Imorse fick jag upp ett medelande på facbook att det är 4 år sedan jag var i uppsala och gick igenom den stora ändringen för mig och mitt liv. 

Jag var i uppsala någon dag tidigare men just denna dagen var rikigt speciel jag skulle få in min stimulator på heltid jag skulle få chansen att få tillbaka ett bättre liv kanske till och med sakta kunna komma ut på praktik m.m. 

Detta är en dag jag kommer minnas väl länge då det var som att komma ut på grönbete att få känna så efter en op trodde jag var omöjligt.... Men det har jag sjäkv fått uppleva med egen erfarenhet. Jag fick chansen att kunna börja ändra mitt liv förhoppningsvis till det böttre. 

Detta har jag inte ångrat en enda dag för tack vare akademiska och smärtcentrum så började min resa till ett helt nytt liv. 

Att kunna få känna sig som en delaktik mamma igen kanske minska mina sjukhus besök. Börja hitta tillbaka till mig själv den jag vill vara, 

Idag ser mitt liv helt annorlunda ut, Jag har ett jobb på 75% jag är den som har hand om det mesta hemma och kring Moa. Daniel har kunnat ta mera körningar där han inte måste komma hem varje dag. Jag har lärt mig att kosten och motionen kan göra att man håller värken under bättre kontroll. 

Sen har jag fått märka den tuffa naktdelen att när man inte ha rutiner på vissa saker så mår man sämre. Nästa steg med att kunna få in en bra rutin på ALLT kring hem och hus oxå. Det är lika vikigt det oxå. Men att komma tillbaka är svårt men jag insåg innnan att det är en viktig sak att jobba på . 

Att få livet att gå ihop är vikigt delar är inte alltid lätt men en sak i sänder och att inte slarva med motion och kosten är bland det viktigaste för att kunna ha orken och kraften att ta sig igenm livet som jag vill. 

Jag är riktigt stolt över var jag tagit mig genom dessa åren med lite skuss längs vägen har jag allt haft både i gott och ont.. Man lär sig snabbt att veta vilka och vad man har runt sig, Jag jobbar på att inte ta åt mig av det negativa. Inte alltid lätt men en kanske en dag så lär jag mig.

Livet har sina turer för alla vissa få gå livets hårda skola vissa kan åka en räkmacka genom det men jag har fått lära mig den tuffa vägen genom livet. Har gråtigt många gånger och även gjort mig själv illa för att man har blivit sur och tjurig att man har gjort så mycket mera än vad jag orkar. Men det är samtidigt häftigt att kunna jag kan mera än vad jag själv tror men måste lära mig att säga stop till allla och allt, Ibland måste man stanna upp och faktist leva oxå och inte göra mer än vad man orkar. 

En rikgit bra vän till mig sa var nöjd med vad du kan göra man kan alltid ha höga mål men dömm inte dig själv för att du inte lyckas direkt ta fart och sikta igen en annan dag :) 

Livet är som en tuff väg vissa dagar har man ork att ta sig upp för den brantaste backen ibland är det okej att ta en omväg och det är inte fel att kunna ha konsten att ta en annan väg snare en konst att faktist lyssna och göra det man själv kan och orkar. 

Lär er att stanna upp och njuta oxå livet är alldeles för kort för att bara sura och låsa in sig njut av livet med <3 

Tack till er som står ut med mig ni vet vilka ni är och ni har en speciell plats i mitt hjärta. 

Ha en fortsatt trevlig söndag så sikta vi på nya mål den kommande veckan :) Nästa utmaning sker redan i morgon blodomloppet här kommer nr 294 :)

Jag vet inte vad jag skall börjar. 

Idag har jag gjort något jag haft som mål i min träning ett tag och jag har fixat det med bravo. Jag är nu ett steg närmre blodomloppet och ännu ett mål nu börjar jag fundera vad jag skall unna mig när det målet oxå är nått har redan nu en sak som jag vet men det berättar jag när målet är nått :)

Jag kämpar på och jag är nöjd över hur långt min resa har tagit mig samt att jag faktist försöker att inte ge upp det är vikigt att fortsätta kämpa mot nya mål. Jag vill så mycket för att jag har kommit så långt och det känns toppen. Måste bara jobba på att jag inte vill känna mig så himla trött. Men idag peppar peppar ta i trä känner jag mig bara slö nu men kvällen är lång än så länge. 

