Jag går omvägar när jag se dig, jag blickar över axlen för dig, jag börjar skaka när du kommer för nära..
Idag har jag känt hur du stirra på mig och hade du kunnat hade du stått där och retat mig. Som en snor unge....

Du gör mig så arg att jag måste tänka om att saker jag gjorde av vana innan inte längre är så lätt.. att inte längre den raka vägen är den lätta.. tur jag är liten och smidig så jag kan käma mig in i gångarna runt om..

Vi har fått en ny metalldetiktor på jobbet vid kolapacken där jag har kunnat röra mig fritt innan men ice nu så jag har fått den största ovännen på jobbet jäklar maskiner tur de gör effekt på att våra kunder inte skall få metall delar i våra kolor ;)

Tufft att jag måste be mera om hjälp.. men med tiden skall jag nog lyckas få in en ny rutin på hur det skall gå och hur jag skall kunna arbeta kring den.
Men när man lära sig på ett sätt är det en ny prövning att sudda ut och gamla och börjar om..