Du har då aldrig trott på tårar,
det passar inte för en karl
Om man är över femton vårar
finns inga känslor kvar.

Kan du förstå två våta kinder,
de torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner,
när man har mist sin vän.

Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma allt som just hänt
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara,
hur jag känner mig.

Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt
Du kan väl aldrig acceptera,
att någonting är svårt.

Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till
Där jag kan glömma allt som just hänt
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma allt som just hänt
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnar sig...

Livet är orättvist och i alla nya medgångar kommer nedgångarna...
Ett steg fram och ett tillbaka.
Många ord kan man säga men inget känns just nu rätt eller okej... Jag känner mig så tom inombords ville så mycket och då slog det hårdare tillbaka... Men försöker rycka upp mig och känna familjen nära så kanke jag med kan känna ett ljus i tunnlen om ett tag igen.

Min lille Moa som ettåring. Man blir alltid glad.
Lika mycket som man skrattar åt Mathina en kompis och hennes urdåliga skämt..

Min personliga PT och träningskompis.

Har idag haft möte med min praktikchef och diskuterat om det finns möjlighet till vidare anställning med mera. Men tyvärr finns det inte det :(
Att ett sådant beslut skulle ta så hårt på mig trodde jag inte men det gjorde det. Jag älskar att jobba med eleverna och känner att de börjat ty sig till mig mer och mer. Känns tufft när man trivs att hitta glöden att ännu fundera på vad mer kan jag tänkta mig. Hade mer än allt velat vara kvar men tyvärr går inte det.
Jag är i alla fall glad att jag fått se och lära känna vissa av dessa underbara ungarna lite mer och vissa kommer alltid ge mig ett extra smile på läpparna när jag ser tillbaka på denna tiden på Karl-Oskar skolan. Det har givit mig en känsla som inte går att beskriva jag har känt mig behövd och uppskattad och det värmer. Både personal och elever har varit helt underbara, nu har jag två veckor kvar och skall göraett så bra jobb som möjligt

 Så nu blir det att hitta nya krafter för att kunna hitta en ny möjlighet och kanske även ett jobb

Så hjälp vet ni något ni hade kunnat tänka er mig som ge förslag :)
Nu är det ny kamp ut mot arbetslivet med ännu en erfarenhet med mig.