Jag är grymt tacksam för vänner och familjen som finns runt om mig och ge mig glädje och stöttning i min egna kamp mot mig själv.

Jag har även hjälpt mannen att polera lite last bil bara för att jag är så himla snäll. Eller för att det för stunden har varit rogivande. Jag har även fixat med att grilla hambugare till hela familjen + athle jag måse vara en snäll kompis för nu kom kaffet serverat för kvällen. 

Så med denna snabbskrivinignen säger jag trevlig kväll på er.

För 2 år sedan när jag stod här hemma med hemtjänst 2 ggr om dagen trodde jag aldrig att jag skulle göra dessa framstegen som jag gjort på denna tid.

Resan hit har varit månade med träning, hitta rätt balans ett eveigt kämpande mot mig själv och ett grymt jävlar i namma. Till alla som mår dåligt jag vet hur det är allt känns meningsläst man vill bara ge upp gå och lägga sig ständigt trött mer tabletter ta man hjälp av men den tuffa sanningen det är ingen långtids lösning på kort sikt ja men hel hets lösning på sikt nej inte enligt mig.
Läkarna är glada för att skriva ut medeciner det har jag i alla fall upplevt. De byter mellan olika preparat och bara till att äta. Men allt har en baksida med läkemedel oxå.
Att lära sig hitta en alternativ smärtlindring tar tid grymt lång tid och ibland att våga testa när man har som ondast är svårt. Men med rätt inställningen att jag kan inte bli sämre så vågade man testa sig fram och för min del så pass att medeciner är till 99% borta de finns vissa dagar då kroppen inte alls vill men innan de åker fram finns många alternativa metoder som testas.

Värmen och jag är bästa kompisar. Men det som jag gör för att hitta balansen hyfsat är faktist träning /promenader till en början var det 10min men har ökat sakta sakta hela tiden. Nu är jag så långt fram att skulle jag inte gå innan och efter jobbet hade jag ej klarat det jobbet alls :( men det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder säger de och så kan det vara. Att gå en sväng efter jobbet rensar tankar och man får fokus på att vara mamma och fru :) något som är guld värt för mig. Att träningen sedan ger mig smärtlindring är ett grymt stort plus i kanten. Att gåbandet i källaren kunde ge mig så mycekt mera eneigi nu kan jag gå och pausa när kroppen vill.

Att hålla kroppen i balans är svårt för en rikigt bra dag vill jag ge allt och lite till men måste Ibland hålla i bromsen och ta det lugnt inte lätt men ibland behövs det oxå. Idag ser mitt liv ut att jag känner mig piggare och gladare. Känner mig behövd både som anställd och mamma /fru. Känslan att jag oxå bidra med positiv energi ibland är toppen. Att orka finnas för andra känns så härligt :)

Har långt kvar innan jag är nöjd men att vara där jag är idag känns som en riktig bra början :)

Det är jättemycket som har hänt. 
För att jag skall förklara lite enkelt vilken skillnad och vad som har hänt och hur min resa har sätt ut. Så skall jag försöka göra det så enkelt det går. 

2007 HT 
Började värken i ljumsken men den var jätte oregelbunden var inte ständig och man kunde nästan sätta finget på det. Utredning började med en massa olika former av undersökningar. Men inget hände. 

