Tiden går fort och på gott och ont får man upp minnen på facebook ibland...
Men idag stannande jag upp och funderade på vad som hunnit hända under tiden.
Kommer en del bilder som kommit upp i minne här. Jag delar idag med mig av en liten tidsresa med frustration och glädje.

Frustrationen när covid bryter ut och man hamna i kundtjänst på KP och alla frågor om handsprit.... Sån hysteri det blev...

Samtidigt som man dra hem veckans bästa presentation <3
BNI står mig nära då jag älskar att nätverka.

1 år senare sitter man i sitsen att man har blivit uppsagd och lyckats hitta nytt jobb och gått och blivit grön.
Slänga sig in i nya utmaningar och hamnade på veteranpoolen i Blekinge. Doc vara det bara en kort tid och fick uppleva samma panik igen jobbet försvann.
Hur skall man hitta ett och orka börja om igen..

Men nya tag och nya utmaningar öppnade i december och idag sitter jag som en adeministrarör och säljare på bergslagskrogen i Ronneby. Där ingen dag är den andra lik och så mycket ett jobb kan ge glädje är kul..
Just nu är jobbet min räddning från mig själv man måste fokusera och vara där hinner inte tänka på allt annat och det är jävligt skönt (ursäkta ord valet)

Ett jobb som lät mig fortsätta nätverka och visa vad jag kan. Efter lite drygt 2 månade tillbaka i Jaaramas drog jag hem månadens nätverkare för febuari månad och det är stort jag visade direkt vem jag är. Och ge och delar med mig till de andra.
Med den känslan är man hur laddad som helst <3

Samma dag med någon timmes mellanrum lite små sliten men kul att smink kan rädda en

Man förändras lite på 4 år.. Haha lite kul att se men trivs bättre i det blonda och som jag ser ut nu.
Ja jag vet jag har ett filter.

Men kan bjuda på en utan oxå. För jag behövder inte använda det men ibland är det kul att leka med de.

Hoppas ni får en fin söndag där ute.

Vi drabbades självklart som många andra av covid här hemma för ett tag sen ggr nr 2 för våran del.

Att bli sjuk samtidigt både Moa och jag är ingen höjdare.
Känslorna som mamma att inte orkar det man vill för att 100 prosent kunna hjälpa henne och man inte orkar.
Hög feber i 9 dagar och knappt göra mer än att ligga på soffan.
Ända posetiva var att vi var så dåliga att vi orkade inte tjabba om vad vi skulle kolla på utan väntande ut att den andra somnade och tog kontrollen.. Smarta där tyckte vi bägge.

Inte nog att vara sjuka så ger ju min kropp med nervskadan lite upp..
Har så ont i vissa lägen att känns som man är på bristläge.
Jag har alltid tagit stryck av några dagar i feber så så många dagar.
Så här många dagar sjuk tog min kropp jätte mycket stryck av. Återhämtningen att komma tillbaka är sjukt tuff. Att gå en runda är jobbigt men då har jag fått klippa ner rundorna och ändra plan för att kroppen skall få det den behöver samt orkar på samma ggrm
Låter så enkelt när jag skriver det men det är sjukt jobbigt i verkligheten.
Sömnen är så påverkad då jag vaknar av värk och kramper flera ggr.

Vem har sagt att livet skall vara enkelt. Men att fortsätta kämpa och ständigt kämpa är det ända jag kan göra.
Sen är det allt annat än lätt alla dagar.
Man få ha del mål och belöna sig själv på resans gång.

Men att vara på jobbet är en frizon känns sjukt kul att få ta del och sakta börja lära mig mer om både kollegor och verksamheten det är spännande.
Kommer ske massa roligt nu när det får vara massa saker som skall hända. Bröllop som kommit in. Folk som abonerat lokalerna,möten som dragit igång fysiskt m.m Skall bli en sjukt spännande vår framför mig med nya utmaningar och det ser jag fram emot.

