Idag rann även bägaren över för mig och jag kände hur tåren rann på kinden..
Att prata med varandra vad det gäller allt är viktigt. Det kan vara allt i livet att kunna föra en dialog mellan två vuxna människor. Att kunna säga hjälp är viktigt och inte bara från ena hållet utan bägge håll. Jag vet att jag inte är guds bästa barn och jag vill mera än vad min kropp kan/får göra. Men jag måste få höra att även jag gör fel hur skall jag annars veta att jag kanske såra någon eller gör en anan person illa till mods. Om inte folk vågs säga till mig när du gör si eller så så blir jag ledsen hur skall jag veta det.
Jag vill inget annat än att själv lära mig av mina mistag. Jag är ingen elak person såra jag någon eller säger något som någon tar åt sig på fel sätt då vill jag veta det jag vill 1 kunna be om ursäkt för att ingen ska behöva vara ledsen. 2 kunna ändra mitt sätt att kanske säga saker till andra så det inte såras. 3 inte ge andra skrit som de inte skall ha.
Alla har vi bra och dåliga dagar det märker man oftast när man är nära vissa personer om det är en bra eller mindre bra dag. Men alla har rätt ha det så alla har rätt att tolka saker på sitt sätt det innebär inte att den ena eller andra ljuger eller inte tala sanning. Men alla vi männsikor tolka saker på helt olika sätt och det är kanske det som gör oss unika på det viset.

Men utan att ljuga så känner jag mig helt ställd idag. Jag känner mig helt tom i huvudet. Att få veta saker som jag aldrig hört innan kunde svida så pass.. men men jag har lärt mig med detta att kan man inte kommunisera med varandra så blir livet/dagen så mycket svårare. Och att jag är allt annat än perfekt