2008 VT
Utredning imon vården fortsatte med resultat genom kontraströnken. Det visade ett ljumskbråk och operation bokades för att ta bort det. Innan op var det många gånger in och ut då bråcket fastade så jag ej själv lyckads trycka tillbaka det själv så länge.. Operation blev av maj 2007 och det var en jobbig dag först en läkare jag ej förstod han bröt på ett annan språk och jag förstod tyvärr inte så mycket. Men två underbara sköterskor lugnade ner mig och lyckades få mig hyfsat okej inför op. Det var en endags operation men jag blev kvar över natten då min kropp inte repade sig så bra.. 
Den sommaren var jag sjukskriven och värken blev inte bättre flertal ggr blev det in för att smärtan tog över och kroppen inte orkade. Jag hade klippkort på akuten och kände igen de flesta läkarna där inne snabbt. Fick starka mediciner för att kunna klara av medicinering på egen hand. Vid flera ggr testade de nervblokader då de la lokalbedövning i operationsområdet. I oktober hamnade vi på akuten och denna ggr gick jag därifrån i chock vi väntade barn.... 
Jag viste inte hur detta skulle gå men både rädsla och glädje på samma gång. 
Vi tog redan på om fostret blivit skadat av allt som jag fått i mig i början av graviditeten. Men allt var okej :) 
Min graviditet var allt annat än enkel jag hade turen som inte blev jätte stor. Men blev ordinerad sängvila snabbt redan v 21 då jag läkte fostervatten och hade ont i ljumsken. Men förknippades med foglossning och förvärkar. Men nu i efterhand har de sagt att det är min nervskada som spökat redan då. 
I juni 2009 blev vi föräldrar till en liten flicka Moa. 
Allt var hyfsat så pass att jag klarade av det till en gång i november då hade jag så ont att Daniel fick bära mig ut i bilen och resan började igen :( 
Under VT 2010 var allt jobbigt smärtan var väldigt påtagligt och kroppen ville ej. Blev inlagd för första gången i 1 v och allt var jätte tufft. Men det började prata om att jag hade en nervskada sen operationen maj 2008 men allt var så otydligt. Jag skickade hem.
Jag åkte in och ut i många gånger efter ett ex antal gånger kom jag till en läkare som berättade att det var en nervskada. Första blev det smärtrehab en omgång i Karlskrona under

HT 2010 lagom till Moa skolades in på dagis och det var kämpig.
Flertal ggr blev det akuten och en st läkare berättade om en specialist i Skåne och det skulle skivas remiss. Han var specialist på trauma efter ljumskbråkoperationer. 

VT 2011 blev det fösta kallelse ner till Skåne och en specialist. Han testade lite olika varianter bland annat lokalbedövning men jag har för avancerad nervskada för att han skulle våga göra något han riksaerade att allt bara kunde bli sämre. Så han skulle skicka tillbaka till lanstinget Blekinge att hans rekimendation var akademiska sjukhuset i Uppsala och Sveriges smärt specialister. Men allt var tvungen att gå via mitt lansting.

HT 2011
Men innan det var dax blev jag så mycket sämre och föll ihop hemma av smärta och ambulans fick till kallas... Blev först en vecka sen fick jag åka hem några dagar sen hände det som inte fick hända jag föll ihop när Moa och jag var själva hemma. Men min underbara tjej tog detta jätte bra och fastän hon var liten fixade hjälp till mamma hon kunde ringa sin pappa och säga att mamma ramlat.. Ännu en resa med ambulans blev av och denna ggr kom jag inte hem på 130 dagar. Undersökningar,medicinering, titthål, neddrogad runt flyttat på sjukhuset ett ex antal ggr. Arbetsterapi, sjukgymnastik m.m blev det. Uppföljningen med rehab rullades jag in i rullstol och fick tyvärr köras tillbak då jag ej orkade. :( En väldigt deppig period blev det jag låste in mig ville inte vara i stora grupper började få panik i vissa lägen. Men fick kämpa på. Glimten fanns då Moa och Daniel kom på besök då viste jag att för deras skull skulle jag kämpa. Fick en plats på rehab och stroke enheten i Karlshamn efter 90 dagar på sjukhuset. Där började dagrarna fyllas med glädje igen. Mera träning och dagarna blev meningsfulla men jätte jobbiga.. Första resan till Uppsala blev också under permission från rehab. Blev utskriven lagom till jul från rehab men var allt annat än bra. Dagarna hemma varade inte länge med min medicin blandning så blev min vistelse hemma väldigt kortvarig. 

