt än någon tidigare gjort.
Det är som han sa att det är ingen som kan svara bättre på hur det är att leva med det förutom de som själv gör det dagligen. Han var super intresserad av studier med mera.
En fråga som han ställde var det att om jag trodde värken satt psykiskt eller psykiskt och det var inget illa menat sa han. Jag svarade bägge delar nervskada i höger ljumske har jag ju där har det varit inne och opererat och det växte inte ihop på rätt sätt som jag sa till han jag förklarade även hur jag hade haft det kring mitt R en tid efter operationen. Men som jag sa vist fan är det även psykiskt jag fick ju spridning till vänster sidan där de aldrig varit inne och rört mig alls. Och det är ju huvudet som spöka att mitt triggesystem är så uppretat som det är därav kom värken där också. Ni har säkert hör detta att folk som har amputerat bort armar ben m.m kan helt plötsligt vakna upp och känna en hemsk smärta i benet/ armen som inte finns kvar det är huvudets sätt att fungera.

Detta med långvarig smärta är intressant på sitt sätt det är lättare att prata om att nu än vad det var i början när man själv inte accepterade det till fullt ut.
Även som han sa att läkarna kan göra oss patienter bättre till mods och till en viss procent få oss att förstå saker bättre om de själva ändra lite tänk.
Som han sa att ljumskbrock för en läkare är kanske som för mig att fläta håret men en peson som inte själv har hår och fläta det är det helt nytt för och förklara man inte tydligt och gör människan medveten till 100% om vad som komma skall så är det så att det skapar en inre oro och att gå in på en op med det i kroppen kan göra att man omedvetet spänner sig och saker går kanske inte lika lätt som det brukar göra.
Det lät så klokt för jag tänkte själv tillbaka till min operations dag då jag träffade läkaren och fattade inte ett smack när han pratade med mig och ritade på mig . Jag förstod inte vad läkaren sa och tyvärr fick jag inte in någon som skulle kunna förklara detta för mig så jag fattade. Läkaren gick ut och in kommer två manliga sköterskor och skämtade en massa så det fick mig lite lugnare men innerst inne hade jag panik för jag fattade inte vad han skulle göra och det ända jag hörde var ordet komplikationer. Min kropp reagerade på nedsövningen så det tog längre tid än vad de sa från början. Sen minns jag inte mera förrän jag låg och öppnade ögonen på uppvaket då går larmet runt mig jag hör hur folk runt mig pratar med mig men kan inte svara jag får ingen luft. Då börjar en sköterska skrika p åmig Sofie andas?.. och då tar jag ett djupt andetag men för mig var det obehagligt men i deras värd var detta normalt för det viste att skulle jag inte inom en viss stund andas själv hade de hjälp mig men det vet ju inte en annan som ligger där helt utlämnad i sängen och lagt hela ansvaret i andras händer som man inte har en aning om vilka de är. Men för det är detta vardagsmat men för oss andra är det inget som händer dagligen och det är något som läkarna måste ha med sig i bakhuvudet.

Och när Läkaren idag frågade massa samt berättade detta efteråt så är det ganska klocka ord för alla kroppar reagera olika och en orolig själ är inte det bästa att operera för man vet inte hur mycket som kan spänna sig trots medeciner m.m

Nu var det inte tack vare min nervsmärta jag träffade denna läkaren tyvärr har jag troligen slitit av ett muskelfäste i bröstmuskeln? Lyft lite galet kanske men en smärta i bröstet ett par dagar och vara lite rädd om sig så blir det bra.

Doc var det väldigt intressant att han var så nyfiken på min situation och hur jag har lyckats ta mig hit jag har. Han blev imponerad över min vilja och min inre styrka för som han sa att det är inte landstinget som gjort min resa den skall jag ta åt mig av själv det är tack vare att jag aldrig gett upp oh ständigt kämpat som gör att jag är där jag är i dagsläget. Så lite stolt över mig själv är jag allt. Tänk om man hade fått träffa någon när man var på rehab som kunde säga att där har jag med varit och jag har med dessa medlen tagit tag i mitt liv. Det hade nog givit mig mera än vad det gjorde när läkarna pratade om hjärnan och mediciner. Men vist en viktig del kommer alltid att vara att ordet ACCEPTERA och det har jag många gånger svurit åt men en sak är san att så länge jag själv inte acceptera min situation hur skall då min omgivning göra det.
Med dessa klocka orden säger jag har en trevlig fredag på er för det jobbar jag på.

Va rädd om er där ute!

Presentation

Mitt namn är Sofie Holgersson och jag är 35 år. Här får du läsa om mig och mitt liv som mamma. Hur jag inte ger/gett upp. Utan blivit starkare :)
En kamp mot mig själv och min egna vilja! Där jag bestämmer.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards