När man blickar tillbaka, när minne kommer upp så inse man vad fan... Man varit med om.

Ganska svårt för er att sätta er in i min resa... Men något som aldig svikt mig är min vilja och min envishet och stödet av familjen <3

För drygt 13 år sen så vändes mitt liv totalt upp och ner..

Började med ett enkelt ljumskbråk som opererades maj veckan efter min 20 års dag. Kroppen läkte inte ihop som den borde utan en nervskada kom..

Jag blev gravid och det var hemskt.. Med ett barn i kroppen som växte och tryckte på nervskadans område. Men då viste jag inte vad som var fel i min kropp.
Moa kom och hormonerna ökade mer i kroppen i samband med amning.
En spiral som tryckte på nervskadan och orsakade många akutbesök så efter 3 månade orkade jag inte mer den åkte ut i samma veva så slutade Moa amma och kroppen slutade producera extra smärtlindring...
Då började resan från nybliven mamma till att kroppen gav sådana smärtattacker och allt vändes upp och ner..
Många sjukgymnastbesök och många frikort har åren gett.. Blev i tack med att moa skolas in på dags började jag smårtrehab. Detta var något jag skulle få leva med.. Så många tårar och så mycket känslor som gott genom mig.
Jag som var så ung... Hur kunde det bli såhär..
Fick efter att träffat massor av läkare träffade en AT läkare som tipsade om Ängelholm och en specialist. Var där nere innan rehab drog igång. Han hänvisade till akademiska.
Gick smårtrehab och jag blev sämre.
Föll ihop hemma själv med Moa slutade med ambulans och 130 dagar på sjukhus.. Återbesöket på smårtrehab alla andra var så glada och jag rullades in i sjukhuskläder inskriven på kirurgen...
Flyttades till Karlshamn och rehab i Karlshamn där mer medeciner sattes in som slog ut varandra.
Var över dagen på akademiska och träffade smärt läkare som pratade om behandling.

Ville testa allt utom massa medeciner.

Jag skrevs ut från rehab med massa medeciner och som tur väl hade jag daniel som fick ha koll på allt då det inte var en medcin utan massor... Medecinerna slog ut varandra ganska kraftfullt inte många dagar hemma innan det blev ännu mer ambulans och nu med effektkranper..
Blev inlagd igen för mer undersökningar i väntan på uppsala. Fick komma hem på permission och slutade med ambulans tillbaka men med rätt ambulansvårdare och Daniels koll på mina medeciner så visade det sig att de var medecinerna som orsakade hur jag fick mina kramper..
Skrevs ut på fredagen på måndagen satte mamma och jag oss på flyget och åkte för en vecka på rehab i Uppsala.
Detta är över 9 år sen idag.
Sen började den tuffaste rehabiliteringen man kan ha smärtrehab i Uppsala var fruktanvärd men gav mig så mycket mer vilja och styrka om min egna kropp.

Denna hade jag på test en vecka för att se om den gav mig någon effekt.
Kommer ihåg mammas kommentar efter operationen hur jag var en kalv på grönbete :)
Den förändrade mitt liv. Det fanns en ljusning och resan dit var ett helvete..
Först skulle medecinerna ut ut kroppen och smärtan var hemsk.. Men viljan och vetskapen på vad som väntade var värt allt.
Doc lider med min familj som fick stå där den perionden var nog hemsk då.....

I maj 2012 blev det operation för att få den permenent inoperad och det var en befrielse.

Mitt liv fick en ny mening. Det fanns en ljusning på ett bättre liv.

Ganska hemskt när man tänker på detta hur mitt liv vändes upp och ner.

Jag lever dagligen med ständig värk men har lärt mig vikten av kost och träning i livet gör att jag står upp och orkar mer.
Det jobbiga är ibalnd att det syns inte att jag har en nervskada utan många ifråga sätter det istället. Det är inte kul att var 33 år och ibalnd inte kunna orka med i allt för kroppen säger ifrån..

En välsigt lång och invecklad resa kortfattat..

Men min resa pågår ständigt och en sak vet jag det är jag som bestämmer över den ingen annan..

Ha en fin kväll.