VT 2012 
Började jag få effekt kramper. Jag upplevde allt själv som svimningar. Vet en ggr få låg jag i soffan men vaknade på golvet men innan jag fattade inte att jag krampat. Hamnade i ambulans och blev  runtflyttad från akuten medicin till paka. Pykakuten vill säga då jag hade en samtalas kontakt via psyk för depressionen som uppstår att vara ifrån alla så mycket. .
Läkaren där ville inte ta ansvar för vad som kunde hända om han skickade hem mig så han la in mig där inne under bevakning. Paka blev det ett par dagar sen vidare ner till Karlshamn och låst avdelning 21 den värsta perioden av all inläggning... Men läkaren berättade att jag fick effektkramper som ep anfall då medicinen håll på att ge mig hjärtstillestånd alltså livsfarlig medicin blandning. Medicinerna sattes ut omgående och det tog ett tag innan kroppen slutade kramperna. Så nästan 3 v på avdelningen blev det sen lagom till utskrivningen började Uppsala resorna på allvar. Blev hem och packa om väskan för att flyga till Uppsala och bli inskriven där för både test av stimulatorn och ett nytt rehab program på 5 veckor intensiv. 
Testet med att få operationen av stimulatorn på test. Hade en sladd ut genom ryggen som jag själv kopplade in i en dosa. Den veckan jag hade den på test var en helt annan Sofie som kom fram och jag sattes upp för operation av den på heltid. Men innan den op blev av fortsatte rehab där uppe. Jag flög upp måndagen hem fredagen först en vecka hemma 3 sen upp 3 veckor i stöten sen hemma nästan 5 veckor sen upp för avslutnings vecka i maj med avslut att göra operation av stimulatorn. Blev kvar några extra dagar i Uppsala om något skulle hända. 
Här efter började resan bli positivare jag började bli av med 95% av alla mediciner och bliv gladare på så vis :) 
Träning på att komma igång efter så många år liggandes fick börja.

Men August blev det sjukhus igen och varför inte åka på något sådant normalt som gallsten med. Men en operation senare och ännu en halv vecka på sjukhuset då jag under op fick gallstenar  i gallgångarna och någon form av infektion.

På avdelningen fick jag höra att de inte riktgit trodde mig när jag låg inne i 90dagar för helt plötsligt så de en helt annan positiv och pigg tjej framför sig som allt annart än ville vara liggandes. Så skönt när man kan visa motsatsen ibland.
En ggr blev det akuten och ambulansen tillkallades hos svärmor då min dosa började bränna och ett par dagar på sjukhus som slutade med akut flygning till Uppsala och där fick jag plåster som lindrade.

December 2012 hände nästa sak.. 
På väg ut från köket la hela högra sidan av från midjan och ner av på mig Daniel fick ännu en gång bära mig och resan till sjukhuset ännu en ggr. Denna ggr hamnade först en natt på observation sen vidare till rehab och stroke enheten där jag hamnade under en månads tid. Moas första lucia firande blev permission i rullstol och färdtjänst. Hemskt att sitta i rullstolen på dagis och känna sig så dålig. Men en massa träning och träning för att kunna komma hem. Trappträning var det jobbigast. Min kropp fick lita helt på kryckorna och mina arm muskler tränades upp snabbt.

VT 2013

Fick ha ett vård planerings möte på sjukhuset där det bestämdes att jag fick komma hem med hemtjänst till en början det mobila teamet som det hette. Då var det en tjej som kom hit och så sätt granskade mig hur mycket jag klarade och sen blev det hemtjänst som tog över. Det var träning och duschningen i första läget som hemtjänsten skulle hjälpa mig med. Men jag hade fått hemtjänst också som tog mig till och från all övrig träning som arbetsterapin och sjukgymnastiken. Kände efter ett tag att hemtjänsten inte riktigt fungerade som jag ville. De kom inte va tider som någon gång efter 13 och innan 16 och för mig fungerade det ej. Jag tycker att det är jobbigt att vara styrd av en sådan tid.  Så jag hade det inte så länge i ca 2 månade. En positiv sak är det att jag blev Fru Holgersson den 2013-02-09. Jag hade en kompis som var och hjälpte mig med allt övrigt som att handla och få hem Moa tidigare ibland.