Var ett tag sen jag skrev och här är lite uppdatering av hur allt varit här.

Om vi hade kunnat för en sekund se allt med andra ögon. Om någon har ett annorlunda utseende är det de vi kollar på inte hur person är som person.
Kom på mig själv häromdagen när jag kollade på tv då va det en med en brännskada i ansiktet och dit gick blicken direkt men så fel.. För det är ju inte det man skall kolla på. Medans Moa satt bredvid och sa vad snäll han var mot andra i filmen.

Barnet ser helheten inte jag.
Moas bästa kompis sitter i rullstol och vi vuxna är så dömande det är hela tiden att omgivningen ser problemet med henne att det är en stol..
Man tänker inte tanken att tjejen som sitter där är faktiskt en lika söt och fantastisk som alla de som står på 2 ben utan hjälpmedel.
Att nu när kompisarna börja sjukta i väg i längden så för henne blir det massa rumpor att tittat på för det är i den höjden hon sitter när alla andra står.

Vi vuxna är mer problem sökare än vad barn är. Jag ser bara hur Moa och hennes kompis flänger runt med varandra och lever som 2 snart tonåringar som de faktiskt är. De ränner på stan och gör den osäker med mammorna hack i häl. De hjälper varandra med det den andra inte kan. Moa är snabb fram och våga stå upp och hjälpa sin kompis om hon tappar något då det är svårare för henne att plocka upp saker från backen än vad Moa har. De tävlar och ger oss hjärtinfarkt delux.
Detta ser vi men många andra vuxna bara ser över huvudet på henne. Jag ser en så stark och driven tjej som kommer gå långt om bara vuxna kan se allt med lite andra ögon utan problem.
När hon vill göra sig hörd så blir det inte alltid så lätt för att alla prata ju över huvudet på henne.
Hon sitter där nere och är ganska ensam för att alla skulle testat att för en dag sitta i stol själv och ta sig igenom byn på egenhand så kommer ni får ett helt annat perspektiv.
Jag kan säga med erfarenhet då jag själv suttit där att det är en helt annan värd och den är inte lätt att ta sig fram i. Bara som en enkel sak är en tröskel man skall ta sig över kan innebära att man får en dörr på sig. Att man blir så beroende av att få hjälp att kunna hålla i en förr ge en extra knuff, hjälpa oss upp för en trappa när det inte finns en hiss eller ramp. Allt är inte anpassat för den världen.
Så ibland skulle man stanna upp, inte döma andra som av olika anledningar sitter eller ser ut på olika sätt. Istället kanske fundera på när man möter någon vem är det och vad har den för erfarenhet.

Det är som jag har läst någon stans att lee det kan smitta :)

Ha en fortsatt trevlig kväll på er.

Ett år som blev en riktig bergodal bana på så många sätt.

Året började med en tuff period av ensamhet, saknad m.m på något sätt men kunde inte sätta fingret på det.

Men blev en tankeställare på lite hur jag själv levt.. Och insåg efter ett tag att jag har varit sjuk beroende av att ha andra runt mig hela tiden att sitta själv har inte varit det jag gillat.

Under våren fick jag kontakt med min guddotters pappa en gammal klasskompis och vän till mig sen nästan 15 år tillbaka och hans familj. Där fan jag en vän som verkligen finns och ger så mycket sjuka skratt. Samt att deras gemensamma dotter också förgyllde våra liv.

Att hitta denna familjen var en enorm lättnad för mig att få ha alla barnen i våra liv ger så mycket enegi. Vi har spenderat husvagnssemester ihop och många middagar m.m . Alltid lika kul och jag har tagit mig till facetime Amandas fel allt JMen så kul att pratat och se på barnen okej det är kul att prata med er också Amanda och Mathias.

Är så glad att jag och Daniel har den kontakten vi har och att det funkar så bra mellan oss.  Du är min bästa vän och så glad att du finns där och tror på mig i allt.  Tillsammans har vi en grym unge som är vårat allt <3 Tack för att du finns.

