Varför blir man så tankspridd när man skall sova...

Jag har legat sen 22.30 i sängen kollat lite på tv sen försökt sova och kl är nu01.30 jag ligger och lyssnar på Moa och Daniels andetag och försöker komma till ro men lyckas inte. Även lyssnat på Moa som pratar i sömnen. Hon drömmer för fullt hon pratar om att hon ramlat och nästa andetag vill hon hem. Det snurra en masa tankar och funderingar i huvudet allt från arbetsförmedlingen till rehab träning och tyvärr är det inte mycket positivt..

Min handläggare på af skulle ringa mig när hon pratat med fk angående min träning för de tycker inte jag är i stadiet att kunna ta en praktikplats än;( jag behöver ha en mera intensiv träning och har jag tur vilket känns som jag knappast ha kan fk hjälpa mig. Om inte vårat jävla lansting snart se till att göra något kan de kanske skicka mig till Annart.. Och tankarna snurra så i varför de inte hört av sig ännu. Sen var det något med sjukdagar/ stämplingsdagar jag helt ärligt inte fattade allt med. Som jag har fattat det så kanske jag skall börja stämpla eller skulle jag sjukskrivas igen. Allt handlar om vad försäkringskassan anser. Och det känns inte positivt att väntar på de..

Jag väntar även på att ha ett möte med all inblandade på lanstinget för att höra hur de tänkt gå vidare med mig som 25 åring. Jag vill inget Annart än att släppa kryckorna på heltid och bara kunna gå. Att jag inte har någon känsel kan jag leva med men att kunna promenera leva som en normal mamma fasten jag har mitt funktionshinder med värken och så men komma dit jag var efter operation för ett år sedan.

På ett sätt känner jag mig misslyckad att det inte går fortare att bara för jag är ung känns det som att folk inte tror mig.

Vänner och släckt tar avstånd för att ingen orkar med mina problem känns som om folk ser mig som ett hinder att det är krabbit och jobbigt att ha med mig;( folk kan inte ännu längre höra av sig att skicka ett enkelt sms och kolla läget. Jag vet att jag inte är perfekt att jag inte gör det med med allt som händer och känslorna i mig orkar jag inte ta första steget längre. Jag är ledsen för det men jag måste fokusera mig på mig och träningen för att orkar vara en mamma till Moa och en fru till Daniel.
Hade inte jag haft den vid min sida denna långa resan hade jag inte orkat lägga i den extra Växlen! Sen får man dåligt samvete när min ilska över allt går ut över Daniel. Han som alltid funnits här vid min sida.

Jag tänker kämpa vidare även att det är jobbigt känns som mot gång just nu! Som om allt går emot mig på hög nivå vad det gäller mycket. För många slag när man ligger är tufft även för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt massor sen sist :) Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio. Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till ...

De sista dygnet har man läst mycket om barnet och mamman som omkom vider stenaline i veckan. Som mamma så får man en enorm sorg. Att någon skall behöva gå egonom detta är hemskt. För min dotter kommer jag göra allt och kämpa mot och med henne....

För mig är det fullt ös hela tiden så kroppen hinner inte alltid med mina svänger. Att vara ensamstående och har en unge med all den viljan går inte alltid ihop. I söndags förra v drog hon dit med elsparken i 20 km i timmen som tur gick det bra...

Tiden springer iväg och allt sker på en och samma gång

Jag har haft problem men astma och allergi under många år. Allergin har jag haft sen jag var yngre. Astman konstaterades i sambandet med att jag blev mamma. Tyvärr har även Moa fått ta del av båda delarna med både astma och allergi samt lite ti...