HT 13 hade jag börjat på KBT inom psykiatrin och läkaren där ville undersöka mitt bäcken då han tidigare jobbat med den formen av problematik. När han kollade så insåg han att mitt bäcken var inte på rätt plats. Efter en bäcken rubbning så gick jag där ifrån med känsel i höger ben och kryckorna i näven. Så skön känsla, det var som att dansa på molen. Blev även inskriven på en ny smärtrehab  kurs i Karlshamn. Så en ny resa och denna ggr var jag mera mottaglig för mer information och jag förstånd allt lite lättare 3 ggr gillt. Efter Rehab var jag jätte rädd att jag skulle få sitta hemma på hel tid igen. Det jag inte ville jag hade tur det var en lev i livet kurs i Hoby.
Tyvärr kom jag in i halva den kursen men det var en räddning att slippa sitta hemma igen . Det gav mig en vilja tillbaka att jag faktiskt kan. När den kursen slutade i december var det lite små drygt för jag ville fortsätta vara i gång när man väl började det.  Under sommaren hamnande jag på sjukhuset då jag fick huvudvärk och det knäppt till.. Hej och välkommen Migränen också. Tur det finns hjälpmedel.

VT14 Började jag min första praktik på Arbetsförmedlingen inom administration tyvärr bara en 8v praktik i Karlskrona. Naktdel var att kroppen klarade inte pendlingen och sedan blev det en massa trappor då hissen under min praktik ej fungerade så det var inte det lätta.
När praktiken slutade där så hade jag inte lyckats få fram en ny praktikplats men lyckades hitta en ny snabbt pga stark vilja och en enorm kämpa glöd. Började efter ca 2 veckor som elevvårdare på Karl-Oscarskolan. Där började jag trivas med mig själv och började att hitta tillbaka till min egna självkänsla. Jag började med min träning och ta tag i livet på allvar för att nu ska jag kämpa för ett bättre mående och jag vill att min familj skall må bra och det skall även jag.  Jag insåg att jag gillar faktiskt att jobba med att hjälpa andra lika så att kollegor är en vikig sak på en arbetsplats. Tyvärr blev inte det någon anställning på skolan utan jag va tvungen att släppa taget och ta ett steg vidare i livet och letan på praktik.

HT13 Senare

Men denna gången fick jag mera stöd från AF och en kille vid namn Patrik en SIOS eller vad han kala sig.. Han stötta mig till 100 % och så fort han hörde om en möjlig praktikplats ringde han direkt. Så för ca 5 veckor sedan började jag på praktik på Kolafabriken i Hoby. Inget dröm jobb men jag har insätt att kollegorna än en gång är en vikig bit och jag trivs faktiskt att vara där. Men lärde mig snabbt att för att min kropp skulle orka med ett mera rörligt jobb som detta är så var träningen ännu Viktigare så en runda innan jobbet för att mjuka upp en stel tant och en runda efter frö att spänningen skall släppa är ett måste.

Under hela tiden på denna resan har jag haft ständig träning via sjukgymnasten,akupungtur, tektil stimulering och STÖD från familjen annars hade jag inte varit där jag är idag. Men utan dagens träning hade jag inte klarat av hälften. Det hjälper att jag inte gett upp Utan att en enorm kämpa glöd finns och ALLA kan bara man ge sig FAN på att man kan så är det så.

Jag skall berätta mera om allt jag testat som alternativ smärtlindring.

Detta är kortfattat om min resa som har varit det är många detaljer som saknas som jag ej vill gå ut med men på det långa hela så var det så.

Vilken resa jag har gjort som har tagit mig dit jag är idag. Jag kämpar ständigt på och varje dag är en ny utmaning. Men det känns ändå lite som jag har hittat en plats i livet där jag trivs och till och med börjar trivas med mig själv.. 

Jag har svårt att följa olika bantningar för min kropp mår rikigt skit av att ens testa. Men jag började hålla koll på vad jag stoppar i mig och motionen tog jag på mera allvar. 

Det är knappt en månad sen jag rikigt bölrjade och resulat syns redan och det är med ett rikigt smile kan jag säga. 

midjan har minskat på en månad med nästan 5 cm så att byxorna inte sitter kvar längre är kanske en förklaring. 

Det är ständigt ett pullsande för att orka med men har märkt det att träna jag inte mår jag piss... 

