När man blickar tillbaka, när minne kommer upp så inse man vad fan... Man varit med om.

Ganska svårt för er att sätta er in i min resa... Men något som aldig svikt mig är min vilja och min envishet och stödet av familjen <3

För drygt 13 år sen så vändes mitt liv totalt upp och ner..

Började med ett enkelt ljumskbråk som opererades maj veckan efter min 20 års dag. Kroppen läkte inte ihop som den borde utan en nervskada kom..

Jag blev gravid och det var hemskt.. Med ett barn i kroppen som växte och tryckte på nervskadans område. Men då viste jag inte vad som var fel i min kropp.
Moa kom och hormonerna ökade mer i kroppen i samband med amning.
En spiral som tryckte på nervskadan och orsakade många akutbesök så efter 3 månade orkade jag inte mer den åkte ut i samma veva så slutade Moa amma och kroppen slutade producera extra smärtlindring...
Då började resan från nybliven mamma till att kroppen gav sådana smärtattacker och allt vändes upp och ner..
Många sjukgymnastbesök och många frikort har åren gett.. Blev i tack med att moa skolas in på dags började jag smårtrehab. Detta var något jag skulle få leva med.. Så många tårar och så mycket känslor som gott genom mig.
Jag som var så ung... Hur kunde det bli såhär..
Fick efter att träffat massor av läkare träffade en AT läkare som tipsade om Ängelholm och en specialist. Var där nere innan rehab drog igång. Han hänvisade till akademiska.
Gick smårtrehab och jag blev sämre.
Föll ihop hemma själv med Moa slutade med ambulans och 130 dagar på sjukhus.. Återbesöket på smårtrehab alla andra var så glada och jag rullades in i sjukhuskläder inskriven på kirurgen...
Flyttades till Karlshamn och rehab i Karlshamn där mer medeciner sattes in som slog ut varandra.
Var över dagen på akademiska och träffade smärt läkare som pratade om behandling.

Ville testa allt utom massa medeciner.

Jag skrevs ut från rehab med massa medeciner och som tur väl hade jag daniel som fick ha koll på allt då det inte var en medcin utan massor... Medecinerna slog ut varandra ganska kraftfullt inte många dagar hemma innan det blev ännu mer ambulans och nu med effektkranper..
Blev inlagd igen för mer undersökningar i väntan på uppsala. Fick komma hem på permission och slutade med ambulans tillbaka men med rätt ambulansvårdare och Daniels koll på mina medeciner så visade det sig att de var medecinerna som orsakade hur jag fick mina kramper..
Skrevs ut på fredagen på måndagen satte mamma och jag oss på flyget och åkte för en vecka på rehab i Uppsala.
Detta är över 9 år sen idag.
Sen började den tuffaste rehabiliteringen man kan ha smärtrehab i Uppsala var fruktanvärd men gav mig så mycket mer vilja och styrka om min egna kropp.

Denna hade jag på test en vecka för att se om den gav mig någon effekt.
Kommer ihåg mammas kommentar efter operationen hur jag var en kalv på grönbete :)
Den förändrade mitt liv. Det fanns en ljusning och resan dit var ett helvete..
Först skulle medecinerna ut ut kroppen och smärtan var hemsk.. Men viljan och vetskapen på vad som väntade var värt allt.
Doc lider med min familj som fick stå där den perionden var nog hemsk då.....

I maj 2012 blev det operation för att få den permenent inoperad och det var en befrielse.

Mitt liv fick en ny mening. Det fanns en ljusning på ett bättre liv.

Ganska hemskt när man tänker på detta hur mitt liv vändes upp och ner.

Jag lever dagligen med ständig värk men har lärt mig vikten av kost och träning i livet gör att jag står upp och orkar mer.
Det jobbiga är ibalnd att det syns inte att jag har en nervskada utan många ifråga sätter det istället. Det är inte kul att var 33 år och ibalnd inte kunna orka med i allt för kroppen säger ifrån..

En välsigt lång och invecklad resa kortfattat..

Men min resa pågår ständigt och en sak vet jag det är jag som bestämmer över den ingen annan..

Ha en fin kväll.

Livet är inte en dans på rosor det vet jag efter livets hårda skola.
Livet är en bergodalbana, livet går upp lika fort ner man får hålla i sig i svängarna som kan gå åt höger och vänster lika fort.
Men i karusellen sitter man själv och det är bara jag själv som kan styra vad mitt liv skall ge mig.
Även om resan inte är en dans men du är den som går valsen
#familjenärallt #mittliv #livetshårdaskola

Livet är ständigt nya utmaningar, nya hinner att ta sig över eller igenom..
Men av allt som man är med om kan man lära sig av sina misstag. Sprang man in i hindret ena ggr kanske man skall klättra över eller gå runt nästa gång.

Jag hade velat säga att livet är enkelt.
Att vara förälder, att vara människa, att vara en vänn, att vara en syster m.m
Man sätta hela tiden mot prövningar men altl handlar om hur man tar sig genom dem.

En klock man sa att när något händer har man 48 timmar på sig att deppa sen är det bara att rycka upp sig och hitta nya lösningar..
Man har rätt att bryta ihop man behöver det. Man behöver inte alltid vara på topp så länge man själv styr över sitt liv. Och gör det man själv vill med det.

Ryck upp sig hitta glädjen och nya utmaningar det är kul.

Så livet är som en bukett alla är olika men tillsammans blir det en vacker bukett <3

Va rädd om dig men kom ihåg det är bara du som styr din resa.

Mamma hjärtat smälter när man får frågan från Moa och en kompis om de får ha överraskning för sin kompis som fyllt år.
Flickorna gick allin på hög nivå.
De planerade i detaljer sen fick man rätta lite för dem när det handlar om vad man behövder.
Men de har pysslat planerat och skapat en kväll /dyng för sin kompis som blev grym.

Började med att jag fick åka och kidnappa henne. För info så hennes föräldrar har vetat vad som skall hända och vi har gjort det ihop. :)
Att hålla sig för skatt var inte lätt.
Hon hade fått instruktioner att hon skulle packa för Övernattning men viste inte var och vem.
Hon ringde min dotter och var jätte nervös och min unge lurade bort allt ännu mer att hon själv skulle iväg och den andra kompisen hade sagt att hon skulle på träning.
När vi väl fått in henne i bilen så vi lite omkring för att vila bort henne. Första kommentaren när jag vek vänster och inte höger var men detta hållet kan jag inte..

Hemma väntade flickorna med smällare och det blev påsar med presenter <3
Sen byttes det om till myskläder som var lika dana alla 3.

Massa olika att äta har det varit och så många skratt oäde har bjudit på.

Vi avslutade övernattningen med 2 timmar i pulkabacken sen däckade vi på soffan.

Kul att se min dotter när hon går all in för att göra nått och så nöjd och glad <3

Blir så stolt som mamma när man ser vad hon gjort.