Livet har stora och små motgångar. Allt är inte som en kärleksfilm, livet fungerà mer som en bergodalbana visa svängar är mindre än andra vissa saker går uppåt vissa går neråt. 

Men under min resa än så länge har jag lärt mig en sak att tillsammans är vi som starkast. Utan Daniel vid min sida hade jag inte kämpat så hårt. Vi har bråkat han har varit hemsk har jag många gånger tyckt men i slutändan har jag bara insätt att är det någon som känner mig som bäst är det mannen i mitt liv. Jag vet inte hur många tårar som runnit längs kinderna för allt som hänt. Men det har gjort mig starkt i slut ändan. Idags läget så kan jag säga så pass att jag har blivit så mycket starkare som person tack vare att Daniel aldrig har daltat med mig, Han har alltid varit så ärlig och sagt som han tycker om det mesta och det har inte alltid varit det jag har vetat höra men det har hjälpt. 

Jag vet att han fått mycket skit han är den som stått vid min sida oavsett om jag skrikigt, gråtit, kunnat gå, fått bäras på, väckt han mitt i natten, smärt påverkad mycket eller lite. Varit hemma liggandes eller varit sjukhusvistelse, i vått och trått har Daniel alltid funnits vid min sida han är den som gett mig stöd och kärlek hela vägen. Att jag valde att gifta mig ned just mitt barns underbara pappa är inte så lustigt för han är mitt allt.
Jag är inte i ett ny bake i livets längsta bergodalbana. Jag vet inte helt ärligt vad min kropp klara, var jag kommer stå i slutändan. Det är mycket jag önskar om men alltid blir det inte som man vill. En stor sak är bara att oavsett vad jag skall göra ska det passa oss mig och min familj för jag anser att det är viktigt att jag orkar hemma oxå och dagar jag jobbat mera än 4 timmar är jag helt slut sova middag är skönt. Sen har jag inte mycket val men nu när jag kommit igång så duktigt med min träning så märker jag så stor skillnad på kroppen den mår bättre så oavsett vad jag vill måste jag orkar med min träning. För att orkar vara människa på många sätt.
Många tankar snurra idag i huvudet och jag vet att denna texten kan blivit lite rörigt men just nu har jag varit tvungen att bara få skriva av mig för mitt huvud explodera snart helt allvarligt vill gråta, skrika på en och samma gång.....
Men försöker gallra ut det vikigaste först och ta resten som det kommer för annars explodera jag snart.