Detta är denna veckan och det har varit att dra igång Moa men idag var hon lite små lat men fy vad jobbigt att knuffa henne i vagn. Lånade en i för helgen så vi hade en hemma. Men det varfruktanskert jobbigt.

Vi har även varit ute i ösregn. Finns inget dåligt väder bara fel kläder:)

Nya mål finns på agendan igen den 12/10 är ett av de..

Skönt med nya träninskkläder med det är något som skall stå på årets önskelista till tomten. För nu är det kul med träningen.

Ja lite skillnad dessa kunde jag knappt knäppa innan sommaren.

Märks på hela mig för jag känner mig piggare i mellan åt sen märker jag en vikgt sak att en paus när man kommer hem är rikgt behövligt för det är skönt att bara lägg sig för att orka med hela kvällen med. 

Jag är inne  i ett nytt kapitel på mitt liv hstorie. Vad som komam skall vet jag inte rikigt men jag vet att jag ha till en viss del en klump i magen av förväntan. Ovisthet är jobbigt och att ha försäkringskassan och AF på sig är en ständigt kamp mot sig själv.. Jag har uppföljning på måndag med AF så vi får se vad som händer och hur det är tanekn att det skall gå och vad  vi skall göra. 

Men nu är det kankse dag att klä på sig efter duchen och göra Moa och mig fördig för ännu en dag på väldens bästa praktikplats. Jag Stormtrivs att känna att jag är behövd att elever väljer att komma till mig det känns toppen.  Och idag kanske de är lite gladare solen skiner och de bli inte plask blöta när det går ut:)

Lämnar gärna en komentar blir alltid lika glad:)

Denna helgen har mitt humör varit helt ärligt UPP och NER. Jag kan inte säga helt vad det beror på.
Lite blandat med förkylning med snuva och hosa så det känns som jag går sönder inom min, dålig sömn m.m

Fredagen kändes det hyfsat förkylningen hade kommit men det var inte så hemsk, Morgonen blev en promenad till dagis med världens lyckligaste tjej. Så mallig för att hon fick cykla till dagis.

Sen blev det hem och spinga genom duschen och vidare till praktiken. Där det väntades en massa roliga saker bland annat KICK OFF. Vi började med att försöka få ihop en gigantisk tavla som skall stå i ett av klassrummen på skolan.

Sen gick vi runt på skoaln och letade mera saker som skulle fixas. Jag fick äran att sätta mig ner och skriva upp alla skåps nr som fanns på hela skolan då det var dax för respektive lärare att få para ihop elev och nr på skåpen. Det är lite förändringar på skolan denna terminen. Kommer nog bli bra man får nog försöka ha ögonen öppna för nya utmaningar. Kan nog säga så pass att det är lite annorlunda. Veckan som kommer nu är skolstarten för samtliga elever på Karl-Oskarskolan och det skall bli kul att få se vad som hänt under sommaren. Men det blir en lugn vecka det är lite annat planerat denna veckan för de lektionerna börjar på fredag.
Kick offen var det roligaste jag varit med om. Vi var i brunnsparken och hade picknick lunch sen var det  teamindelning och lekar på hög skratt nivå. En av grenarna  kunde till och med jag och får nog säga att jag har nog övat i många månade. Vi hade kryckstaffet, vi är en bra blandning av många olika personligheter som faktiskt klicka rikligt bra. Så det skal bli kul att få jobba med alla de roliga personligheterna. Sen har vi alla dåliga dagar men de tar vi som det kommer.

Sen blev det soffan för mig den fredagen för jag var helt slut och hade börjat hosta;( 

Lördagen var jobbig hostat så mycket att jag velat ligga i fosterställning. Kroppen har värkt så hemsk att jag varit liggandes eller stående för min nervskada har gjort så ont. Men lite har jag hjälpt Daniel med att lägga på medel på bilen. Så lite snäll ha jag allt varit men det tror jag han tycker med.
Svärfar och Gina var här för de var så himla gulliga och lånade ut en fönsterputsaret till mig. Så frun kan bli nöjd över fönsterna när jag tittar ut:) Det sjuka är att det gick skit snabbt att putsa våra fönster ibland finns det fördelar med att inte riktigit kunna sitta. Lite nytta har blivit gjort genom det.
Tyvärr har jag varit sådan i humöret att det varit värre än vara gravid med humör svängningar. Känt mig arg, ledsen, glad m.m på en och samma gång det har varit hemskt. Att sova sten dåligt med massor med smärta och förkylning med hosta på det är inget att rekommendera.
Jag vet att tills man kommer in i allt detta med kosten så är det en massa scannande av matvarorna men har håller det jag skall äta fastern jag varit dålig det har ju blivit mindre då träningen inte varit med i bilden.

