Det är mycket känslor som snurra i huvudet för dryga 2 år sedan så låg jag vid denna tid på rehab/stroke avdelningen nere i Karlshamn. Jag hade legat inne i 130 dagar det var min sista natt för jag viste att jag väntade på utskrivning dagen efter. Daniel och Moa var nere hos mig och allt är lite halv suddigt jag var helt slut pga all träning. Det var en sjukt jobbig tid i livet jag vet inte rikligt vad jag stod kan jag nog lätt säga. Jag var sjukt nervös på att få komma hem efter så många dagar på sjukhuset och all min medicinering gjorde mig ännu mer orolig hur detta skulle gå på egen hand. Och jag viste ju det att när jag kom hem så blev det mycket tid för mig själv jag skulle sitta hemma i huset för mig själv om dagarna för Moa var på dagis och Daniel var tvungen att jobba.. 

Det som var skönt med allt var att nere på rehab var stödet från sjukgymnasten, arbetsterapeften samt fick vi passienter en rikligt bra kontakt med varandra. Vi hade många roliga skratt och långa kaffe pauser när besökstiden var över. 

Jag saknade familjen så sjukt mycket, all tiden från dem gjorde ont i hjärtat. Jag ville inget annart än komma hem och att det skulle vara så nervöst sista kvällen på att få komma hem. Tanken snurrade om det skulle bli flera turer in och ut. Och vad kommer näst. Jag viste att jag hade min test op i Uppsala som skulle ske i januari det var vad ajg viste då. 

Men orken med att göra snyggt hemma fanns inte. Jag kände inte att jag orkade fixa med julstöket med mera hemma det blev en julgran och inget mera för den energin fanns inte. 

Året efter 2012 så den 6/12 vi höll på hemma och stöka med hemmet men kroppen kändes inte helt okej. Jag gick med på att sätta upp lite gardiner men kom aldrig längre. För Daniel och jag stod i köket och diskade upp efter maten och jag skulle bara hämta en handduk för att torka disken men kom aldrig dit. Jag var på väg ut i hallen och mitt högra ben slutade fungera. Det blev helt förlamat och jag föll.... Daniel fick bära mig in i sovrummet han la mig i sängen och vi försökte hur mycket som helst men inget hjälpte. Pratade med Uppsala om det kunde vara något med min stimulator som orsakat detta. Men läkaren i Uppsala sa rätt ut att det var akuten som gällde de sa att jag uppgav första syntomen på en stroke... Daniel bar ut mig i bilen och körde in till sjukhuset. Det blev inte många timmar på akuten förrän dem bestämde sig snabbt för att lägga mig på KAVA. Rönken blev det akut och sedan ändrades allt. Daniel och Moa satt inne på akuten med mig en stund och vi hade bestämt sen tidigare att moa skulle sluta med nappen den kvällen och trodde inte att det skulle fungera när hon blev lite ledsen så tog daniel fram den och moa sa att papap den ska jag ge till tomten och inte ha själv längre. Sen den kvällen har moa inte haft tutte längre. 

Moa och Daniel lämnade mig och jag hade tuffa dagar och mycket träning framför mig. Benet fungerade inte alls på flera månade. Jag kämpade med gåbord, kryckor och många gånger trillade jag. Kämpigt att vara borta än en gång kring jul från familjen ... Och än en gång blev det kämpande på sjukhuset med att säga hej då flera gånger till familjen. 

Detta år är jag hemma och jag har pyntat och gjrot det julfint hemma. Jag älskar julen på många sätt. Men veckan som har varit har varit känslomässig. Mycket tankar på vad jag har utsatt mig och min familj för under alla dessa år. Så mycket tid min dotter ha fått spendera på sjukhuset för att få träffa sin mamma. Att Daniel har under så många gånger fått ta allt här hemma på egenhand. Att inte ha någon han kan luta sig emot utan bara ftt höra mig och min förtvivlan……

Jag har väldigt långt kvar till den jag var innan jag fick min skada. Jag är ett steg upp för stegen men det är en sju helvetse massa steg kvar, För att jag skall kunna göra det jag vill. Jag har kommit in i den fastern där jag vill testa men vet inte vad jag egentligen vågar. När jag säger saker här hemma om vad jag vill testa så skriker det rätt ut om olika saker. Jag har själv en rädsla men vill inte visa det, jag vill absolut inte testa saker där jag sätter min familj i en dum situation med mera sjukhus med mera.

Jag vet inte alltid hur jag skall visa Daniel att jag själv är rädd. Hur han skall kunna förstå helt hur jobbigt det är att känna så här. Jag vet att det inte är lätt för Daniel att ha mig som fru och allting alltid måste vara på mina viloår det är sjuk jobbigt. Jag försöker göra så gott jag kan för att hjälpa till med det jag kan. Så mycket jag kan. Men sen kommer det ofta när kroppen skriker stopp…
Jag vill verkligen inte bli sämre och jag vet att allt går upp och ner,

Denna helg har jag kämpat för att orka med min egen kropp vi tog en tripp i lördags till IKEA och det var jätte kämpigt,. Kroppen värkte och jag klarade inte sitta till Älmhult. Vi fick stanna för att jag blev tvungen att röra på mig, Inne på Ikea blev det många stopp där jag kunde sätta mig för att kroppen värkte och det var kämpigt. När vi kom hem blev det att montera upp allt och det blev många pauser och arg blev jag för varje gång. Jag vill att allt skall gå och göra på en och samma gång men det godkänner inte min kropp…..

Idag blev jag super glad det var ett par byxor jag ville ha från me&i och de gick inte att beställa men Sara som säljer lyckades få tag på ett par sådana byxor åt mig och räddade min dag. Så sköna byxor finns inga ord för hur underbara byxorna är. Jag känner mig super fin i byxorna samtidigt som det inte känns som jag har några byxor på mig.

 

Annika

8 december 2013 23:12

<3

Sofie Holgersson

9 december 2013 21:06

Tack det värmde

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt massor sen sist :) Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio. Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till ...

De sista dygnet har man läst mycket om barnet och mamman som omkom vider stenaline i veckan. Som mamma så får man en enorm sorg. Att någon skall behöva gå egonom detta är hemskt. För min dotter kommer jag göra allt och kämpa mot och med henne....

För mig är det fullt ös hela tiden så kroppen hinner inte alltid med mina svänger. Att vara ensamstående och har en unge med all den viljan går inte alltid ihop. I söndags förra v drog hon dit med elsparken i 20 km i timmen som tur gick det bra...

Tiden springer iväg och allt sker på en och samma gång

Jag har haft problem men astma och allergi under många år. Allergin har jag haft sen jag var yngre. Astman konstaterades i sambandet med att jag blev mamma. Tyvärr har även Moa fått ta del av båda delarna med både astma och allergi samt lite ti...