Malin på mörrumsblommer och jag har verkligen funnit varandra hon är som en extra syster för mig och tror och finns där för mig.

Även en granne vägg i vägg har man fått kontakt med och det är ju kul och skönt att ha nära.

Även blivit en tuff resa i yrkeslivet pga att det kom in en pandemi och jobba som utesäljare inte var så bra kombo så fick gå hem från KP syd och det var en resa jag inte trodde jag skulle hamna i.

Men en klok man sa till mig att jag skulle ge mig 48 timmar och deppa ihop sen resa mig igen och ta tag i livet.  I samma andretag så sålde jag in mig själv samma dag till Veteranpoolen och det ledde till ett möte och en arbetsintervju med 2 helt underbara systrar. De trodde på mig och  gav mig en chans att få bli en i deras team det har varit en super spännande utmaning i en pandemi och samtidigt lärorikt för min del.  Så sjukt kul att folk känner mig och tror på mig så pass.  Tyvärr blev det en omorganisering så jag fick ännu en gång lämna ett jobb jag älskade och gå hem. Denna gången tog jag det sjukt hårt och kände att det inte kunde vara sant.
Men att tacka för mig i BNi var nog extra jobbigt och de sa att vi ses om några veckor och då kändes det som en omöjlighet. Men det visade sig att de trodde mer på mig än vad jag gjorde. Jag var lite ersättare på BNI mötena där jag faktiskt ställde mig upp och la korten på bordet och jag berättade att jag inte hade ett jobb kvar. Efter det mötet så hade jag ett affärsmöte inbokat och en arbetsintervju. Det visade sig att det ledde mig till där jag är idag och blev säljare på Bergslagskrogen en restaurang som jobbar massor med catering. Så i december fick jag chans att gästa Karlshamns gänget och det visade sig att de hade rätt ju.

Även ett år som var en del sorg. Min kära morfar somnande in och ta farväl är något som aldrig är kul. Det var sjukt jobbigt och många känslor som kom ifatt en.  Morfar du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Även ett år äldre har lilla Moa blivit och följa hennes resa är väldigt intressant det hände mycket i 12 år åldern.. En riklig mini me börja komma fram. Jag är grymt stolt att vara hennes mamma och se hur hon våga stå på sig mot vuxna människor. Hur min dotter våga vara rösten för hennes kompis.
Att följa Moas utveckling är så spännande men samtidigt en stor utmaning ibland med alla turer fram och tillbaka och hormoner i kroppen.
Detta året tog hon även tillbaka sin handboll och börjat spela igen och jag har även jag klivit in i rollen som tränare för hennes lag. Det är en spännande utmaning.
Att se hur Moa tar större del hemma i att helt plötsligt gillar stå i köket och hon lagar mat och bakar för fullt en liten kock är hon. Finns gånger man kommer hem och maten är klar för då hatt hon donat och fixat.
Men en sak som gjorde mig extra stolt var när hon kom hem och berättade att hon skulle vara lucia i kyrkans kör.

När Moa klev in med ljus i hårt så kom känslorna i mamma hjärtat och tårarna rann helt rörd blev jag.

Även gjort massa utmaningar med våra galna vänner från landet.  Allt från att bli kidnappade och fick lämna allt ett dygn till ut och åka fyrhjuling i en kohage . Lite så med denna galna familj kan det hända precis vad som och det är lika spännande varje gång. Vilket år vi har haft och det har varit sjukt kul allt från ligga sjuka via facetime till att ligga dubbelvikt med ett par strumpbyxor över huvudet. Men där vi bjöd mest på oss själva var nog midsommar och björkriset i släpet bakom fyrhjulingen och allsång genom skogen. Men jäklar vad kul vi hade.

Har även gjort en hel del omändring här hemma med det kommer senare med uppdatering om.