Kan nog säga att träningen legat och sovit oxå. Men hoppas att kroppen är redo för i morgon börjar vi igen med nya tag igen och jag längtar tills i morgon rent allmänt. Ny dag på praktiken med att gå igenom det sista inför att eleverna kommer på tisdag. Sen personalfotografering står på agendan så den stor frågan är vad skall jag ha på mig..... Sen blir det hem och göra fika för på kvällen får jag gäster:) Delar av Rehab gänget från HT 10 kommer hit på lite fika så jag får ju passa på att baka till de jag skall hålla min kost men det hindra ju inte mig från att få baka till andra. Se fram emot att få träffa de och höra hur allt gått för de. Det är ju ett tag sen vi slutade i karlskorna nu. Man säger alltid att man skall hålla ihop och hålla kontakten men det blir oftast inte så. Ganska kul att jag lyckats få ihop oss.

Så nu skall en hostig och snuvig fru gå och kura ner sig så jag orkar med min morgon dag med allt spännande som skall hända. 

Jag är trött på att alltid ge upp  aldrig ge fullt och lite till. Nu har jag kommit in i detta att jag kan jag vill jag ska... Och det gäller allt. Jag mår inte bra över hur jag ser ut kroppligt längre det finns mycket att jobbar på. Då är det inte kilona vi pratar om utan allt Häng överallt.. Är riktigt trött på att ständigt känna mig trött och orkeslös och jag tror att det kan ha med att göra på motion och kosten. 

Tack vare en tjej som var här i helgen så kände även jag med hjälp av att ha någon jag kan fråga som angående kosten på ett sätt jag förstår så kände jag att även jag vågade ge mig in på detta med kosten och räkna kolhydrater. En riktigt spännande utmaning kan jag allt säga. Träningen har jag varit igång med hyfsat denna sommaren. Moa och jag har kämpat på våran runda med henne på cykel och traskat på. Men nu har vi nya mål och nya rutiner försöker skapas fram. Det är allt annat än lätt men jag har tur Martina sms bombar mig vilket jag tycker är jätte bra för det ger mig en driv kraft. Jag fungera lite så att ju mer som peppar mig desto roligare är det. Sen är MOA världens bästa tränings kompis hon kämpar på sin mamma för fullt.
Denna veckan har jag dessutom blivit förkyld och fått ont i halsen men det hindrar inte oss på våra promenader för vi kämpar på mot nya mål. Nu vill jag med känna att jag trivs med mig och få känna mig pigg det längtar jag till SÅ MYCKET. 

Det skönaste med raska promenader är att jag känner hur kroppen pulsera och ge mig mer endorfiner till smärtlindringen kan lätt bara lägga mig när jag gått en sväng för att då är det skönt.

Hoppas med magen vänjer sig vid min ändrade matvana. För just nu är jag uppblåst. Det är inte kul att ständigt känna sig blåst hahaha. skämt och sidor det kommer inom en vecka i alla fall för just nu är det jobbigt att ständigt går med gaser.

Kvällarna denna veckan har varit jobbiga då min praktik började i tisdags och att bära eller sitta stilla är inte kul kroppligt. jag vet inte hur detta kommer bli denna veckan har varit tuff skönt att få ut en massa i promenaderna. Sen blir det  soffan och vila för det behöver jag 10ggr mera nu kan jag säga. Jag är helt slut i kroppen för jag orkar inte mera ibland och det kommer nog ta ett tag för kroppen att vänja sig helt vid min praktik igen men det kommer det positiva är att jag storm trivs på skoaln och det gör mycket.

Nu blir det VILA så man orkar med imorogn med.