Livet är inte rättvist för alla. Det finns de som inte vill annars än ha barn men kan inte få. Det finns föräldrar som skaffa barn och strunta i sina barn sen. Både mammor och pappor vill säga hemskt men så sant.
Att fått den äran till att bli mamma att fått bära ett barn inuti mig i nästan 9 månade att få följ denna lilla tjejen till en egen person. Att se hennes personlighet växa fram både bra och dåliga sidor. Att få stå vid hennes sida och heja på henne i allt hon gör. Att bara få vara där och bli kallad mamma utav min lilla Moa det är starkt kärleken man knappt få.
Jag har bara ett barn och vill just nu bara ha det så också. Det har inget med att göra att moas graviditet var för tuff eller förlossningen. Dock handlar det mer för min sida om att jag måste då leva utan min stimulaton den först tiden och det är jag inte villig till. Sen är jag nöjd med ett barn.
Jag läser mycket om andra föräldrar överallt hur deras vardag inte går ihop
Jag tror att detta kan vara ?enkelt? vi ställer för högsta krav på oss själva som föräldrar det skall vara 3-4 fritidsintresse per barn. Det skall hinnas lekas med kompisar. Man vill samtidigt ha sin kvalitet tid med sin barn. Det är läxor. Man skall vara kontaktbar till allt och alla. Vi lever i en värld där mobilen har fått en viktig plats i oss. Jag är själv den föräldern som blir jävligt besviken på mig själv när jag inte ge moa det hon vill av uppmärksamheten. Man kommer med alla bortförklaringar jag skall bara ficka mat jag skall bara för dit och datt.. Hon blir den som blir lidandes.
Läste igår en artikel om egentid. Jag har inte skaffat barn för att någon annan skall ständigt ta hand om mitt barn. Sen självklart är det inget fel att be om hjälp då och då om man behöver. Jag/ vi har egentid varje kväll när moa somnat. Varje gång man går på toa och inte hör mamma vad gör du :)

Ikväll är en kväll på väldigt länge då jag är helt själv hemma då Daniel tar moa med sig idag tilö Danmark en sväng <3