Man har bra och dåliga dagar både kroppsligt och väldigt känslomässiga dagar.
Denna veckan har jag nog gått igenom alla känslomässiga stunder i kroppen man kan tänka sig.
Jag har känt mig älskad av min underbara familj framför allt min lilla söta tjej som till och med dukat fram frukost till sin mamma:)
Jag har känt mig förtvivlad min dotter fick diagnosen förkylningsastma i fredags och en massa mediciner är införskaffade och används flitigt.

Ledsen jag vill göra så mycket men kroppen orkar inte, jag vill ibland ha mer hjälp än vad jag vill be om. Jag kan själv..... Inte alltid...
Arg alla par bråkar om små och stora saker även vi och det har har varit så man blir riktigt arg.
Besviken på att min man inte lyssnade på mig när jag skulle berätta en sak för honom. Han har 1000 saker i huvudet och telefonen ringer ständigt känns det som.
Glad för många små saker.
Förvirrad över alla olika besked över allt.. Är det inte inom vården är det af eller fk..
Frustation på möte med fk, af med deras lilla lösning eller förslag det lyssnade jag inte speciellt mycket på.
Flitig börjat med många små saker och jag känner mig jätte nöjd.
Detta är väldigt lite av allt. Men visa stora delar som kommer upp i huvudet såhär.

Ibland vill jag bara skrika rätt ut. Saker är orättvisa och när man får frågan att detta är väl inte bestående blir jag ledsen jag har en nerskaka och den kommer ALLTID finnas sen är det bara hur jag lär mig hantera visa saker. Ihop med att leva med ständig smärta är det även deprimerad man kan bli emellanåt och det är helt normalt. Jag vet att saker går upp och ner men ibland vet jag bara inte.. Hur jag skall hantera vissa bitar.
Jag vill ibland bara krypa in i mig själv och gråta , slika m.m Jag måste lära mig att min träning inte får i sidosättas, ibland är det inte egoistiskt att göra träningen som min kropp mår bättre av.

Imorgon är min sista dag på arbetsförmedlingen i Karlskrona och det är blandade känslor, hade velat ha något nytt att gå vidare till.