Nu blir det att blicka framåt och sikta på 2022 och deras utmaningar den har. Jag har ett nyårslöfte och det är att ta hand om mig själv. För slutet av 2021 har jag varit riktigt elak mot mig själv och det märks väldigt tydligt i kroppen.  Värken är inte där den borde så nu är det dags att göra en förändring och ta hand om mig själv. Så nu blickar vi framåt och ta en dag i taget.

Va rädda om varandra och om dig själv finns bara en av dig och det är du <3

Då var dagen passad som hon tjatat om när hon med får fylla 12.
Dagen började med parket och både Daniel och jag där <3
Bästa presenten enligt mig var 2 spikar och en tegelsten. Innan hon fattade. Hon har fått 2 hål till som hon ville ha.

Sen blev det frukost och grannen kom in smygandes och sjöng en fin morgon sång <3
Sen laddade hon mentalt för triatlon i skolan. Hon var lite nervös men så stolt över samtalet om hur hon kämpat sig till 2:a plats.

Malin hade ett super fint blomster bud till henne och min kollega fixade glassen till henne <3

Vi fick även hämta ut hennes nya glassögon så nöjd.
Sen blev det sushi och hänga på ekenäs en sväng.
Där hon även mötte gamla laget och fick träna en sväng med dem innan moster kom och det blev bad

Så nöjd unge med insatsen i skolan <3 <3 <3 och så stolt mamma till henne.

När Moa kröp i säng nu så sista meningen var sista natten som 11 åring <3

Sjukt att i 12 år har du förgyllt mitt liv varit min drivkraft och min enegi.
Du är så stor för din ålder och jag är så glad för all tid jag får spendera med dig underbara barn.
Du gör mig så stolt som får ha titeln som din mamma <3

Du är fin som du är
När du står med mig här
Gör dig inte en massa extra besvär
Utan var den du är och så ska du få se
Du är värd allt som livet kan ge
Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få
Sprid glädje och du får dubbelt upp
Älska och du förstår

Du är bäst Moa

Ja detta har varit en spännande månad med massa hjärnsläpp de kan man lungt säga..
Men samtidigt så utmanande och spännande.

Jobbet!
Att börja nytt jobb var jag rädd för en period för det var inte det jag ville. Men allt har en mening och att hamna med Monica och Anette på veteranpoolen är ett riktigt spännande kapitel <3
Massa goa veteraner som vill jobba och telefonen ringer för fullt.
Vi tog en tur i den nya bilen genom blekinge och sa hej utomhus till veteranerna massa skratt och glädje kom den dagen. Så härligt att se så pigga arbetsvilliga veteraner.

Så tiden bara springer fram och nya utmaningar hela tiden:)

Moa växer så det knakar...
Så blev en dag med henne att uppdatera garderoben då hon knappt hade nått att kunna ta på sig.

Ännu en träningsutmaning har jag gått igenom och vilka resultat. Kul med utmaningar då gör jag bättre ifrån mig på måndag dra vi igång igen.

Grannen vägg i vägg och jag har funnit varandra. Så kul och samtidigt kan vi bara vara <3

Så mars har flutit på massor av saker har hänt och vi hittat på massa mer saker.

Tack alla som gratulerat mig till den nya tjänsten och tack till er som förgyllde våran mars månad.

Vilken vecka detta varit!!

Från att avsluta KP och allt vad det innebära till att kasta sig in i nya utmaningar och bli upp fångad av dessa 2 härliga tjejer med ett hjärta av guld.
Slänga sig in i digital utbildning i 3 dagar totalt hjärnsläpp och skön att det är helg nu så man kan landa inför måndag <3

Mycket kaffe, många nya saker att fylla huvudet med och en spännande utmaningar det är nog summering av denna veckan.

Men så tacksam att veteranpoolen i Karlskona tagit emot mig med öppna armar och det stödet från de två gör att detta känns så bra.

Så nu är det gröna jackan på och en utmaning som jag får göra med hjärtat <3