För 8 års sen idag så blev förändringen för mig och mitt liv. Jag var på rehab och installerade en simulator.

Det var verkligen min räddning :) :)

I dagsläget har jag även kommit till insikt med tränining och äta är viktigt.

Från att vi hade en så mysigt 1:a maj och vi käkade god mat moa hade kompis hemma. Solen kom fram och vi var ute och cyklade med barnen.

Så efter över 6 km runda på cykel precis utanför vårat egna sophus så tvärnit moa och börjar spotta och fräsa. Hon har fått in en troligen geting i munnen som sticker henne. In och slänga i henne medecinerna som finns att tillgå. Slängde in cyklarna m.m Sen när jag kommer in se jag hur Moa har jätte svårt att andas och är jätte påverkad finner mig fort i situationen och ringer 112. Där de skickar en narkosläkare och ambulans personal till Moa. De kom fort fram till henne. Hennes syresättning såg fin ut och hon började svälla i ansiktet. Så vi fick åka med dem in till barn. Resan gick fort in och medeciner dubbade vi i ambulansen oxå.

Inne på barn var det kontroller och ständiga undersökningar på henne.. Älskad unge var helt koll lung hela tiden. Fastän hon hade jätte jobbigt med att få luft. Hon blev som en ballong med botox läppar. Och det gick fort. Blev observation i 4 timmar där vi kunde se hur svullnaden började lägga sig och hon fick normala läppar. Men det tog tid och hon orkad knapt resa sig och ta sig till toa utan där belv det rullstol till att förflytta henne på.. Det gör så ont i ens mamma hjärta att sitta där och se henne.. Men så stolt över vilken kämpe hon är och landade hemma i sängen vid midnatt och då var hon helt slut.
Hämskt att vara så maktlös och inte kunna hjälpa ens barn. Men är gäsp imponerad av min unge som behöll lugnet genom detta och kämpade i denna jobbiga situation..

Du är en enorm kämpe Moa. Du är grym och du är bäst. Är så stolt över att vara din mamma <3<3<3

Helgen har gått för fort.
Träffat en gammal vän <3 å stackaren lurade i sin dotter att Skåne är ett annat land så hon var lite orolig att nästa kompis inte förstod vad vi sa :)
Så kul :) :) :) oa

Moa har målat ägg och varit och hängt med sina kompisar.
Lätt att bli en poppis mamma när man bjöd skaran på glass :)

Måste ta ett röj och städa lite i veckan men det kommer.

Hunnit med massa annat i stället.

Nu är denna ledighet över och imorgon återgå man till jobbet igen. Men även denna veckan blir ju kort vecka då det redan är månad idag.
Ha en trevlig kväll

Kärcher har varit i kontakt med våra kollegor ute i Europa, och på många ställen använder man en hetvattentvätt eller ångtvätt för att rengöra lastbilar.

En sak kollegorna i Frankrike nämnde var att man spolar av alla transportfordon med hetvatten på punkter där människor tar typ handtag, ?stroppar?, låsvred, dörrar och liknande.

Många stora logistikföretag har börjat göra det på lastbilar och släp redan utanför grindarna. Sedan åker transporten in, chauffören sitter kvar i hytten och personalen på terminalen/lagret lastar och lossar och sedan får lastbilen lämna området.

Vet att flera åkerier i Sverige redan tagit höjd för att förändra sitt sätt att arbeta, har själv pratat med ett åkeri som kör mycket livsmedelstransporter där det är extra viktigt att hålla smittspridningen i schack.

Det finns säker flera transporter som kan vara i riskzonen, och som vi sa igår, alla ytor som människor kommer i kontakt med är en potentiell smittorisk.

För mer info kontakta mig på sofie.holgersson@kpsyd.se

Ha en fin kväll!

Ja att vi alla inte hör ordet covid-19 någon ggr per dag då ljuger man nog.
Hur många där ute har blivit drabbade av olika anledningar m.m
Hur många har fortfarande ett jobb att gå till?
Hur många människor har drabbats av själva sjukdomen?
Hur många har fått jobba hemifrån?
Hur stor del av befolkningen är drabbade på något vis? På ett eller annat sätt är nog alla drabbade..
Frågorna vi kanske skall ställa oss är hur skall vi rida stormen ut? Och hur kommer det bli när och om det vänder.

Hur kan man hjälpas åt fram tills dess och hjälpa våra företag som drabbats hårdast.
Hur kan man hjälpa sina barn att förstå vad som händer i samhället?

Men framför allt vi måste kunna förstå att man kan bli sjuk utan att ha covid-19.
Tiden som är just nu är hemsk det har börjat blomma ute, folk börja klippa gräset så underbart att det är vår tecken.
Men för oss som har allergi problem. Ögonen rinner, torrhosta, näsan rinner och nej vi är inte sjuka lider bara fruktansvärt av allergi.. Vi kan inte gömma oss hemma för att näsan rinner lite vi vet ju varför. Detta är våran vardag. Vi måste kämpa igenom det med medeciner och ta oss till jobb och skola ändå.

(stackars gubbe som mötte mig när jag var ute innan, han frågade hur det var fatt??)
Tog upp kameran för att se såg helt förstörd ut med tårar i ögonen. (gick förbi nyklippen gräsmatta). Gulligt av herren och fråga..

