Detta börjar bli väldigt ledsamt att hela tiden kämpa emot min egna kropp och min omgivning..

Jag vet inte hur jag skall föklara mitt liv min sitvation för någon jag vill inte hela tiden berätta detaljer m.m Jag är trött på orden vi förstår men innerst inne så gör man inte det då bara skrattar man inombords åt mig.. 

Jag vet att det är inte lätt att se och förtå för det har tagit mig över 6 år att förstå att mina dagar är så hlet olika. Detär tuffare för mig att säga idag behöver jag hjälp jag kan inte detta idag jag orakr inte m.m det orden för mig känns oftast som att slå mig själv i magen jag vill inte hamna i det underläget att jag inte kan själv. 

Bara detta att bäckent sabbat så mycket mera och att det påväkar så mycket mera för mig känns FÖRJÄVLIGT:..  För dryga 3 veckor sedan så kunde jag göra vissa saker jag inte bara kan göra alls idag pga mitt bäcken och det känns hemskt att inte kunna göra de jag vill och vet att nerskadan kan göra. 

Jag har min stimulator gör ca 70 % av min dag att jag kan vara igång. Jag har tyvärr dagar som är mera retade och då har stimulaton ett mera jobb att göra och det är tufft. Jag har VB ganska starka sådana men att leva på medeciner är ingen lösning och ännu mindre lösning då de inte tar bort min nervsmörta. Mina VB tar muskelvärk, del av huvudvärk men min nervsmärta tar den tyvär inte så därför finns den bara hemma då ibland det är många intensiva dagar med mycket värk. Jag kan ta VB vid läggdax för att få musklerna i kroppen att slappna av så jag får en natt med ett par timmar på kudden. 

Jag har en sak jag kan säga somVERKLIGEN är det bästa botmedlet mot smärtan. 
Adrelalin påslagg som man får vid Promenad där man får lite flås. Så att sköta min träning är A-O Nu har jag tyvär fått banta ner tränignen för att hela kroppen skall orka med istället för längre gånger åt gången så är det minst 3X15min som gäller sen är allt annart bara plus men rannarna tror nog jag blivit färvirrad för jag går här hemmaomkrign runt runt för att det skall fungea. 

Sen finns VÄRME/KYLA det är oxå bra saker men inte alls lika positivt som med min träning. 

Men att höra orden kan du inte ta lite tabbeltter för att orka är svar NEJ det gör mig inte bra det gör mig inte smärtfri det underlättar inte för mig... 

Jag vill inte förklara mig dagligen jag vet att det kan vara svårt att acceptera att vissa dagar kan jag flytta småskare andra dagar kan jag inte stå stilla det är frusterande fra,för allt för mig. 

Jag skulle ibland vilja kunna köra järnet i ett streck inte lite åt gången. Men tyvär inte är mitt huvud oc kropp överäns. Och en viktig sak är sömn att sova riktgit att faktist även vissa dagar ta en vila på dagen för att orka med eftermiddagen/kvällen.

Tyvär kan jag inte byta till mig en frisk kropp ett normalt levande detta är mitt liv och det har jag lärt mig att försöka acceptera för min egen skull så. 
Min omgivning behöver inte förstå men att lyssna på det jag säger är a-o be jag om hjälp är det inte för att jag är lat utan för att jag behöver hjälp just då. 

med dessa ord tackar jag för mig denan lördagkväll...

Något har hänt jag har tappat rösten ganska ordentligt :( kan säga såhär tyst var länge sedan jag var :)
Med råd från 1177 igår så kan jag har över ansträngda stämband så bara att vara tyst ett par dagar till...
Efter ett samtal med läkaren så fick jag veta att jag skall vara tyst för att vila stämbanden, fått hostmedicin, antiinflamatoriska medeciner. Skall ta det jätte lugnt för att kroppen skall få chans att återhämta sig helt. Hade tydligen lite feber med... men inget jag direkt på det sättet märkt av på det sättet känt mig frysen bara.

När man är såhär tyst så tänker man desto mera.. såhär mycket mina hjärnspöken snurra var riktigt länge sedan.. vissa saker bra andra mindre bra.. en ska som jag har insett med hjälp av familjen och det är att många bäckar små angående planering undelätta livet, att ta hjälp av min lille fis är en stor underlättad men samtidigt en kvalitetstid. <3 så härtligt att se henne så stor och självatändig gör mig extra stolt. Moa jag pysslade ihop ett vecko schema med olika saker allt från diska till handboll m.m och. bra blev det. Jag har fått såmycekt gjort idag och det är jag imponerad över.

I helgen har min älskade man fyllt 29 och detta firades i fredags med pizza sen bowling med svärmor och co i fredags kvällen avslutades hemma hos oss med några vänner.
Lördagen var svärfar och de på en snabbfika sen kom det flera goa vänner på lite fest och kladdkaka fika :)
Söndagen blev lung då min röst försvann redan under lördagen.

Nu har jag precis vecko handlat och väntar på moa skall bli klar på kören sen hem och äta tacos :)
Ikväll blir det sängen tidigt för att vila ordentligt.

Jag har mycket inom mig som jag ibland bara vill spring ut i en skog och skika ur mig. Det finns många tankar och funderingar som inte bli bra eller som man vill... Det finns stunder jag vill ge upp och inte vara med längre. Det finns stunder jag bara inte orkar mera och det kan kännas som jag står ensam vid ett vägskäl.
Men jag har en familj som finns och det gör mig stark att veta att även jobbiga stunder tar man sig ifrån.
Det finna vänner som finns där för mig ett samtal bort. Jag har inte många men helst äkta vänner än massa falska.
Jag är tacksam för att de finns att de vill vara mina vänner.

