Året började med utskrivning av avd 55 rehab och stroke avd i Karlskrona. Blev utskriven med trygga hemgångs gruppens hjälp. Det är en grupp som består av 4 personer som kommer hem och se hur mycket hjälp man behöver ha och sen bli det möte med biståndshandläggaren och Hemttjänsten tar över. Jag hade en mamma från dagis som var hemma från den gruppen och det var riktigt avslappnat och kändes bra. När Hemttjänsten tog över så gick det inte riktigt som jag ville. Min duschnig glömdes ett par gånger. Lång väntan på att dem skulle komma och ett par gånger fick man efterlysa dem för de inte kom.. Säger så att aldrig Hemttjänsten mer. De som kom var jätte trevliga med för mig var väntan inge positivt.

9/2-2013 är datumet jag blev fru Holgersson och en dag som för mig betyder allt. Vi gifte oss borglig med våra Goa vänner Linus och Diana som vittnen. Våra föräldrar fick oxå vara närvarande och vi åt på bergslagskrogen. Svärmor hade fixat en fin tårta till oss och kroppen gav bild när man skulle komma in så min blivande man fick äran att bära mig över tröskeln hemma:)

En bekant skrev och frågade om hon och dottern fick komma och det var början på en trevlig bekantskap!

Mycket stöd av en vän som kommit in i mitt liv igen har jag fått spenderar mycket tid detta året ihop men henne och hennes barn. Riktigt kul har vi haft tusen tack för allt stöd och alla med och motgångar det har varit!

Under sommaren har vi njutit och en altan har kommit upp hemma så stolt över min man är jag. Han har kämpat på för fullt med den.

Midsommarafton friades med Marie och Larsson ihop med ett gäng från Kristanstad där lärde man känna en underbart glad och sprallig liten sötnos och vara mamma har ett hjärta av guld:) många skratt och en ny vän kom in.

Även tog en vågad chansning när vi mötte ett par bekanta på maxi frågade om de ville komma på fika och kort där efter kom de hem för första gången.
Där började resan av en riktigt vän byggas upp! Har stöttat varandra genom sjukdom och sjukhus och trotsigs barn. Många liter kaffe har det blivit. Ungarna har verkligen oxå funnit varandra och leker för fullt. Vi har även fått chansen att umgås bara lina och jag vilket har varit rikt viktigt för oss båda. Nu senare tid har vi avancerat oss och till och med gjort saker hela familjena:) vi är lika som bär i vårat tänkande vi vill samma sak och ofta räcker en blick för att vi skall förstå varandra. Skönt att känna att jag kan vara stöd till någon annan och att det räcker med min närvaro:) jag fick äran att få känna spark från hennes bebis i magen först. Skulle ge henne en kram men bebis ville inte det den ville vara med på ett hörn. Tack Lina för att du lyser upp min vardag och att du finns där du är en ren ängel!

Träningen har varit riktig tufft! 10 månade på kryckorna har tagit ut min kropp på många sätt.
Men tack vare rätt läkare som vågade undersöka mitt bäcken riktigt så konstaterades det att nerven som går ner i benet låg i kläm inne i mitt bäcken! Med en bäcken rubbning så bobaliserade han mitt bäcken och efter ca10 min kände jag av min fot igen och en ny resa påbörjades! Mer träning fick jag fylla schemat med med och nya möjligheter öppnades!
En av dörrarna var en ny smärtkurs fick jag gå under hösten. Vi var 10 härliga damer som började och efter ett tag blev vi 9! Vi har stöttat varandra till 100% och redan hunnit med att träffas utanför sjukhuset på fika hemma i Norje hos Hanna. Hon är en tjej som blev en förebild för mig hon äter rätt och sen ger hon allt för sin träning:) jag hoppas att jag kan bli lite mer som Hanna med mat och träningen.
Vi skrattade och grät oss genom de 8 veckorna på rehab. Det gick riktigt fort och resan bara har börjat.
Efter rehab fick jag chansen att börjar i hoby på lev i livet som gav mig mycket jag vill gå en hel kurs lev i livet för den ger mig riktigt mycket. Kändes så positivitet att dottern sa att mamma går i skolan och inte är hos doktorn.

Alla som jag känner som har blivit herr och fru 2013

Lite om mitt 2013 som varit.
Resan hit har varit tuff jag har verkligen fått gå livets hårda skola. Men med stöd och att bråka hemma med mannen har vi tagit oss så här långt.
Mitt 2014 skall en hel del ändras på både matmässigt, träning, och struktur i livet för just nu glider jag omkring och min kropp mår inte bra av det. Måste bli mer organiserad kring allt. Och lära mig ta vara på tiden. Man kan inte bara fylla dagarna med måsten utan även något som glädje en måste in med.

[Bild]

Nu skall jag njuta av dem sista timmarna av 2013 hemma hos svärfar med familjen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt massor sen sist :) Det stoltaste är nog att Moa blivit gudmor till en liten Dio. Amanda och Mathias har fått en son i sommar och det är deras son Moa är gudmor till ...

De sista dygnet har man läst mycket om barnet och mamman som omkom vider stenaline i veckan. Som mamma så får man en enorm sorg. Att någon skall behöva gå egonom detta är hemskt. För min dotter kommer jag göra allt och kämpa mot och med henne....

För mig är det fullt ös hela tiden så kroppen hinner inte alltid med mina svänger. Att vara ensamstående och har en unge med all den viljan går inte alltid ihop. I söndags förra v drog hon dit med elsparken i 20 km i timmen som tur gick det bra...

Tiden springer iväg och allt sker på en och samma gång

Jag har haft problem men astma och allergi under många år. Allergin har jag haft sen jag var yngre. Astman konstaterades i sambandet med att jag blev mamma. Tyvärr har även Moa fått ta del av båda delarna med både astma och allergi samt lite ti...