Ha en fin dag på er i den vackra solen. Njut för stunden.

Men framför allt var rädda om varandra <3

Man kan vara på topp kroppen klara mycket men ibland kommer baksidan ifatt.
Försöker ha en stark fasad utåt, men de som står mig nära ser att saker ej stämmer.
Kroppen vill mer än huvudet.
Nu är det en sådan kväll kroppen vill inte mera. Det värker och alla delar pulser ut i fingrarna.
Min värme filt är min bästa vän bädda ner sig med den extra varm och hoppas kroppen släpper allt en stund så man kan somna.

Fasaden utåt är ibland skör men detta är en del av min nervskadans problematik.
Tyvärr bara att gilla läget.
En dag i taget och viktigt att hitta återhämtning där emellan.

Stanna upp vara här och nu och obsavera vad som händer runt en..
Tack för att ni finns ni vet vilja ni är<3

Tankarna började idag när jag fick upp minnen på Facebook..

Denna tiden varje år har det börjat med förändringar för min del de senare 11 år sen.
Började med att en liten som protesterade och jag blev sjukskriven i graviditeten. Fock njuta lite stäv livet som mamma till dess att amningen slutade och värken tog över. Medeciner sattes in och resan började för mig mot något jag inte riktigt trodde jag skulle få uppleva. Mitt liv som umg mamma ändrades dramatiskt. Värken blev en del av mitt liv som blev en stor sorg på samma gång. Sorgen kom att jag kommer inte leva det liv jag ville och jag hade förväntat mig att leva som familj.

Resan ut och in på sjukhus började.. lämnade familjen flera gånger för kroppen inte kunde kontrolleras alls. Psyket svek mig och jag hamnade i desperation hade förväntat mig mer av mig själv och mitt liv. Jag hade målat upp en familj bild i huvudet som jag själv inte kunde leva upp till.
Läkarna viste inte vad som skulle hända och jag fick höra att jag skulle aldrig kunna göra vissa saker. Men då bestämde jag mig för att det var ingen som skulle bestämma hur mitt liv skulle se ut. Resan har inte varit enkel på något vis den har varit ett helvete på många vis. Den har varit som ett maraton lopp. Men jag satte mål viste bara inte längs resans väg hur jag skulle kunna nå dem men med min familj vid min sida så gav jag inte upp. Jag efter mycket om och men och MÅNGA läkare senare hamnade i Ängelholm hos en specialist. Som sedan skickade mig till akademiska och Uppsala. Blev en lång och värsta maraton jag gjort. Resan från säng till gående var ett sådant jobbigt träningspass.

Sen blev det rehab och ännu mera att lära sig acceptera läget hitta ett sätt som skulle funka för mig och mon familj. Fick börja praktisera och komma hemifrån, tog mig till att kunna börja jobba få en anställning jobba 50 % upp till 75% bytte jobb och började 100% bytte jobb igen för att bli mer självständig och sköta mig själv. Bästa är i allt detta att jag bestämmer i dagsläget över mon kropp och inga medeciner.

Att hittat sättet som funkar för mig. Träning och kost är en viktigt sak. Värken finns där men i dagsläget acceptera jag bra och dåliga dagar. Värken kommer kanske aldrig försvinna men jag tog kontroll över mitt liv och jag bestämde mig att jag skulle bara dit. Allt går bara man vill sen är det inte enkelt på något vis men ge aldrig upp. Du kan bara du ge dig själv tron på dig själv

Ha en trevlig helg!

Livet är en stor prövning varje dag man öppnar ögonen,varje ggr man kliver upp och varje ggr man lämnar hemmet.
Hur man själv väljer att göra av dagen är det som speglar sen.
Jag känner mig själv vilse,jag lägger mer fokus på alla andra än på mig själv. Jag vill att min omgivning har det bra och sätter mig i andra ledet.
Men det är fel att göra så hela tiden för det kommer en gräns där man själv inte orkar med allt.

Jag vill ha ordning och reda, men upplever själv att allt är kaos.
Jag vill ha koll på saker, men känner jag missa.
Jag vill vara en toppen mamma, men känner jag tappar greppet.
Jag vill vara en toppen fru, men bygger själv upp en bild som är fel för mig själv.
Jag vill göra mitt bästa, men känner jag inte säker till.
Jag vill orka,men känner att lusten försvann.
Jag vill ta hand om mig själv, men hittar 1000 anledningar till inte.
Jag vill finnas för alla, men känner att jag till slut tappar taget.

Livet har stängda prövningar ups & Downs så är det. Vissa är jobbigare att ta sig igenom än andra. Vissa tappar man på vägen vissa stannar.

Dax att pausa och fundera på vad jag vill fylla mitt liv med hur skall min kalendern se ut. Våga bestämma själv och inte fråga andra.
Mitt mål 2020 är att ta tag i mig själv och besluta vad jag behöver för att må bra.
Då tror jag att min familj oxå kan känna glädjen på ett annart vis för mår ej jag bra påverkar det dem som är runt mig. Nu har ni fått stå för länge där och stöttat mig..

Evigt tacksam att ni finns där<3<3<3