Jag vill ibland bara känna mig nära och känna mig uppskattad.
Det är hemskt att höra att när jag inte är hemma fungera allt på topp men när jag skall fixa Moa bara bråkas det och tjatas..
Nu är hon inne i en fas när Daniel har inte varit hemma vid läggning denna veckan. Och då vägra hon sova och har 10000 undanflykter m.m
Ibland kan blir man ledsen när ens 6åring säger du är så dryg mamma, pappa är bättre på detta.. hon vet inte vad det menars med men jag tar åt mig inombords jag trycker ner mig själv och känner mig dålig..

Tyvärr har inte jag eller min familj valt att just jag skulle bli skadad inom vården 2008.. mina dagar är tuffa ibland jag är inte som en 27 åring borde min ork sugs ur mig som ett läsk papper, en vila på dagen är skönt /ibland ett måste för att orka eftermiddagen. Jag blir ledsen av att höra på skoj är du klen. Sen är det lätt att gömma sig bakom det gamla..

Jag hade kunnat ge allt för att för ett tag få leva normalt kunna jobba 100% orkar med allt runt om kring vara mamman som låter sitt barn ha massa intressen m.m men jag har fått nöja mig med det jag kan och sen är kanske det bra ibland att sätta gränser för jag tror inte att Moa hade orkat ha mer än två saker i veckan som intresse.

Jag måste sluta grubbla och ta åt mig av vad min 6åring säger. Vissa saker andra med säger kan vara en god sak...

Jag känner mig tom ibland men att skiva av mig är positivt ibland bara skriver jag för att just den känslan tanken kom upp just då. Allt är inte menat ordagrant men det kändes skönt att skriva av sig lite.

Nej nu säger jag Tack för mig :)

Igår tryckte jag hela mitt bäcken ganska fel.. ont så in i helvetes gjorde det mycket mer än vanligt. Blev ett snabb besök hos Fredrik naprapaten för skjustering. Men tyvär var det inte tillräckligt måste tillbaka i morgon igen :( men så kan det bli..
Jag var hos sjukgymkasten i eftermiddags och fick ett bälte som mobilisera allt på plats. Skönare för stunden men allt är drygt att sitta,stå, gå...
Men men hoppas det snart är bättre igen.
Har även fått op tid i morgon av blåsan i munnen.. så när jag ändå är hemma och kan göra det liggande varför inte.. så en soppdiet några dagar framöver jippi :)
Tack Lina att du följer med i morgon.
Så skönt ned underbara vänner idag har jag verkligen fått känna på det. Diana hämtade moa i morse till skolan och det betyder så mycket för mig.

Nej nu ska jag ta mig upp liggades ur soffan och in i sängen lite små nervös för morgondagen hoppas bägge sakerna gå bra!

Jag har länge funderat på mycket runt om mig och vårat liv/livsstil. Jag har insett efter vad nära och kära, kollegor vänner m.m kommentera.
Jag är en väldigt snäll fru som acceptera livet med lastbilar när jag själv inte kör.
Men det gör jag inte bara. Detta är inte bara min mans liv utan det har ju självklart blivit en del av bägges. Jag vill inte slktid hjälpa till med lastbilen och då gör jag inte det. Men att åka på utställningar m.m vill jag för att jag tycker det är skit kul.
Sen finns det vissa stunder med ett gäng chaufförer som gör att man känner sig helt tappad. Mer än vanligt då. Att det bara pratas körningar, lampor, bilar m.m det förekommer jätte mycket men det är ju som jag skrivit tidigare att jobbet som chaufför är oftast inte bara ett jobb utan en livstil.
Det finns de som tränar varje ledig stund, de finns dem som spelar, de finns de som bara pillar navelludd m.m alla har vi olika hobbys.
Att leva med en chaufför så inse man att det är hans hobby.
Daniel är inte den som tränar, åker på hocky och allt vad man kan göra gan är den som kan gå en helg pch polera, tvätta skruva lampor och det gulligaste fråga frugan om hon vill hjälpa han städa bilen :)
Jag själv har mina intresse blogga, smyckes tillverkning, måla, pyssla,TRÄNA m.m tyvärr lägger jag inte den tiden som jag vill på det men det finns tid för förändring.
Jag har själv valt detta och Moa och jag gör mer än gärna saker som infaller med ett gäng chaufförer eller åker på träffar med mera.
Jag har fler tjej kompisar som har C kort eller snart ha det (plugga till det) än vad jag har med bara B :)

Men lika mycket som chaufförer skall acceptera ibland att prata annart än bilar lika mycket måste omgivningen försår att det inte bara är ett yrke!

Jag minns det som att jag/vi fick beskedet igår. Hur allt plötsligt kan svattna och ändras. Hur människor kan vara ego och bara tänka på sig själva.

Jag vet att det var en tisdag den 2/10 jag och min syster hade kommit hem från skolan där möttes vi av våra föräldrar i köket som vad oss sätta sig ner vid bordet. Vilket vi gjorde. Då kom orden det har hänt en sak... vi avbröt och undrade om det var morfar det hänt något med. Men då bröt mamma ut i tårat och sa nej. Det är Danne han finns inte mer hos oss.. han hade hittats tidigare den dagen i sin lägenhet han hade valt den fega vägen bort från allt.
Han hade somnat in...
Den dagen lämnade han mina kusiner. De har fått växa upp utan pappa vid sin sida. Den dagen försvann min gudfar. Han som var ett enormt stöd för mig i det svåra med ALLT han förstode mig han fanns där men inte länge.
Igår var hans årsdag och denna ggr var det jobbigare jag var både arg och ledsen på han. Istället för att hälsa på en grav hade jag 10ggr hellre åkt på en kopp kaffe hos han i stället.

Jag saknar han så och himlen har en snäll och omtänksam ängel som vakar över oss, men du skulle varit här...